Termostajm
Ikväll blev det dags att plocka fram ett av mina mer praktiska ytterplagg: täckkjolen. Hillevi hävdar att jag och andra som inte har lust att frysa ser ut som termosar i våra kjolar. Det får hon tycka bäst hon vill, för det är oerhört praktiskt att 1) slippa frysa ute 2) slippa svettas inne - det senare gör man ju om man t ex har långkalsonger. Idag kunde jag för övrigt inte ha långkalsonger heller, för jag hade klänning och långkalsonger till klänning går väl verkligen inte för sig?!
Anledningen till aftonens promenad var för övrigt en konsert med Ale Möller, en skotsk fiolspelare och en amerikansk folkmusiker. En höjdarkonsert! Det bara sprutade musik och glädje om gubbarna!
Anledningen till aftonens promenad var för övrigt en konsert med Ale Möller, en skotsk fiolspelare och en amerikansk folkmusiker. En höjdarkonsert! Det bara sprutade musik och glädje om gubbarna!
Den lilla svarta
Idag hade jag behov av lite tröstshopping eftersom jag bland annat kände mig nödd att jobba. Man kan bli låg för mindre!
På Fanny hade de riktigt rejäl rea: 70% rabatt, det är rea det!! Bland annat fann jag en till synes ganska enkel, svart klänning i strlk 38. Det lite extra trevliga med den var att den var inte riktigt så enkel som den såg ut, i nederkanten var det t ex lite svarta broderier.
38 har känts lite trångt på sistone, men jag dristade mig att prova klänningen ändå - och den passade! Av pur förtjusning köpte jag även två skärp, ett i silver och ett i guld. Sedan kändes livet onekligen bättre, och jag kunde förmå mig att jobba ett tag. Det kändes till och med nästan lite kul!
Ikväll ska vi repa med Emma. Anders och jag testade några av hans sånger i kaféet där vi ska spela på lördag med pastor Jansson och min kafékollega för igår, och de gillade det, liksom vi gillade hur ljudet spred sig i lokalen. Det kan bli bra! Med Emma på cello dessutom kan det bli riktigt bra!
På Fanny hade de riktigt rejäl rea: 70% rabatt, det är rea det!! Bland annat fann jag en till synes ganska enkel, svart klänning i strlk 38. Det lite extra trevliga med den var att den var inte riktigt så enkel som den såg ut, i nederkanten var det t ex lite svarta broderier.
38 har känts lite trångt på sistone, men jag dristade mig att prova klänningen ändå - och den passade! Av pur förtjusning köpte jag även två skärp, ett i silver och ett i guld. Sedan kändes livet onekligen bättre, och jag kunde förmå mig att jobba ett tag. Det kändes till och med nästan lite kul!
Ikväll ska vi repa med Emma. Anders och jag testade några av hans sånger i kaféet där vi ska spela på lördag med pastor Jansson och min kafékollega för igår, och de gillade det, liksom vi gillade hur ljudet spred sig i lokalen. Det kan bli bra! Med Emma på cello dessutom kan det bli riktigt bra!
Mode???
OM du funderar på att köpa knappblå Foppatofflor och sedan gå omkring med dem utomhus, så vill jag bara meddela följande:
Då ser du ut som om du varit på hälsocentralen och glömt ta av de blå plastöverdragen!
Och om du går omkring och ser ut som om du nyss varit på hälsocentralen och därtill glömt att ta av de blå plastöverdragen så är det lätt hänt att någon börjar undra varför du varit där. Du kanske lider av någon intressant, smittosam sjukdom? ...ja, och snart är ryktet igång!
Appropå att jag faktiskt såg en kvinna med knallblå Foppatofflor på avstånd när jag släntrade tillbaka till jobbet efter lunch.
Då ser du ut som om du varit på hälsocentralen och glömt ta av de blå plastöverdragen!
Och om du går omkring och ser ut som om du nyss varit på hälsocentralen och därtill glömt att ta av de blå plastöverdragen så är det lätt hänt att någon börjar undra varför du varit där. Du kanske lider av någon intressant, smittosam sjukdom? ...ja, och snart är ryktet igång!
Appropå att jag faktiskt såg en kvinna med knallblå Foppatofflor på avstånd när jag släntrade tillbaka till jobbet efter lunch.
Sköna man, välkommen!
Ibland blir det fel - men ett n istället för j i rubriken såg så trevligt ut att det fick vara så!
I mitt kök står just nu två män, far och son, och fixar middag. Innan jag drar till Norge i eftermiddag ska jag få lammköttbullar.
