Deklarationsdags
Anders jagar sin svåger som hjälper honom med deklarationen och bilagor hit och dit - och jag skickade ett sms till Skatteverket medan kaffevattnet rann ner. Olika falla ödets lotter. Jag är synnerligen nöjd med min!
Såhär på sista april ägnade jag mig bland annat åt några Viktiga ärenden. Billy ska till bilprovningen på torsdag. Innan dess bör jag nog tvätta honom - det var ett år sen sist. Den gången rann det in vatten i hålet i taket så att jag inte kunde starta sen. När det rinner in vatten genom hålet i taket rinner det ner till sensorn för centrallåset. Det är en elektronisk enhet, och den tycker inte om vatten. Den misstycker till den grad att den slutar funkar. När detta händer får jag pilla loss den och blåsa den torr med en hårtork. Att tvätta bilen är traumatiskt, i synnerhet om man, som jag gjorde det sist, gör det samma dag som det är bilprovningsdags. Men i år är jag minsann ute i tid! Billy ska som sagt provas på torsdag, men redan idag har jag varit på gubbdagis och köpt tätningsmassa som jag låtit Anders applicera på hålet. Anders är i alla fall längre än jag, och han verkar uppskatta att få uppdrag tack vare sin längd. Annars är han definitivt inte vad man skulle kalla lång heller. Men tack vare att han i alla fall är lite längre än jag är nu hålet tätat och imorgon kan jag tvätta bilen. Häpp!
Medan jag ändå var på stan passade jag att bland annat gå in på Lindex för att prova en klänning som jag sett i reklamen som medföljde månadsräkningen. Det ångrade jag! Klänningen var bara sådär - och sen höll jag på att inte få av mig den! Den satt åt lite runt axlarna men var för övrigt inte alls tajt. Jag fick på mig den utan problem, så när jag sedan inte fick av mig den kändes det väldigt ångestladdat. Vad gör man ensam i en provhytt med en klänning som man inte kan ta av sig? Man kan ju försynt sticka ut huvudet i gången utanför och se om det finns någon vänlig själ som kan hjälpa till, eller kanske ringa en vän? Ingetdera alternativet kändes helt lockande. Jag valde att ändå försöka själv, och till sist gick det när jag böjde mig framåt och lät tyngdlagen hjälpa till. Av pur lättnad köpte jag sedan en annan klänning som jag också provat. Den kunde jag både få på och av mig utan problem. Ibland känns det enkelt att prioritera!
Såhär på sista april ägnade jag mig bland annat åt några Viktiga ärenden. Billy ska till bilprovningen på torsdag. Innan dess bör jag nog tvätta honom - det var ett år sen sist. Den gången rann det in vatten i hålet i taket så att jag inte kunde starta sen. När det rinner in vatten genom hålet i taket rinner det ner till sensorn för centrallåset. Det är en elektronisk enhet, och den tycker inte om vatten. Den misstycker till den grad att den slutar funkar. När detta händer får jag pilla loss den och blåsa den torr med en hårtork. Att tvätta bilen är traumatiskt, i synnerhet om man, som jag gjorde det sist, gör det samma dag som det är bilprovningsdags. Men i år är jag minsann ute i tid! Billy ska som sagt provas på torsdag, men redan idag har jag varit på gubbdagis och köpt tätningsmassa som jag låtit Anders applicera på hålet. Anders är i alla fall längre än jag, och han verkar uppskatta att få uppdrag tack vare sin längd. Annars är han definitivt inte vad man skulle kalla lång heller. Men tack vare att han i alla fall är lite längre än jag är nu hålet tätat och imorgon kan jag tvätta bilen. Häpp!
Medan jag ändå var på stan passade jag att bland annat gå in på Lindex för att prova en klänning som jag sett i reklamen som medföljde månadsräkningen. Det ångrade jag! Klänningen var bara sådär - och sen höll jag på att inte få av mig den! Den satt åt lite runt axlarna men var för övrigt inte alls tajt. Jag fick på mig den utan problem, så när jag sedan inte fick av mig den kändes det väldigt ångestladdat. Vad gör man ensam i en provhytt med en klänning som man inte kan ta av sig? Man kan ju försynt sticka ut huvudet i gången utanför och se om det finns någon vänlig själ som kan hjälpa till, eller kanske ringa en vän? Ingetdera alternativet kändes helt lockande. Jag valde att ändå försöka själv, och till sist gick det när jag böjde mig framåt och lät tyngdlagen hjälpa till. Av pur lättnad köpte jag sedan en annan klänning som jag också provat. Den kunde jag både få på och av mig utan problem. Ibland känns det enkelt att prioritera!
Kommentarer
Trackback