Namsos - en drøm før en statistikker
Hær i Norge kør de med ett extra k i statistik. Det kanske finns en poæng med det. Ordet får liksom lite mer tyngd.
Som statistikker i Namsos, Norge kænner jag mig uppskattad! Nu ska jag inte klaga. Det finns faktiskt en hel del uppskattning på andra sidan kølen också - men hær kænns det verkligen tydligt!
Namsos sjukhus ær ett ganska litet sjukhus. De flesta verkar kænna alla andra. Igår satt jag med två geriatriksjukskøterskor och jobbade med deras datamaterial om urinvægsinfektioner bland åldringar på vårdhem. Gissa om de tyckte det var spænnande nær jag utifrån deras frågor och funderingar kunde ta fram diagram och testresultat før att såvæl styrka som førkasta saker som man tror om urinvægsinfektioner. Jag ska inte øverdriva och påstå att jag tedde mig gudomlig, men det kændes bra! Det ær alltid kul att jobba med proffs, och de hær damerna visste vad de sysslade med. Nær jag bidrog med det jag kan blev det fyrverkeri.
Under gårdagen lærde jag mig också næstan att hitta på sjukhuset. Det ær gångar och trappor och fler gångar, precis som det brukar vara på sjukhus - men idag kom jag rætt både hit och dit vid førsta førsøket, så nu kænner jag mig hemma.
Hemma i min lilla lægenhet på højden ovanfør sjukhuset hade jag æven igår myskvæll och satt framfør brasan och stickade. Dessførinnan hade jag gjort en svæng i stan. Jag børjade på kulturhuset dær jag drack kaffe på sjælvserveringskaféet dær man betalade i en glasskål och tittade sedan på en konstig utstællning. Luddiga varningskoner och små uniformsliknande klæder minns jag bestæmt - men budskapet gick inte riktigt hem. Dock en erfarenhet.
Sen hittade jag till min førtjusning en butik dær de sålde Pilgrimsmycken med 50% rabatt. Sånt behøver man alltid! Jag valde mellan ett par hæftiga gula och ett annat par. De gula var fræckare, men jag har lite svårt før gult!
Så var det dags før middag. Jag lyckades hitta Tinos, som Ester rekommenderat, och det var en højdare! Trevlig miljø, en servitris som såg ut som Marie-Louise Åsell (det blev kuriosapoæng åtminstone) och læcker mat - framførallt desserten: citronbrulé. Med pasta och ett glas vin i magen skickade citronbrulén mig till åtminstone femte himlen!
Idag ær det sista dagen i Namsos. Førhoppningsvis kommer jag fram till Østersund vid midnatt. Ett par timmars væntan længs vægen væntar dessførinnan, dæribland en timma i Hell! Jag lær klara det också. Anders har lovat att møta mig vid tåget, så jag har något att se fram emot!
Som statistikker i Namsos, Norge kænner jag mig uppskattad! Nu ska jag inte klaga. Det finns faktiskt en hel del uppskattning på andra sidan kølen också - men hær kænns det verkligen tydligt!
Namsos sjukhus ær ett ganska litet sjukhus. De flesta verkar kænna alla andra. Igår satt jag med två geriatriksjukskøterskor och jobbade med deras datamaterial om urinvægsinfektioner bland åldringar på vårdhem. Gissa om de tyckte det var spænnande nær jag utifrån deras frågor och funderingar kunde ta fram diagram och testresultat før att såvæl styrka som førkasta saker som man tror om urinvægsinfektioner. Jag ska inte øverdriva och påstå att jag tedde mig gudomlig, men det kændes bra! Det ær alltid kul att jobba med proffs, och de hær damerna visste vad de sysslade med. Nær jag bidrog med det jag kan blev det fyrverkeri.
Under gårdagen lærde jag mig också næstan att hitta på sjukhuset. Det ær gångar och trappor och fler gångar, precis som det brukar vara på sjukhus - men idag kom jag rætt både hit och dit vid førsta førsøket, så nu kænner jag mig hemma.
Hemma i min lilla lægenhet på højden ovanfør sjukhuset hade jag æven igår myskvæll och satt framfør brasan och stickade. Dessførinnan hade jag gjort en svæng i stan. Jag børjade på kulturhuset dær jag drack kaffe på sjælvserveringskaféet dær man betalade i en glasskål och tittade sedan på en konstig utstællning. Luddiga varningskoner och små uniformsliknande klæder minns jag bestæmt - men budskapet gick inte riktigt hem. Dock en erfarenhet.
Sen hittade jag till min førtjusning en butik dær de sålde Pilgrimsmycken med 50% rabatt. Sånt behøver man alltid! Jag valde mellan ett par hæftiga gula och ett annat par. De gula var fræckare, men jag har lite svårt før gult!
Så var det dags før middag. Jag lyckades hitta Tinos, som Ester rekommenderat, och det var en højdare! Trevlig miljø, en servitris som såg ut som Marie-Louise Åsell (det blev kuriosapoæng åtminstone) och læcker mat - framførallt desserten: citronbrulé. Med pasta och ett glas vin i magen skickade citronbrulén mig till åtminstone femte himlen!
Idag ær det sista dagen i Namsos. Førhoppningsvis kommer jag fram till Østersund vid midnatt. Ett par timmars væntan længs vægen væntar dessførinnan, dæribland en timma i Hell! Jag lær klara det också. Anders har lovat att møta mig vid tåget, så jag har något att se fram emot!
Kommentarer
Trackback