Annars har dagens mest laddade ögonblick handlat om Billy. Sedan vi tätat hålet i taket med någon mysko massa och låtit det härda tejpade vi över den nu hårda, vita klumpen med silvertape. Vi = Anders, som fortfarande är längre än jag. Men jag var behjälplig med sax och taperulle. Sedan den vita klumpen blivit iklädd silver rullade jag ner till OKQ8 och betalade för en värstingtvätt, körde in i tvätthallen, klev ur Billy, knappade in koden på mitt kvitto och ställde mig sedan utanför hallen och åsåg hur all skit rann av Billy i strida strömmar. Visst undrade jag huruvida något även rann in i honom - men det fick jag inte veta just då. Sedan maskinen stannat klev jag in i bilen. Det såg uppmuntrande torrt ut i taket. Startspärren hade slagit till, så jag fick direkt anledning att testa centrallåset - och si! Det funkade! Lycka! Så nu har jag en ren bil som jag kan åka till bilprovningen med på torsdag.
I mitt kök står just nu två män, far och son, och fixar middag. Innan jag drar till Norge i eftermiddag ska jag få lammköttbullar.
Annars har dagens mest laddade ögonblick handlat om Billy. Sedan vi tätat hålet i taket med någon mysko massa och låtit det härda tejpade vi över den nu hårda, vita klumpen med silvertape. Vi = Anders, som fortfarande är längre än jag. Men jag var behjälplig med sax och taperulle. Sedan den vita klumpen blivit iklädd silver rullade jag ner till OKQ8 och betalade för en värstingtvätt, körde in i tvätthallen, klev ur Billy, knappade in koden på mitt kvitto och ställde mig sedan utanför hallen och åsåg hur all skit rann av Billy i strida strömmar. Visst undrade jag huruvida något även rann in i honom - men det fick jag inte veta just då. Sedan maskinen stannat klev jag in i bilen. Det såg uppmuntrande torrt ut i taket. Startspärren hade slagit till, så jag fick direkt anledning att testa centrallåset - och si! Det funkade! Lycka! Så nu har jag en ren bil som jag kan åka till bilprovningen med på torsdag.
Deklarationsdags
Anders jagar sin svåger som hjälper honom med deklarationen och bilagor hit och dit - och jag skickade ett sms till Skatteverket medan kaffevattnet rann ner. Olika falla ödets lotter. Jag är synnerligen nöjd med min!
Såhär på sista april ägnade jag mig bland annat åt några Viktiga ärenden. Billy ska till bilprovningen på torsdag. Innan dess bör jag nog tvätta honom - det var ett år sen sist. Den gången rann det in vatten i hålet i taket så att jag inte kunde starta sen. När det rinner in vatten genom hålet i taket rinner det ner till sensorn för centrallåset. Det är en elektronisk enhet, och den tycker inte om vatten. Den misstycker till den grad att den slutar funkar. När detta händer får jag pilla loss den och blåsa den torr med en hårtork. Att tvätta bilen är traumatiskt, i synnerhet om man, som jag gjorde det sist, gör det samma dag som det är bilprovningsdags. Men i år är jag minsann ute i tid! Billy ska som sagt provas på torsdag, men redan idag har jag varit på gubbdagis och köpt tätningsmassa som jag låtit Anders applicera på hålet. Anders är i alla fall längre än jag, och han verkar uppskatta att få uppdrag tack vare sin längd. Annars är han definitivt inte vad man skulle kalla lång heller. Men tack vare att han i alla fall är lite längre än jag är nu hålet tätat och imorgon kan jag tvätta bilen. Häpp!
Medan jag ändå var på stan passade jag att bland annat gå in på Lindex för att prova en klänning som jag sett i reklamen som medföljde månadsräkningen. Det ångrade jag! Klänningen var bara sådär - och sen höll jag på att inte få av mig den! Den satt åt lite runt axlarna men var för övrigt inte alls tajt. Jag fick på mig den utan problem, så när jag sedan inte fick av mig den kändes det väldigt ångestladdat. Vad gör man ensam i en provhytt med en klänning som man inte kan ta av sig? Man kan ju försynt sticka ut huvudet i gången utanför och se om det finns någon vänlig själ som kan hjälpa till, eller kanske ringa en vän? Ingetdera alternativet kändes helt lockande. Jag valde att ändå försöka själv, och till sist gick det när jag böjde mig framåt och lät tyngdlagen hjälpa till. Av pur lättnad köpte jag sedan en annan klänning som jag också provat. Den kunde jag både få på och av mig utan problem. Ibland känns det enkelt att prioritera!
Såhär på sista april ägnade jag mig bland annat åt några Viktiga ärenden. Billy ska till bilprovningen på torsdag. Innan dess bör jag nog tvätta honom - det var ett år sen sist. Den gången rann det in vatten i hålet i taket så att jag inte kunde starta sen. När det rinner in vatten genom hålet i taket rinner det ner till sensorn för centrallåset. Det är en elektronisk enhet, och den tycker inte om vatten. Den misstycker till den grad att den slutar funkar. När detta händer får jag pilla loss den och blåsa den torr med en hårtork. Att tvätta bilen är traumatiskt, i synnerhet om man, som jag gjorde det sist, gör det samma dag som det är bilprovningsdags. Men i år är jag minsann ute i tid! Billy ska som sagt provas på torsdag, men redan idag har jag varit på gubbdagis och köpt tätningsmassa som jag låtit Anders applicera på hålet. Anders är i alla fall längre än jag, och han verkar uppskatta att få uppdrag tack vare sin längd. Annars är han definitivt inte vad man skulle kalla lång heller. Men tack vare att han i alla fall är lite längre än jag är nu hålet tätat och imorgon kan jag tvätta bilen. Häpp!
