Lycklig medborgare
Vissa mornar är bättre än andra. Till och med är vissa måndagmornar bättre än andra. Det kanske är så att en bra helg kan göra det roligt att gå till jobbet på måndag?
Något motvilligt lämnade jag sängen imorse. Anders har sportlov och hade inget incitament alls att gå upp tidigt. När han har sovmorgon och min klocka ringer först försöker mitt medvetande alltid övertyga mig om att det är Anders klocka. Således väntar jag på att han ska stänga av den. När han faktiskt inte gör det kommer jag mig så småningom för att göra det själv. När jag å andra sidan är ensam till sängs vaknar jag i allmänhet vid första knäppet och vet exakt vad det handlar om!
När jag mötte min blick i spegeln på toaletten såg jag att jag var vacker. Jag kände stor sympati för kvinnan som tittade tillbaka med klara, mörka ögon.
Frukost ensam är minst sagt helt OK. Om jag får ha min tidning bredvid mig är jag helt nöjd med den. Anders kom uppvacklande en stund, mycket trött. Han valde att gå att lägga sig igen, och det kunde han ju gott göra, eftersom han har lov!
Just som jag stod i hallen för att klä på mig ringde telefonen. Det var en gammal studiekamrat som numer är professor. Att han ringer hem till mig en måndagmorgon tillhör inte vanligheterna. Troligtvis har han överhuvudtaget aldrig ringt till mig någon gång tidigare, så jag utgick från att han inte bara ville småprata utan hade ett ärende. Så rätt jag hade. Han frågade om jag kan tänka mig att vara sakkunniggranskare av ansökningarna till ett lektorat. Hihi! Något sådant har jag aldrig gjort tidigare - men det borde jag väl klara av?
När jag slog på datorn på jobbet hade jag fått ett trevligt mäjl från en student med tack för mina kommentarer på ett av henne inlämnat arbete. Hon tillstod också att hon insett att statistik är kul men att hon inte törs säga det till sina kurskamrater! Lite skämt var det nog - men i den gruppen är normen att hata statistik. Nåja, en omvänd är en stor seger.
Nu ska jag fira måndagsmorgon med en kopp kaffe.
Något motvilligt lämnade jag sängen imorse. Anders har sportlov och hade inget incitament alls att gå upp tidigt. När han har sovmorgon och min klocka ringer först försöker mitt medvetande alltid övertyga mig om att det är Anders klocka. Således väntar jag på att han ska stänga av den. När han faktiskt inte gör det kommer jag mig så småningom för att göra det själv. När jag å andra sidan är ensam till sängs vaknar jag i allmänhet vid första knäppet och vet exakt vad det handlar om!
När jag mötte min blick i spegeln på toaletten såg jag att jag var vacker. Jag kände stor sympati för kvinnan som tittade tillbaka med klara, mörka ögon.
Frukost ensam är minst sagt helt OK. Om jag får ha min tidning bredvid mig är jag helt nöjd med den. Anders kom uppvacklande en stund, mycket trött. Han valde att gå att lägga sig igen, och det kunde han ju gott göra, eftersom han har lov!
Just som jag stod i hallen för att klä på mig ringde telefonen. Det var en gammal studiekamrat som numer är professor. Att han ringer hem till mig en måndagmorgon tillhör inte vanligheterna. Troligtvis har han överhuvudtaget aldrig ringt till mig någon gång tidigare, så jag utgick från att han inte bara ville småprata utan hade ett ärende. Så rätt jag hade. Han frågade om jag kan tänka mig att vara sakkunniggranskare av ansökningarna till ett lektorat. Hihi! Något sådant har jag aldrig gjort tidigare - men det borde jag väl klara av?
När jag slog på datorn på jobbet hade jag fått ett trevligt mäjl från en student med tack för mina kommentarer på ett av henne inlämnat arbete. Hon tillstod också att hon insett att statistik är kul men att hon inte törs säga det till sina kurskamrater! Lite skämt var det nog - men i den gruppen är normen att hata statistik. Nåja, en omvänd är en stor seger.
Nu ska jag fira måndagsmorgon med en kopp kaffe.
Kommentarer
Trackback