ulna

Nu är det definitivt den blå timman! När jag ser ut genom mitt fönster över taken på Campus, bort mot Frösön och Vallsundet men inte så mycket längre pga dis, så ter sig världen mest blå. Skymningsblå. Det är vackert och vilsamt.

Dagen har fortsatt i stort sett lika bra som den började. Alldeles extra glad blev jag när jag gick in på kursforum för kursen där det varit så stort motstånd och läste följande under rubriken "Stort tack till Dig Ulla R":

Jag är oerhört imponerad av det stöd som jag fått och den kunskap som du har förmedlat till mig i den kvantitativa delen av utbildningen. Snabba svar på frågor, bra förklaringar och lite humor i mörkret. Tack.

...vad säger man? Den sortens erkännande gör att jag tycker att mitt jobb är mödan värt. Och i synnerhet när det kommer ur en grupp där det var ett markant motstånd. Det gäller att se träden och inte skogen!

För övrigt får jag njuta av att andra har sportlov eftersom Anders fixade lunch och Hillevi lovat att fixa middag idag. Härligt! Jag tror att jag ska gå hem och spela kromatiska skalor på flöjt för dem. Det är de värda!