Våld och orgelmusik
Livet pågår!
När jag satt i godan ro på bussen på väg mot Fåker ringde telefonen. Det var Alfons lärare som hade att berätta att Alfons blivit snömulad av en kille i nian. Att detta var sant, därom rådde inget tvivel, för jag hörde Alfons förtvivlade gråt i bakgrunden. Upprinnelsen var något som hänt i schackklubben... Det här med idrottsvåld har fått ännu en dimension!
Men det är så erhört trist att sånt här inträffar om och om och om igen!
Är det modigt av en 15-16-åring att ge sig på en 12-åring, därtill en liten och spenslig 12-åring?
Jag är arg!
Mycket arg!!
Alfons lärare har initierat utredning av det hela. Jag hoppas att jag får stå öga mot öga med den aktuella pojken någon gång. Jag kommer inte att slå honom, men det skulle kännas rätt bra att bara få titta ilsket! Vi får väl se vad det blir.
Det trista är att Alfons inte vill spela schack mer. Hoppas att snömularen inte vågar gå dit heller!
Det lite braiga ändå är att syskonen sluter upp runt lillebror och ger sympati. Sånt är det riktigt viktiga ändå!
Ja, och så känns det ändå bra, att jag inte lydde min första impuls att hoppa av bussen och rusa till Alfons försvar eller skydd eller nåt sånt - för det var så oerhört roligt att spela kyrkorgel igen!
När jag satt i godan ro på bussen på väg mot Fåker ringde telefonen. Det var Alfons lärare som hade att berätta att Alfons blivit snömulad av en kille i nian. Att detta var sant, därom rådde inget tvivel, för jag hörde Alfons förtvivlade gråt i bakgrunden. Upprinnelsen var något som hänt i schackklubben... Det här med idrottsvåld har fått ännu en dimension!
Men det är så erhört trist att sånt här inträffar om och om och om igen!
Är det modigt av en 15-16-åring att ge sig på en 12-åring, därtill en liten och spenslig 12-åring?
Jag är arg!
Mycket arg!!
Alfons lärare har initierat utredning av det hela. Jag hoppas att jag får stå öga mot öga med den aktuella pojken någon gång. Jag kommer inte att slå honom, men det skulle kännas rätt bra att bara få titta ilsket! Vi får väl se vad det blir.
Det trista är att Alfons inte vill spela schack mer. Hoppas att snömularen inte vågar gå dit heller!
Det lite braiga ändå är att syskonen sluter upp runt lillebror och ger sympati. Sånt är det riktigt viktiga ändå!
Ja, och så känns det ändå bra, att jag inte lydde min första impuls att hoppa av bussen och rusa till Alfons försvar eller skydd eller nåt sånt - för det var så oerhört roligt att spela kyrkorgel igen!
Kommentarer
Trackback