Pepparkakor och prinsar

Så här i slutet av året drar det ihop sig till minneskrönikor och tillbakablickar över året som gått.

Vilket år!!!!

Om det hände så här mycket i mitt liv varje år så... ja... då skulle det hända väldigt mycket i mitt liv! Somligt var ganska förutsägbart, annat inte.

För ett år sedan trodde jag nog inte att jag redan i februari -06 skulle bo tillsammans med Anders och nästan alla våra barn i en stor lägenhet centralt i Östersund. Det var nog inte så att det bara blev så - men nästan! När vi någon gång kring nyår, efter ett par månader som ett par, började prata så smått om att flytta ihop så hade vi nog tänkt oss framåt sommaren eller så. Men medan vi ställde oss i kö hos tillgängliga fastighetsägare surfade Emma in på Blocket och hittade vår drömlägenhet - med inflyttning omgående. Då var det ju bara att slå till!

Att jag skulle disputera under 2006 trodde jag nog ändå - och nu blev det också! Det borde jag kanske gjort för länge sen, men i så fall hade inte Anders fått vara med på disputationen, och då hade inte han och mina döttrar kunnat överraska med en specialversion av "Paper Back Writer" på festen. Det var roligt att disputera, och det var minst lika roligt att få fira det efteråt med dubbla fester och uppvaktning av en massa människor som jag tycker om! Och så fick jag presenter dessutom! Mycket omtanke och mycket roligt! Det går nog inte riktigt att jämföra, men att jag fick pengar av min farbror att använda till att köpa en tvärflöjt var kanon, och presenterna från mina jobbarkompisar var makalösa: presentkort på en timmas flygtur med en trevlig Micke (fast det var mest jag som körde) och så presenkort på Ticnet, som jag omsatte i biljetter till En sorts föreställning med Peter Carlsson och Blå Grodorna i december.

Min musikaliska utveckling har tagit ett stort steg framåt genom att jag äntligen började spela tvärflöjt! Förra året började jag med ett lite större instrument: kyrkorgel. Det har gått i träda under året, men nu planerar jag för comeback där!

Att bli lektor följde i spåret av doktorsgraden - men det satt betydligt längre in än jag trodde. Det tog min arbetsgivare ett halvår att besluta om den befordran trots att jag med råge uppfyllde kraven. Sånt känns trist. Men nu är det klartttt! Med nöd och näppe hände även det under det här året.

Annat jobbmässigt som är roligare är att jag nu får forska om friluftsliv på 30% och sen tar jag lustturer till Levanger varannan vecka och jobbar som rådgivare i statistikk vid Sykehusets Forsknings- och Utvecklingsavdelning. Kul, kul! I längden kan det kanske bli lite splittrat att ha så delad tjänstgöring, men sådant är mitt jobb ändå, så jag bara gläds!

Barn har man till låns. Till hösten flyttade två av våra barn, Emma allra längst, ända till Örebro. Bara hon inte börjar prata som dom därnere så är det en rolig förändring eftersom hon får ägna sig åt musik på heltid.

Detta år av stora händelser kommer dessutom att avslutas med ett bröllop på nyårsafton där jag inte är bruden men väl toastmaster på festen.

Statistikens Elton John?

Iförd nyinförskaffad sammetskavaj med paljetter på slagen speglade jag mig förnöjt i hallen när Hillevi kom hem. Hennes förtjusning var något mindre än min - hon påstod att jag såg ut som Elton John! Nåja, jag kan nog "Goodbye Yellow Brick Road" nästan helt, så jag kan ju köra den på föreläsningen idag, före eller efter t-testen.

Bortsett från inköpet av kavajen var gårdagen intressant på flera sätt, inte minst för att jag träffade en nu levande person som faktiskt lyckats slarva bort en kontrabas! Det är definitivt sådant som inte alla får vara med om (vare sig att tappa bort eller möta).

Fredagseftermiddagstankar

Mörkret föll för längesedan - men idag har det i alla fall varit ljust en stund!

Det känns skönt att sitta kvar på jobbet såhär dags när nästan alla har gått hem. Sen fredagseftermiddag är nog min favorittid på jobbet, i synnerhet då jag stökat undan alla akuta måsten. Om jag som nu kan se tillbaka på en bra vecka är det ännu bättre - och så är fallet.

Kategorin Mode passar bra för detta inlägg, eftersom jag idag har föreläst om bland annat Mode, fast på engelska. Ja, jag har inte föreläst på engelska, men jag har föreläst om det som heter Mode på engelska, om du förstår vad jag menar!

Snart ska jag gå hem, men först ska jag gå ner på stan och försöka hitta adekvata band för våra köksgardiner. Någon i hushållet tycker att det är dags att vi sätter upp sådana - men, vaddå? Vi har ju bara bott på Skolgatan i knappt ett år. Gud skapade ingen brådska. Jag kan behärska mig - men visst känns det lite kuligt att äntligen få till gardinerna som jag köpte tyg till i Lidköping i somras.