Medan jag ändå var på stan passade jag att bland annat gå in på Lindex för att prova en klänning som jag sett i reklamen som medföljde månadsräkningen. Det ångrade jag! Klänningen var bara sådär - och sen höll jag på att inte få av mig den! Den satt åt lite runt axlarna men var för övrigt inte alls tajt. Jag fick på mig den utan problem, så när jag sedan inte fick av mig den kändes det väldigt ångestladdat. Vad gör man ensam i en provhytt med en klänning som man inte kan ta av sig? Man kan ju försynt sticka ut huvudet i gången utanför och se om det finns någon vänlig själ som kan hjälpa till, eller kanske ringa en vän? Ingetdera alternativet kändes helt lockande. Jag valde att ändå försöka själv, och till sist gick det när jag böjde mig framåt och lät tyngdlagen hjälpa till. Av pur lättnad köpte jag sedan en annan klänning som jag också provat. Den kunde jag både få på och av mig utan problem. Ibland känns det enkelt att prioritera!
Aktiv söndag
Sedan vi ägnat lördagen åt kulturella aktiviteter fick söndagen bli en desto mer fysisk dag. Äntligen fick vi på sommardäck på våra bilar! Anders tyckte tydligen inte att det var väldigt storsint av mig att hjälpa honom att byta däck på min bil. Ibland förstår jag mig inte på honom!
Efter däckbytet sprang vi c:a en mil. Nu klämmer vi den sträckan utan några problem, så vi tror att vi kommer att klara Göteborgsvarvet på drygt det dubbla om två veckor. Det blir nog inte som en promenad i parken men verkar fullt möjligt. Anders tror att vi behöver provspringa 2 mil någon gång för att testa att vi fixar det - men det tror inte jag. Man får så ont i benen av att springa så lång. Det räcker med en gång per år.
Efter däckbytet sprang vi c:a en mil. Nu klämmer vi den sträckan utan några problem, så vi tror att vi kommer att klara Göteborgsvarvet på drygt det dubbla om två veckor. Det blir nog inte som en promenad i parken men verkar fullt möjligt. Anders tror att vi behöver provspringa 2 mil någon gång för att testa att vi fixar det - men det tror inte jag. Man får så ont i benen av att springa så lång. Det räcker med en gång per år.
En skön vårlördag
Idag har vi gjort en hel massa saker som vi tycker om:
Först en skön sovmorgon och frukost på sängen. Så småningom duschade och påklädda gick vi ner på stan för att a) shoppa b) gå på vernissage
a) Shoppa gick så bra så. Idag köpte vi mest skor: Anders ett par vita och jag ett par röda med vita prickar.
b) Vernissagen var kul! Anna Erlandsson, mest känd för att hon fått en Guldbagge för en animerad film om en som springer, ställde ut rolig grafik på Galleri S.
Mellan a) och b) fikade vi på Törners. Sånt gillar vi också!
Sen hann vi lagom hem innan det var dags för nästa kulturevenemang: konsert med Orkesterföreningen och Stefan B Nilsson (pianist) som solist. Anders hade fått en fribiljett och jag blev bjuden av Anders, så vi kom på sätt och vis in gratis båda två! Maffigt med hel symfoniorkester, men lite sövande ändå. Men som alltid härligt med levande musik! I pausen minglade vi.
Middag hemma, på det lite TV innan alla kanaler tar helt slut. Vi såg när Stina bland annat intervjuade Bryan Ferry, still going strong. Sen bakade Anders bröd och jag spelade flöjt. Nu spelar Anders gitarr, och brödet är snart klart.
Lediga dagar kan vara väldigt sköna!
Först en skön sovmorgon och frukost på sängen. Så småningom duschade och påklädda gick vi ner på stan för att a) shoppa b) gå på vernissage
a) Shoppa gick så bra så. Idag köpte vi mest skor: Anders ett par vita och jag ett par röda med vita prickar.
b) Vernissagen var kul! Anna Erlandsson, mest känd för att hon fått en Guldbagge för en animerad film om en som springer, ställde ut rolig grafik på Galleri S.
Mellan a) och b) fikade vi på Törners. Sånt gillar vi också!
Sen hann vi lagom hem innan det var dags för nästa kulturevenemang: konsert med Orkesterföreningen och Stefan B Nilsson (pianist) som solist. Anders hade fått en fribiljett och jag blev bjuden av Anders, så vi kom på sätt och vis in gratis båda två! Maffigt med hel symfoniorkester, men lite sövande ändå. Men som alltid härligt med levande musik! I pausen minglade vi.
