Jag blir så trött!
Tydligen är det så, att jag är ansvarig för allting, oavsett jag är det eller inte.
Idag var det verkligen måååååndag morr-on!
Att jag egentligen haft inga barn sen lördagen märktes föga. De som saknades, gossarna, blev avstjälpta hos mig när jag intet ont anande stod i duschen. Uppenbarligen var det mitt ansvar att se till att de kom till skolan då? Den som bara avhänder sig har INGET ansvar. Primitiv tolkning tycker jag!
Alfons hittade inte sin nyckel men valde att sova istället för att leta. Han kanske trodde att han skulle kunna se nyckeln i drömmen? Jag insåg så småningom att han faktiskt inte kommit ner och passerat hallen, så jag gick upp för att säga till honom men fick istället väcka honom. En stund senare hade han fortfarande inte kommit, så då satte jag in tyngre artilleri: David fick gå upp och säga till. Då låste Alfons in sig i garderoben! Han kom inte ut därifrån innan jag (mycket diplomatiskt) hotade med att sparka in dörren. Gråtande gick han sedan till skolan, dock. En stund senare, sedan jag hunnit delta i vårt avdelningsmöte, ringde barnens ilskne fader och skällde på mig för att jag inte sett till att allt förlupit lugnt och smärtfritt under morgonen... Tack för det! Det är lågt att skälla på andra när man själv brister, men ack så vanligt! Somliga tror att de slipper undan sitt eget ansvar bara de hittar någon annan att sparka på.
Den här veckan känns det oerhört skönt att jag får åka till Norge i två dagar! Jag kanske rentav kan söka asyl där?
Idag var det verkligen måååååndag morr-on!
Att jag egentligen haft inga barn sen lördagen märktes föga. De som saknades, gossarna, blev avstjälpta hos mig när jag intet ont anande stod i duschen. Uppenbarligen var det mitt ansvar att se till att de kom till skolan då? Den som bara avhänder sig har INGET ansvar. Primitiv tolkning tycker jag!
Alfons hittade inte sin nyckel men valde att sova istället för att leta. Han kanske trodde att han skulle kunna se nyckeln i drömmen? Jag insåg så småningom att han faktiskt inte kommit ner och passerat hallen, så jag gick upp för att säga till honom men fick istället väcka honom. En stund senare hade han fortfarande inte kommit, så då satte jag in tyngre artilleri: David fick gå upp och säga till. Då låste Alfons in sig i garderoben! Han kom inte ut därifrån innan jag (mycket diplomatiskt) hotade med att sparka in dörren. Gråtande gick han sedan till skolan, dock. En stund senare, sedan jag hunnit delta i vårt avdelningsmöte, ringde barnens ilskne fader och skällde på mig för att jag inte sett till att allt förlupit lugnt och smärtfritt under morgonen... Tack för det! Det är lågt att skälla på andra när man själv brister, men ack så vanligt! Somliga tror att de slipper undan sitt eget ansvar bara de hittar någon annan att sparka på.
Den här veckan känns det oerhört skönt att jag får åka till Norge i två dagar! Jag kanske rentav kan söka asyl där?
Kommentarer
Trackback