ulna

Eller också är det så att musiken genererar glädjen!

Hursomhelst hade jag äntligen en flöjtlektion igen igår. Den förra var någon gång i juni när jag nyss köpt min flöjt. Sedan dess har jag övat på egen hand, men nu hade jag äntligen etablerat ny kontakt med min flöjtlärare och gav mig glad i hågen iväg för min lektion. En timma senare var jag ganska trött - men definitivt stärkt i själen. Jag kände att jag hade kommit en bra bit på väg i spelandet på egen hand men en timmas lektion gav en ny kick och ett rejält kliv framåt ytterligare. Det är tur att Emma flyttat hemifrån, för nu ska jag öva kromatiska skalor så det står härliga till!

Även idag väntar det spellektion: kyrkorgel den här gången. Det är så olika känsla att spela flöjt och orgel. När det gäller flöjten känner jag den alltmer som en del av mig. Jag kommer att kunna behärska den allt bättre och det är roligt och utmanande. Jag kan till och med pröva mig fram en hel del. Att spela kyrkorgel däremot är mer filosofi. En orgel är en stor och mäktig organism som jag i och för sig kan styra men kanske aldrig helt behärska. Därtill är den för stor. Det är häftigt att dra ut några pipor och märka hur hela kyrkan fylls av ljud. I det fallet är jag mer mitt uppi musiken än att den är en del av mig. Det är inte utmaningen att lyckas ta nya toner utan att sätta ihop delar till helhet. Nåja, jag får väl se till att ha en berikande fritid, och ta jobbet för vad det är.

Bokrean drar igång idag. Kul för bokhandlarna, antar jag. Däremot väntar jag nog för att eventuellt fynda till halva reapriset om några veckor. Mitt största reafynd genom tiderna var tveklöst "Power Book" av Jeanette Winterson. Jag köpte den för dess häftiga omslag och kunde inte ana vilken läsupplevelse som väntade! Dock bidrar jag med min skärv till rean redan idag. Alfons fick 300:- att handla böcker för - med sträng uppmaning att lämna tillbaka det han eventuellt inte köper böcker för. Det gäller att prioritera de viktiga sakerna i livet!

Forskarhandledarkurs igår igen. Det känns lite drygt. Egentligen vet jag inte riktigt varför jag går kursen. Mest trolig kommer jag aldrig någonsin att bli någon doktorands handledare, vilket är det som kursen förbereder för. Även om jag kanske mer än många andra på jobbet handleder folk på alla möjliga nivåer får jag aldrig uppdraget som formell handledare vare sig för C- eller D-studenter som skriver uppsats, än mindre för doktorander. Precis som så mycket övrigt i jobbet får jag hålla på och sätta mig in i delar men inte vara med om helheten. Det är tråkigt! Senast idag har jag suttit ett par timmar med en doktorand och diskuterat hennes enkätresultat. Visst är det kul, och i det här fallet var det dessutom en av mina vänner som jag sällan träffar annars, men jag vill kunna vara med om hela processer!