Middag hemma, på det lite TV innan alla kanaler tar helt slut. Vi såg när Stina bland annat intervjuade Bryan Ferry, still going strong. Sen bakade Anders bröd och jag spelade flöjt. Nu spelar Anders gitarr, och brödet är snart klart.
Lediga dagar kan vara väldigt sköna!
Godmorgon!
Så har jag redan fått vara lite småelak, trots att klockan ännu inte ens är 7 egentligen.
Jag hade fått mäjl från Länstidningen. "Information från Länstidningen" var rubriken - men brevet var helt tomt! Det kändes intressant på något vis. VARFÖR skickar en tidning tomma brev till presumtiva läsare? Är det något de vill säga? Jag besvarade brevet, tackade för den intressanta informationen men förklarade att jag inte riktigt förstod. Mina förslag till tolkning var att de antingen ville säga att de ser saker i ett nytt ljus, eller kanske att de tror på mer snö. Vi får se om fortsättning följer!
Helgen var ljuvlig. Det var värt de långa timmarna i bil att få komma till Kävesta och se och höra allt eleverna där kunde visa upp. Emma var bäst, såklart, men de andra var inte så pjåkiga heller. David och Fabian hoppade in och jammade i "pavven", så de var också med på ett hörn. Även Alfons lät sin saxofon ljuda på Kävesta, men det gjorde han i enrum i "Silvervillan" där vi så gentilt fick bo över helgen. Vi gillar Kävesta!
Ännu en dag i livet
Idag gick jag upp tidigt för att hinna jobba undan lite mer innan vi åker mot Örebro vid lunchtid. ...kanske borde jobba då? Mmm... Jag ska bara först!
Solen skiner, det blåser rätt kraftigt och en hel del av snön som föll igår finns kvar i sinnevärlden, men vi lär nog ta oss till Örebro utan några större problem med väglag. Det ska bli kul med utflykt! Grabbarna och jag på tur. :-) En hel bil med killar i olika åldrar, och så jag. Det blir säkert trevligt.
...och så ska jag inte glömma Emmas stekpanna. Det skulle ju vara typiskt om jag gjorde det - men nu har Anders ställt den nere i hallen, så det ska mycket till om jag lyckas glömma den! Packat har jag för övrigt inte gjort, men jag har i alla fall köpt nya trosor och strumpor så att jag har något att packa ner. De hade makalöst grälla trosor på Lindex, tre par för 99:-. Idag har jag på mig ett par lilla, prydda med en silverkrona (typ, kungakrona) och märkt med SoU på resåren. SoU! Varför Statens offentliga Utredningar på underkläderna? Tja, varför inte?!
Solen skiner, det blåser rätt kraftigt och en hel del av snön som föll igår finns kvar i sinnevärlden, men vi lär nog ta oss till Örebro utan några större problem med väglag. Det ska bli kul med utflykt! Grabbarna och jag på tur. :-) En hel bil med killar i olika åldrar, och så jag. Det blir säkert trevligt.
...och så ska jag inte glömma Emmas stekpanna. Det skulle ju vara typiskt om jag gjorde det - men nu har Anders ställt den nere i hallen, så det ska mycket till om jag lyckas glömma den! Packat har jag för övrigt inte gjort, men jag har i alla fall köpt nya trosor och strumpor så att jag har något att packa ner. De hade makalöst grälla trosor på Lindex, tre par för 99:-. Idag har jag på mig ett par lilla, prydda med en silverkrona (typ, kungakrona) och märkt med SoU på resåren. SoU! Varför Statens offentliga Utredningar på underkläderna? Tja, varför inte?!
Bevarad åt eftervärlden
Igår eftermiddag drog jag på mig min skära disputationsdräkt och traskade iväg till Fotograf Jörgen Nilsson. Jag skulle äntligen se till att fixa en bild fvb till Uppsala, där jag sedan får hänga i rad med alla andra doktorer i statistik. Alfons tyckte att jag inte såg ut som hans mamma, men Fabian tyckte att jag var fin - det kanske inte var motsägelsefullt heller!
Hur ska man se ut på en bild när man är filosofie doktor? Jag ville ha med min flöjt, eftersom den är en följd av min doktorsgrad. Jag hade länge tänkt att lära mig spela flöjt sedan jag doktorerat. Det funkade bra! Jörgen fick till åtskilliga bilder som jag var nöjd med, och redan igår kväll kunde jag surfa in på hans hemsida och välja mellan ett antal bilder.
Sen lunchtid idag snöar det. Det känns väldigt onödigt, men väntat. Att Billy fortfarande har vinterdäck på sig känns helt rätt inför resan till Örebro imorgon.
Hur ska man se ut på en bild när man är filosofie doktor? Jag ville ha med min flöjt, eftersom den är en följd av min doktorsgrad. Jag hade länge tänkt att lära mig spela flöjt sedan jag doktorerat. Det funkade bra! Jörgen fick till åtskilliga bilder som jag var nöjd med, och redan igår kväll kunde jag surfa in på hans hemsida och välja mellan ett antal bilder.
