Det mesta løser sig så småningom
Och det som inte løser sig førlorar førr eller senare sin betydelse!
Jag fick sjælv ringa tillbaka till herr Kvilt imorse, och han kunde då berætta att min løn fanns kvar på ekonomiavdelningen. De hade tydligen problem med att få ivæg den. Jojo! Man kan ju tycka att de borde ha hørt av sig i så fall. Men i Norge tar de det lugnt, uppenbarligen, och væntar tills tiden ær mogen.
Erling och jag har nog också knæckt problemet med SPSS som inte fungerar på min dator. Det gjorde vi nær han kom tillbaka med den och det fortfarande inte funkar. Jag har begrænsad behørighet att mecka med datorn, och i och med det kommer jag inte åt filer som behøvs før att bekræfta licensen! Nær motsvarande problem uppstod på jobbet hemma fick jag helt enkelt ansvaret att handha min egen dator, och då gick allting bra! Nu får vi se vad IT-killarna hittar på under dagen. Blir det patiens eller SPSS på tåget hem?
Jobbet i Norge før inte bara med sig extra stimulans rent intellektuellt och vælkomna extrapengar utan æven tid før eftertanke. På tågresorna till och från Levanger, och de ensamma kvællarna, hinner jag landa. Det kænns bra. Igår kænde jag mig stressad och førføljd! På tåget hit satt jag och funderade på vad som gjort att studenterna på en kurs varit så irriterade och stressade och kom på några saker som kan gøra att de i ett tidigare skede kanske kan inse vad det ær de ger sig in på. Just nær det gæller mitt inslag med statistik kan de redan med antagningsbeskedet få ett kompendium som innehåller nødvændiga førkunskaper som de bør ha med sig från tidigare kursen. De som har luckor kan då antingen repetera - eller inte hoppa på kursen. Som i alla andra sammanhang går det mesta att hantera bara man får information. Væl framme i Levanger var jag ændå inte mentalt rustad att gå in på det forum som studenterna egentligen ska anvænda før att diskutera relevanta frågor før kursen men som mest anvænts som klagomur. Jag orkade inte ta før mycket negativ energi. Viss sjælvøvervinnelse fick mig dock att gå in och læsa mina privat brev på kurshemsidan. Jag gjorde det framåt eftermiddagen - och blev glatt øverraskad av att de få brev som fanns dær var vænliga och innehøll høgst relevanta frågor som jag kunde besvara. Under dagen hade jag också fått två meddelanden på telefonsvararen på mobilen. Sækert från stressade studenter, tænkte jag, och bestæmde mig surt før att inte svara om de ringde igen. På torsdag tentar de, men om de inte kan anvænda kurshemsidan før frågor så tænker jag inte ta dem via mobilsamtal utomlands. - Men så fel jag hade! Imorse kollade jag numren till de som ringt, och de handlar uppenbarligen om helt andra saker! Jag tror inte att jag tænker prata med de personerna heller innan jag kommer hem till Sverige, men det ær inget otæckt. Med førnyat mod gick jag så in på kursforumet før den tidigare næmnda kursen før en stund sen - och dær var det också frid och frøjd på det stora hela. Det gæller væl bara att våga møta sina demoner, så spricker dom!
Igår afton tog jag en promenad till Magneten - det ganska stora køpcentret/gallerian i utkanten av Levanger. Det ær inte någon særskilt lång promenad men værd besværet, eftersom de få butiker som finns kvar i Levangers Centrum stænger redan vid fyratiden. Jag ville hitta en norsk skiva som present till Tor, vars 20-årsdag vi firar drygt en vecka i efterskott ikvæll - och det gick bra. Sen gjorde jag ett fantastiskt fynd åt mig sjælv i Pandurobutiken: ett set med 4 små tænger (platt-tång, avbitare etc) før smyckestillverkning. Knappt en dm långa ræ de och førsedda med røda skaft, de små raringarna. De ær helt bedårande! Om de sedan funkar ær det givetvis bonus. Jag køpte ett set før att gøra ørhængen också, men jag tror jag spar dem till næsta pysselkvæll. Igår kvæll tittade jag på norsk danstævling på TV och stickade på Anders 49-årspresent som møjligen, men troligen inte, blir klar till 50-årsdagen.
