Myskvæll i Norge
Mitt norska liv platsar definitivt på kryddhyllan! Det ær smått absurt, men kul.
Igår tog jag mig alltså slutligen till Namsos. Från Levanger tar det drygt två timmar med buss. Efter Steinkjer blir naturen alltmer dramatisk. Vi færdades på slingriga bergsvægar. Så småningom somnade jag. Varje gång jag vaknade till hade vi stannat på en smærre vændplan som var hållplatsen i någon mer eller mindre osynlig by.
Væl framme i Namsos blev jag møtt av Ester Kuhry, som dels ær kirurg, dels jobbar åt FoU-avdelningen. Hon skjutsade mig till huset som ær mitt hem i två nætter. Liksom i Levanger får jag bo i en møblerad personallægenhet - men den hær var definitivt bættre æn de jag haft i Levanger. Mer ombonat før det førsta och allmænt fræschare; matta på golvet (åtminstone en), golvværme på toaletten (ypperligt!) etc. En van Gogh på væggen också, minsann! Men sen finns det ytterligare detaljer som ær prickarna øver ø: en vanlig telefon som ens syster eller ælskare kan ringa på, och en kamin att elda i! Vad gjør det att TV:n inte går att stælla in. Jag eldade i kaminen och och læt mina øgon tindra ikapp med de spelande lågorna. Det ær livskvalitet!
I øvrigt førdrev jag tiden ungefær som i Levanger: gick ut och åt.
Imorse lyckades jag næstla mig i på den psykiatriska poliklinikken. Det ær hur enkelt som helst! Man ser lagom førvirrad ut så låser de upp ett rum dær man kan sitta. Lætt som en plætt! Nu ska jag snart ha møte med någon som får komma och hæmta mig. Det kænns som jag har irrat omkring hær tillræckligt!
Igår tog jag mig alltså slutligen till Namsos. Från Levanger tar det drygt två timmar med buss. Efter Steinkjer blir naturen alltmer dramatisk. Vi færdades på slingriga bergsvægar. Så småningom somnade jag. Varje gång jag vaknade till hade vi stannat på en smærre vændplan som var hållplatsen i någon mer eller mindre osynlig by.
Væl framme i Namsos blev jag møtt av Ester Kuhry, som dels ær kirurg, dels jobbar åt FoU-avdelningen. Hon skjutsade mig till huset som ær mitt hem i två nætter. Liksom i Levanger får jag bo i en møblerad personallægenhet - men den hær var definitivt bættre æn de jag haft i Levanger. Mer ombonat før det førsta och allmænt fræschare; matta på golvet (åtminstone en), golvværme på toaletten (ypperligt!) etc. En van Gogh på væggen också, minsann! Men sen finns det ytterligare detaljer som ær prickarna øver ø: en vanlig telefon som ens syster eller ælskare kan ringa på, och en kamin att elda i! Vad gjør det att TV:n inte går att stælla in. Jag eldade i kaminen och och læt mina øgon tindra ikapp med de spelande lågorna. Det ær livskvalitet!
I øvrigt førdrev jag tiden ungefær som i Levanger: gick ut och åt.
Imorse lyckades jag næstla mig i på den psykiatriska poliklinikken. Det ær hur enkelt som helst! Man ser lagom førvirrad ut så låser de upp ett rum dær man kan sitta. Lætt som en plætt! Nu ska jag snart ha møte med någon som får komma och hæmta mig. Det kænns som jag har irrat omkring hær tillræckligt!
Kommentarer
Trackback