Sen lunchtid idag snöar det. Det känns väldigt onödigt, men väntat. Att Billy fortfarande har vinterdäck på sig känns helt rätt inför resan till Örebro imorgon.
Excentriskt beteende?
Gårdagens middag intog jag i ensamt majestæt på No 39 inne i Levanger. Jag valde "14 Tapas" - och det var en klar højdare! Denna makaløsa rætt bestod av ett antal småportioner av lite av varje. Jag trodde att det kanske var enbart sådant som mer ær lite førrættsaktigt, men Tapas i Norge kan vara lammgryta t ex. Jag fick helt enkelt lite smakprov från hela deras meny! Allt detta serverat i små skålar samlade på ett magnifikt fat. Jag kom på mig med att sitta och skrocka førtjust nær jag njøt av helt makaløsa gnocchi - dærav rubriken.
Bara før att jag hade ætit så gott och mycket gick jag sedan till Coop Mega och køpte mig en låda fruktsallad som jag fick blanda sjælv. Jordgubbar, olika sorters melon, kiwi, færsk ananas m m. Mums!
Idag ger jag kurs i SPSS igen - mina flitiga elever sitter och jobbar med att gøra tabeller, koda om m m enligt mina instruktioner. Kul, kul! Och infør hemresan ær jag rustad med chips och Coca-Cola.
Bara før att jag hade ætit så gott och mycket gick jag sedan till Coop Mega och køpte mig en låda fruktsallad som jag fick blanda sjælv. Jordgubbar, olika sorters melon, kiwi, færsk ananas m m. Mums!
Idag ger jag kurs i SPSS igen - mina flitiga elever sitter och jobbar med att gøra tabeller, koda om m m enligt mina instruktioner. Kul, kul! Och infør hemresan ær jag rustad med chips och Coca-Cola.
Livet i Levanger
Lite norsk igen. Det kænns bra!
Och nær jag hemmavid får min norska løn kænns det också bra. Riktigt bra!
Senast intræffade det i fredags, fredagen den 13:de. Jag firade med att ge mig en ny cykel som jag tyckte att jag behøvde. Den gamla har definitivt sett sina bæsta dagar. Jag hittade en læcker, svart cykel med lite røda dekorationer. En av finesserna ær att jag vid behov kan få dæmpning på framgaffeln. Det ær bara att vrida på ett litet vred. Det var till och med lika enkelt som det såg ut nær cykelhandlaren demonstrerade. Sen har jag ett stort antal væxlar dessutom - det gick lætt att cykla hem trots uppførsbackarna!
Nær jag åkte tåg idag insåg jag att jag faktiskt kan ta med mig cykeln på tåget till Levanger nær jag åker hit! På så vis kan jag æven utforska Levanger bortom køpcentret Magneten.
Fara här och där
I torsdags, när stormen rev och slet i Mittuniversitetets byggnader här i Östersund, och takdelar for kors och tvärs ville de ha sin del av kakan i Sundsvall. Eftersom Campus i Östersund var proklamerat riskområde la man för Sundsvalls del upp en varning: "Se upp, det KAN blåsa ner takpannor här"... Hihi!
Men nu var det ett tag sen det blåste. Stormen bedarrade under natten mot torsdag, och redan igår sprang det omkring gubbar uppe på det sönderblåsta taket och lappade och lagade.
Igår handlade det mer om inre stormar: Anders och jag begick offentlig premiär som visduo genom att uppträda på Sinnenas Kafé, där föreningen SAM hade Öppen Scen. Vi och några till turades om med att uppträda med musik, lyrik och prosa.
Det var så välvilligt, att vi fick välja när vi ville framträda - så vi valde att börja. På så vis kunde vi sitta och fika i lugn och ro sen. Jag bjöd Anders på fika: han fick en skorpa medan jag fick en chokladbiskvi. Är det någon som tror att livet är rättvist?
Hursomhelst var det riktigt kul att få uppträda med några av Anders låtar, och göra det tillsammans med Anders! I publiken satt bland annat Per och Simon, och det kändes bra! Just som vi skulle till att börja dök dessutom en av mina jobbarkompisar upp, så det var en skön blandning av kända och okända. Nu hoppas vi på att vår karriär tar fart på allvar! :-)
Senaste nytt
Mittuniversitetet håller på och faller i bitar!
Ganska trött hasade jag mot jobbet imorse och tänkte snedda över avsatsen utanför bibliotekshuset. Där var det viss aktivitet. Jag noterade att rödvita avspärrningsband fladdrade för vinden då jag blev hejdad och uppmanad att INTE fortsätta åt det håll jag var på väg.
"Vadårå?", muttrade jag och fick en förvånad blick som svar.
Och lika förvånad blev jag när jag väl lyfte blicken och tittade upp mot taket på biblioteksbyggnaden. Det höll på att ge sig av! En kant reste sig mot vinden som ett stolt segel och det såg inte alls ut som det brukar - hur det nu är! Tänk, det har jag funderat på hela dagen utan att komma på det.
