Sundsvall ToR
När jag var liten var det ett stort företag att resa till Göteborg, 8 mil bort från Dalsjöfors. Det var definitivt inget vi gjorde av en slump utan sådana långa resor planerades i allmänhet långt i förväg.
Idag har jag varit i Sundsvall och jobbat. Det är sisådär 20 mil dit - men det är knappt långt! Jag tog morgontåget ner, var med på ett arbetsmöte på förmiddagen och höll sedan en föreläsning på eftermiddagen innan jag tog tåget. hem. En baggis! Det är häftigt att ha ett annorlunda perspektiv på avstånd. Och skillnaden ligger nog inte så mycket i att jag blivit äldre utan på att jag flyttat norrut. En förändring till det bättre? Ja, kanske. Det är rätt skönt att inte sitta fast i att saker och ting kan vara svåra, eller rentutav nästintill omöjliga!
När jag kom hem hade Emma lagat mat som jag bara kunde värma. Det kändes skönt! Dessutom fick jag underhållning till maten: Anders och David repar på övervåningen. Igår var det Alfons och jag som stod för musicerandet. När jag stod och övade flöjt kom han släpande på sin saxofonlåda och förklarade att "Diana" kan han också spela, så då spelade vi tillsammans! Jag tyckte det kändes bra, och Alfons var också nöjd eftersom han konstaterade att han överglänser mig när det gäller att traktera blåsinstrument. Hoppas han inser att han måste öva för att bibehålla det övertaget!
Idag har jag varit i Sundsvall och jobbat. Det är sisådär 20 mil dit - men det är knappt långt! Jag tog morgontåget ner, var med på ett arbetsmöte på förmiddagen och höll sedan en föreläsning på eftermiddagen innan jag tog tåget. hem. En baggis! Det är häftigt att ha ett annorlunda perspektiv på avstånd. Och skillnaden ligger nog inte så mycket i att jag blivit äldre utan på att jag flyttat norrut. En förändring till det bättre? Ja, kanske. Det är rätt skönt att inte sitta fast i att saker och ting kan vara svåra, eller rentutav nästintill omöjliga!
När jag kom hem hade Emma lagat mat som jag bara kunde värma. Det kändes skönt! Dessutom fick jag underhållning till maten: Anders och David repar på övervåningen. Igår var det Alfons och jag som stod för musicerandet. När jag stod och övade flöjt kom han släpande på sin saxofonlåda och förklarade att "Diana" kan han också spela, så då spelade vi tillsammans! Jag tyckte det kändes bra, och Alfons var också nöjd eftersom han konstaterade att han överglänser mig när det gäller att traktera blåsinstrument. Hoppas han inser att han måste öva för att bibehålla det övertaget!
Kommentarer
Trackback