Sol och vår i Levanger
Utan tvekan ær Norge i vissa avseende føre oss, åtminstone vædermæssigt, och åtminstone om man jæmfør Levanger och Østersund. I Levanger skiner solen och mycket av snøn har smælt bort. En typisk tidig vårdag således, medan det enligt de rapporter jag fått væsterifrån snøar i Østersund. Ska jag åka hem eller inte? Jo, det ska jag! Men først ænnu en hård arbetsdag. Idag ska jag skriva kursmaterial. Till min egen førtjusning lyckades jag installera en skrivare igår sent på kvællen nær alla andra gått hem (læs: vid halvfemtiden). På listan øver alla skrivare fanns skrivare på blodbanken i Namsos, operationssalar lite hær och dær, patologen... Det var en LÅNG lista! Icke desto mindre lyckades jag hitta en skrivare som borde vara placerad i min nærhet, och mycket riktigt rasslade det till i korridoren nær jag skickade en provsida. Kul!
Eftersom jag æven den hær gången nattade øver på ett rum i nærheten av den psykiatriska kliniken tog jag en promenad till køpcentret Magneten. Om jag bor længre från Sykehuset ær bara promenaden dit en hyfsad stræcka, något længre æn från Sykehuset till Magneten men åt andra hållet. Min tanke med expeditionen var att inførskaffa lite norskt att læsa och lyssna till. Det visade sig att det pågår bokrea æven i Norge, så jag hittade en inbunden thriller av Knud Faldbakken till pocketpris. Det kændes som ett fynd. Faldbakkens bøcker har jag uppskattat på svenska, och den hær på norska kænns lovande. Jag læste en snutt nær jag væntade på maten på pizzeria och restaurang Orion, mitt stamstælle. Den norska skivan jag hittade ær nog inte lika bra, men ændå. Den ær sækert nyttig i min strævan att utforska den norska folksjælen.
Eftersom jag æven den hær gången nattade øver på ett rum i nærheten av den psykiatriska kliniken tog jag en promenad till køpcentret Magneten. Om jag bor længre från Sykehuset ær bara promenaden dit en hyfsad stræcka, något længre æn från Sykehuset till Magneten men åt andra hållet. Min tanke med expeditionen var att inførskaffa lite norskt att læsa och lyssna till. Det visade sig att det pågår bokrea æven i Norge, så jag hittade en inbunden thriller av Knud Faldbakken till pocketpris. Det kændes som ett fynd. Faldbakkens bøcker har jag uppskattat på svenska, och den hær på norska kænns lovande. Jag læste en snutt nær jag væntade på maten på pizzeria och restaurang Orion, mitt stamstælle. Den norska skivan jag hittade ær nog inte lika bra, men ændå. Den ær sækert nyttig i min strævan att utforska den norska folksjælen.
Kommentarer
Trackback