Nåväl, Campusområdet är riskområde och innan stormen bedarrat får huset stå där och se trasigt ut bara. Och jag har förevigat det hela med min nya digitalkamera, minsann!
Ganska trött hasade jag mot jobbet imorse och tänkte snedda över avsatsen utanför bibliotekshuset. Där var det viss aktivitet. Jag noterade att rödvita avspärrningsband fladdrade för vinden då jag blev hejdad och uppmanad att INTE fortsätta åt det håll jag var på väg.
"Vadårå?", muttrade jag och fick en förvånad blick som svar.
Och lika förvånad blev jag när jag väl lyfte blicken och tittade upp mot taket på biblioteksbyggnaden. Det höll på att ge sig av! En kant reste sig mot vinden som ett stolt segel och det såg inte alls ut som det brukar - hur det nu är! Tänk, det har jag funderat på hela dagen utan att komma på det.
Nåväl, Campusområdet är riskområde och innan stormen bedarrat får huset stå där och se trasigt ut bara. Och jag har förevigat det hela med min nya digitalkamera, minsann!
Sundsvall ToR
När jag var liten var det ett stort företag att resa till Göteborg, 8 mil bort från Dalsjöfors. Det var definitivt inget vi gjorde av en slump utan sådana långa resor planerades i allmänhet långt i förväg.
Idag har jag varit i Sundsvall och jobbat. Det är sisådär 20 mil dit - men det är knappt långt! Jag tog morgontåget ner, var med på ett arbetsmöte på förmiddagen och höll sedan en föreläsning på eftermiddagen innan jag tog tåget. hem. En baggis! Det är häftigt att ha ett annorlunda perspektiv på avstånd. Och skillnaden ligger nog inte så mycket i att jag blivit äldre utan på att jag flyttat norrut. En förändring till det bättre? Ja, kanske. Det är rätt skönt att inte sitta fast i att saker och ting kan vara svåra, eller rentutav nästintill omöjliga!
När jag kom hem hade Emma lagat mat som jag bara kunde värma. Det kändes skönt! Dessutom fick jag underhållning till maten: Anders och David repar på övervåningen. Igår var det Alfons och jag som stod för musicerandet. När jag stod och övade flöjt kom han släpande på sin saxofonlåda och förklarade att "Diana" kan han också spela, så då spelade vi tillsammans! Jag tyckte det kändes bra, och Alfons var också nöjd eftersom han konstaterade att han överglänser mig när det gäller att traktera blåsinstrument. Hoppas han inser att han måste öva för att bibehålla det övertaget!
Idag har jag varit i Sundsvall och jobbat. Det är sisådär 20 mil dit - men det är knappt långt! Jag tog morgontåget ner, var med på ett arbetsmöte på förmiddagen och höll sedan en föreläsning på eftermiddagen innan jag tog tåget. hem. En baggis! Det är häftigt att ha ett annorlunda perspektiv på avstånd. Och skillnaden ligger nog inte så mycket i att jag blivit äldre utan på att jag flyttat norrut. En förändring till det bättre? Ja, kanske. Det är rätt skönt att inte sitta fast i att saker och ting kan vara svåra, eller rentutav nästintill omöjliga!
När jag kom hem hade Emma lagat mat som jag bara kunde värma. Det kändes skönt! Dessutom fick jag underhållning till maten: Anders och David repar på övervåningen. Igår var det Alfons och jag som stod för musicerandet. När jag stod och övade flöjt kom han släpande på sin saxofonlåda och förklarade att "Diana" kan han också spela, så då spelade vi tillsammans! Jag tyckte det kändes bra, och Alfons var också nöjd eftersom han konstaterade att han överglänser mig när det gäller att traktera blåsinstrument. Hoppas han inser att han måste öva för att bibehålla det övertaget!
En siren i fjärran
Tänk att det kan gå åt en hel förmiddag åt egentligen ingenting!
Vi började arbetsveckan med avdelningsmöte. Det är varken ångestladdat eller riskfyllt och dessutom får vi fikabröd från Tages konditori. Så varför inte? Vi kan gott börja veckan med sådant.
Idag fick vi bland annat njuta av bokslutssiffror. Det lustiga med dem är att röda siffror med minus framför är bra! I vårt redovisningssystem betyder det nämligen vinst! Kul att vi inte är som andra.
Sen var det ett möte till, och så har jag läst och besvarat mäjl - och nu är det dags för lunch! Här går det undan minsann.
Vi började arbetsveckan med avdelningsmöte. Det är varken ångestladdat eller riskfyllt och dessutom får vi fikabröd från Tages konditori. Så varför inte? Vi kan gott börja veckan med sådant.
Idag fick vi bland annat njuta av bokslutssiffror. Det lustiga med dem är att röda siffror med minus framför är bra! I vårt redovisningssystem betyder det nämligen vinst! Kul att vi inte är som andra.
