Vi måste prata om Kevin
Ännu en bok som kröp under skinnet!
Och inte bara det: en amerikansk bok, som kröp under skinnet!
Lionel Shriver har skrivit "Vi måste prata om Kevin".
På ett tidigt stadium inser man att tonåringen Kevin skjutit ihjäl ett antal människor. Vi får veta mer och mer via de brev som hans mamma skriver till hans pappa. Undan för undan beskriver hon Kevins liv från det att han inte ens var en spermie, varvat med intryck från besök i fängelset bland annat.
Något som snurrade i mitt huvud medan jag läste var uttrycket att vara så beskaffad att endast en mor kan älska. I Kevins fall var det värre än så. Hans mor kunde inte älska honom. Han försköt henne redan vid födseln och fortsatte sedan att vara inte bara en nagel, utan en hel knytnäve, eller till och med två, i hennes öga under sin uppväxt. Riktigt ruggigt! Tänk att se sin son växa upp och inse att han är kapabel till allt ont!
När en liten rar lillasyster så småningom tillförs familjen kan man ju ana att det aldrig kan gå väl. Det gör det inte heller!
Vi väljer inte våra barn, precis som de inte väljer sina föräldrar. Men vilken mardröm att bli tilldelad någon som man varken kan förstå eller tycka om! Jag anar att jag kommer att minnas den här boken, precis som jag fortfarande minns "Det femte barnet" av Doris Lessing, trots att det är ganska många år sedan jag läste den. Det är nog ingen slump att jag bara har fyra barn!
Den här dagen blev inte som jag hade tänkt mig, men rätt OK ändå. Jag har pysslat på med lite varjehanda på jobbet. Ensam hemma till middag utspisade jag mig själv med en delikat sallad på mango, avocado, tomaterm cashewnötter och ruccola-sallad - vilket var det jag var mest sugen på när jag strosade runt på Hemköp. Keso därtill gjorde min måltid fulländad! Därefter har jag inte tittat på någonsomhelst sport på TV. Imorgon gör jag ett nytt försök att ta mig till Norge - det SKA gå.
Och inte bara det: en amerikansk bok, som kröp under skinnet!
Lionel Shriver har skrivit "Vi måste prata om Kevin".
På ett tidigt stadium inser man att tonåringen Kevin skjutit ihjäl ett antal människor. Vi får veta mer och mer via de brev som hans mamma skriver till hans pappa. Undan för undan beskriver hon Kevins liv från det att han inte ens var en spermie, varvat med intryck från besök i fängelset bland annat.
Något som snurrade i mitt huvud medan jag läste var uttrycket att vara så beskaffad att endast en mor kan älska. I Kevins fall var det värre än så. Hans mor kunde inte älska honom. Han försköt henne redan vid födseln och fortsatte sedan att vara inte bara en nagel, utan en hel knytnäve, eller till och med två, i hennes öga under sin uppväxt. Riktigt ruggigt! Tänk att se sin son växa upp och inse att han är kapabel till allt ont!
När en liten rar lillasyster så småningom tillförs familjen kan man ju ana att det aldrig kan gå väl. Det gör det inte heller!
Vi väljer inte våra barn, precis som de inte väljer sina föräldrar. Men vilken mardröm att bli tilldelad någon som man varken kan förstå eller tycka om! Jag anar att jag kommer att minnas den här boken, precis som jag fortfarande minns "Det femte barnet" av Doris Lessing, trots att det är ganska många år sedan jag läste den. Det är nog ingen slump att jag bara har fyra barn!
Den här dagen blev inte som jag hade tänkt mig, men rätt OK ändå. Jag har pysslat på med lite varjehanda på jobbet. Ensam hemma till middag utspisade jag mig själv med en delikat sallad på mango, avocado, tomaterm cashewnötter och ruccola-sallad - vilket var det jag var mest sugen på när jag strosade runt på Hemköp. Keso därtill gjorde min måltid fulländad! Därefter har jag inte tittat på någonsomhelst sport på TV. Imorgon gör jag ett nytt försök att ta mig till Norge - det SKA gå.
Kommentarer
Trackback