Jag fick sjælv ringa tillbaka till herr Kvilt imorse, och han kunde då berætta att min løn fanns kvar på ekonomiavdelningen. De hade tydligen problem med att få ivæg den. Jojo! Man kan ju tycka att de borde ha hørt av sig i så fall. Men i Norge tar de det lugnt, uppenbarligen, och væntar tills tiden ær mogen.
Erling och jag har nog också knæckt problemet med SPSS som inte fungerar på min dator. Det gjorde vi nær han kom tillbaka med den och det fortfarande inte funkar. Jag har begrænsad behørighet att mecka med datorn, och i och med det kommer jag inte åt filer som behøvs før att bekræfta licensen! Nær motsvarande problem uppstod på jobbet hemma fick jag helt enkelt ansvaret att handha min egen dator, och då gick allting bra! Nu får vi se vad IT-killarna hittar på under dagen. Blir det patiens eller SPSS på tåget hem?
Jobbet i Norge før inte bara med sig extra stimulans rent intellektuellt och vælkomna extrapengar utan æven tid før eftertanke. På tågresorna till och från Levanger, och de ensamma kvællarna, hinner jag landa. Det kænns bra. Igår kænde jag mig stressad och førføljd! På tåget hit satt jag och funderade på vad som gjort att studenterna på en kurs varit så irriterade och stressade och kom på några saker som kan gøra att de i ett tidigare skede kanske kan inse vad det ær de ger sig in på. Just nær det gæller mitt inslag med statistik kan de redan med antagningsbeskedet få ett kompendium som innehåller nødvændiga førkunskaper som de bør ha med sig från tidigare kursen. De som har luckor kan då antingen repetera - eller inte hoppa på kursen. Som i alla andra sammanhang går det mesta att hantera bara man får information. Væl framme i Levanger var jag ændå inte mentalt rustad att gå in på det forum som studenterna egentligen ska anvænda før att diskutera relevanta frågor før kursen men som mest anvænts som klagomur. Jag orkade inte ta før mycket negativ energi. Viss sjælvøvervinnelse fick mig dock att gå in och læsa mina privat brev på kurshemsidan. Jag gjorde det framåt eftermiddagen - och blev glatt øverraskad av att de få brev som fanns dær var vænliga och innehøll høgst relevanta frågor som jag kunde besvara. Under dagen hade jag också fått två meddelanden på telefonsvararen på mobilen. Sækert från stressade studenter, tænkte jag, och bestæmde mig surt før att inte svara om de ringde igen. På torsdag tentar de, men om de inte kan anvænda kurshemsidan før frågor så tænker jag inte ta dem via mobilsamtal utomlands. - Men så fel jag hade! Imorse kollade jag numren till de som ringt, och de handlar uppenbarligen om helt andra saker! Jag tror inte att jag tænker prata med de personerna heller innan jag kommer hem till Sverige, men det ær inget otæckt. Med førnyat mod gick jag så in på kursforumet før den tidigare næmnda kursen før en stund sen - och dær var det också frid och frøjd på det stora hela. Det gæller væl bara att våga møta sina demoner, så spricker dom!
Igår afton tog jag en promenad till Magneten - det ganska stora køpcentret/gallerian i utkanten av Levanger. Det ær inte någon særskilt lång promenad men værd besværet, eftersom de få butiker som finns kvar i Levangers Centrum stænger redan vid fyratiden. Jag ville hitta en norsk skiva som present till Tor, vars 20-årsdag vi firar drygt en vecka i efterskott ikvæll - och det gick bra. Sen gjorde jag ett fantastiskt fynd åt mig sjælv i Pandurobutiken: ett set med 4 små tænger (platt-tång, avbitare etc) før smyckestillverkning. Knappt en dm långa ræ de och førsedda med røda skaft, de små raringarna. De ær helt bedårande! Om de sedan funkar ær det givetvis bonus. Jag køpte ett set før att gøra ørhængen också, men jag tror jag spar dem till næsta pysselkvæll. Igår kvæll tittade jag på norsk danstævling på TV och stickade på Anders 49-årspresent som møjligen, men troligen inte, blir klar till 50-årsdagen.
Kommentarer
Trackback