Sen var det ett möte till, och så har jag läst och besvarat mäjl - och nu är det dags för lunch! Här går det undan minsann.
Insikt
Min själsfrände Jonna fyller 20 år i veckan. Hillevi och vännerna ordnade överraskningsfest och köpte en äkta Anders Frank-tavla att uppvakta med.
Anders och jag bidrog också med presenter, bland annat en Mina Vänner-bok, som vi skrev i innan vi slog in den igen.
Då fick jag min insikt:
Vad jag vill bli: riktigt bra på att spela flöjt!!!
Anders och jag bidrog också med presenter, bland annat en Mina Vänner-bok, som vi skrev i innan vi slog in den igen.
Då fick jag min insikt:
Vad jag vill bli: riktigt bra på att spela flöjt!!!
Skarpaste kniven i lådan
Hillevi har lärt sig ett nytt uttryck! Hon använde nog snarare uttrycket "Inte den skarpaste kniven i lådan", eftersom det var någon annan hon pratade om, men i alla fall. Köksmetaforer är inte dumma! "Inte alla bestick i lådan" har jag också hört som beskrivning av personer, men det kanske är sämre att inte ha alla bestick i lådan är att inte vara den skarpaste kniven? Jag misstänker att det är så, men är inte helt säker. Däremot är jag rätt säker på var Hillevi hittade uttrycket!
Lunchpaus från doktorandhandledarkursen. Det är nog inte bara jag som tycker att det är rätt sega dagar! I min lilla utbrytargrupp har vi i alla fall trevligt under gruppdiskussionerna. Idag kom jag på att en veterinär som skriver ut medicin till kor bör kunna kallas för ko-ordinator och därmed känns dagen inte helt bortkastad.
Lunchpaus från doktorandhandledarkursen. Det är nog inte bara jag som tycker att det är rätt sega dagar! I min lilla utbrytargrupp har vi i alla fall trevligt under gruppdiskussionerna. Idag kom jag på att en veterinär som skriver ut medicin till kor bör kunna kallas för ko-ordinator och därmed känns dagen inte helt bortkastad.
Dis över fjället
Det är nästa så att jag funderar på att bli sjuk! Jag vaknade med lite ont i halsen som möjligen kan utvecklas till något intressant. Men jag tvivlar på att jag blir särskilt sjuk. För några dagar sedan kände jag mig riktigt ruggig, faktiskt nästan febrig. Bäst att kolla, tänkte jag - och mycket riktigt hade jag ingen feber alls. 36,4 är ju inte så mycket att det oroar någon alls! Nä, jag är nog frisk.
Igår när jag hade varit och handlat lite mat sprang jag på min kära Lotta utanför affären. Det lustiga med det är att jag inte har träffat henne på väldigt länge, men i måndags ringde hon till mig just för att det var så länge sen. Då ska man väl inte springa ihop utanför affären bara sådär bara någon dag senare? Men mysigt var det. Jag blir så glad av att träffa Lotta!
Den här veckan har jag ett hektiskt sällskapsliv. Lunch med Peter igår, med Marie idag.
Igår när jag hade varit och handlat lite mat sprang jag på min kära Lotta utanför affären. Det lustiga med det är att jag inte har träffat henne på väldigt länge, men i måndags ringde hon till mig just för att det var så länge sen. Då ska man väl inte springa ihop utanför affären bara sådär bara någon dag senare? Men mysigt var det. Jag blir så glad av att träffa Lotta!
Den här veckan har jag ett hektiskt sällskapsliv. Lunch med Peter igår, med Marie idag.
Händelser vid vatten
...fick jag vara med om igår. Då upplevde jag diverse längs Svartån i Örebro från tidig morgon till tidig kväll!
Efter en natt på natttåget som var helt OK sånär som på slutet: någon av mina sovkupékamrater hade mycket nogsamt skjutit in stegen som jag skulle klättra ner på mot väggen så att jag med visst besvär fick dra tillbaka den med benen hängande halvvägs ut ur överslafen innan jag kunde klättra ner och så småningom kliva av i Örebro c:a 05.53.
Och vad gör man i Örebro vid denna tidiga timma? Jo, man kan gå till Stora Hotellet, som är beläget just vid Svartån, i princip granne med Örebro Slott, och äta frukost! Deras frukostbuffé får fem gröttallrikar, för det var en av de bättre! Dessutom var den i stort sett färdigdukad vid sextiden, så jag kunde slå mig ner och njuta ett par timmar.
Mätt och belåten tog jag sedan en promenad längs ån bort till Wadköping i väntan på att butikerna skulle öppna. Jag hann med en kopp kaffe på Nya Konditoriet, som varit med ett bra tag, dessutom! Det var i huvudsak en kulturupplevelse. Bättre kaffe har jag druckit.
Shoppa i Örebro var kul! Jag hittade bland annat ett träd att hänga alla mina örhängen på och en jacka att ha när det varken bär eller brister, när vinterjackan känns tung och varm och sommarjackorna inte förslår. Jag hittade en med vackert, prickigt foder sedan jag letat mig igenom stora mängder med mest beiga jackor. Beige jacka vill jag INTE ha!
Syftet med min resa till Örebro var att gå på en föreläsning på SCB. Det var en riktigt bra föreläsning som jag fick många goda idéer av. Utflykten kändes således fortfarande givande. Och minst lika kul var det att sedan få träffa Emma några timmar! Vi skyndade oss att gå och fika så att vi skulle hinna med både det och middag innan mitt tåg mot Stockholm fvb till Arlanda skulle gå.
Nästa gång jag kommer till Örebro tänker jag inte gå på Bredbar. Vi snyltade på deras bord när vi fikade. Grannfikets bord, där vi köpt vårt fika, var fulla, så vi slog oss ner vid ett av borden hos Bredbar istället. Det var inte helt populärt, men vi fick ändå lov att sitta kvar. Jag antydde att vi kunde komma tillbaka lite senare och äta, vilket vi också gjorde. Men det var nästan ett misstag. Personalen på Bredbar verkar inte tycka om att det kommer folk! De verkar mest besvärade. Maten var i och för sig OK, men inget utöver det, så nä, dit behöver vi inte gå fler gånger.
Den verkliga höjdaren i Örebro var nog ändå det som vi sprang på på väg tillbaka till stationen: en skivaffär med tröjor med "Tårtan" på i fönstret! Precis vad jag behöver! Nu har jag ändå inte någon, ännu - men snart. Killen i affären hade slagit ut kassan och kunde inte ta betalt med kort, så Emma får gå dit och köpa min tröja om någon dag. När vi var på väg ut ropade han omtänksamt och frågade om jag har DVD:n med Tårtan. Det har jag inte, så då blir det en sån också. Lycka!
Efter en natt på natttåget som var helt OK sånär som på slutet: någon av mina sovkupékamrater hade mycket nogsamt skjutit in stegen som jag skulle klättra ner på mot väggen så att jag med visst besvär fick dra tillbaka den med benen hängande halvvägs ut ur överslafen innan jag kunde klättra ner och så småningom kliva av i Örebro c:a 05.53.
Och vad gör man i Örebro vid denna tidiga timma? Jo, man kan gå till Stora Hotellet, som är beläget just vid Svartån, i princip granne med Örebro Slott, och äta frukost! Deras frukostbuffé får fem gröttallrikar, för det var en av de bättre! Dessutom var den i stort sett färdigdukad vid sextiden, så jag kunde slå mig ner och njuta ett par timmar.
Mätt och belåten tog jag sedan en promenad längs ån bort till Wadköping i väntan på att butikerna skulle öppna. Jag hann med en kopp kaffe på Nya Konditoriet, som varit med ett bra tag, dessutom! Det var i huvudsak en kulturupplevelse. Bättre kaffe har jag druckit.
Shoppa i Örebro var kul! Jag hittade bland annat ett träd att hänga alla mina örhängen på och en jacka att ha när det varken bär eller brister, när vinterjackan känns tung och varm och sommarjackorna inte förslår. Jag hittade en med vackert, prickigt foder sedan jag letat mig igenom stora mängder med mest beiga jackor. Beige jacka vill jag INTE ha!
Syftet med min resa till Örebro var att gå på en föreläsning på SCB. Det var en riktigt bra föreläsning som jag fick många goda idéer av. Utflykten kändes således fortfarande givande. Och minst lika kul var det att sedan få träffa Emma några timmar! Vi skyndade oss att gå och fika så att vi skulle hinna med både det och middag innan mitt tåg mot Stockholm fvb till Arlanda skulle gå.
Nästa gång jag kommer till Örebro tänker jag inte gå på Bredbar. Vi snyltade på deras bord när vi fikade. Grannfikets bord, där vi köpt vårt fika, var fulla, så vi slog oss ner vid ett av borden hos Bredbar istället. Det var inte helt populärt, men vi fick ändå lov att sitta kvar. Jag antydde att vi kunde komma tillbaka lite senare och äta, vilket vi också gjorde. Men det var nästan ett misstag. Personalen på Bredbar verkar inte tycka om att det kommer folk! De verkar mest besvärade. Maten var i och för sig OK, men inget utöver det, så nä, dit behöver vi inte gå fler gånger.
Den verkliga höjdaren i Örebro var nog ändå det som vi sprang på på väg tillbaka till stationen: en skivaffär med tröjor med "Tårtan" på i fönstret! Precis vad jag behöver! Nu har jag ändå inte någon, ännu - men snart. Killen i affären hade slagit ut kassan och kunde inte ta betalt med kort, så Emma får gå dit och köpa min tröja om någon dag. När vi var på väg ut ropade han omtänksamt och frågade om jag har DVD:n med Tårtan. Det har jag inte, så då blir det en sån också. Lycka!