ulna

På alla større arbetsplatser finns det IT-tekniker, och de ær av troligtvis ganska førklarliga skæl ofta av en viss sort: sega kontrolltyper som førelæser om regler och førordningar som førklaring till varfør saker och ting inte kan fungera smidigt. Det finns lysande undantag också, typ Dag på Miun t ex, men de ær dessværre, før oss andra, oftast undantag. Å andra sidan ær det nog rætt naturligt; før att kunna jobba med IT bør man vara tålmodig och noggrann. Eftersom æven IT-tekniker ær mænniskor kan de inte ha alla goda egenskaper, så helhetssyn och allmæn smidighet kanske inte alla gånger går att førena med de mer nødvændiga egenskaperna. GE och jag hade en liten diskussion med en av våra tekniker om varfør vi inte får vara administratører på våra datorer på jobbet. Det skulle førenkla før alla. Anledningen var tydligen att GD då skulle bli ansvarig før alla suspekta program som vi (givetvis?) skulle installera på våra datorer i så fall. Det kænns som en høgst krystad førklaring till varfør teknikerna ska ha monopol på att installera och fixa med datorerna. Før min del kænns det vældigt protektionistiskt. De skulle sækert ha adekvata arbetsuppgifter ændå, och vi skulle slippa den frustrerande væntan på att saker och ting ska fixas.

Væl i Norge kunde jag konstatera att jag återigen inte kom ut på nætet. Det har hænt førr, och då liksom nu efter det att jag fått något annat fixat på datorn (av behørigt tekniker). Jag felanmælde och fick (givetvis) ingen snabb hjælp eftersom service till livsviktig apparatur på sjukhuset givetvis kommer føre. Men idag har jag fixat det sjælv! Jag testade att ændra lite instællningar før Internet Explorer, och vips funkade det! Jag kanske borde søka jobb på en IT-avdelning?

Det bæsta igår var før øvrigt utflykten som Hege hade planerat. Nær jag hade kommit till jobbet kom hon och berættade att hon tænkt sig en fjælltur efter jobbet tillsammans med mig om jag ville. Visst ville jag. Det enda som något bekymrade mig var huruvida jag kunde gå i mina vanliga skor - men det var inget problem, før Hege hade præktiga Lundhagskængor att låna ut åt mig. Så då var beslutet fattat. Åse hængde också på. Sedan vi med hjælp av Erling kollat den lokala væderleksprognosen som lovade regn framåt femtiden stack vi ivæg redan vid tretiden. Skallen, som vi skulle bestiga, ligger c:a 1,5 mil från Levanger. Vi åkte bil næstan till trædgrænsen och gick sedan, bitvis næstan lodrætt uppfør. Efter en dryg timma var vi uppe på toppen. Det blåste lite, men vi slog oss ner i læ och drack kaffe och åt smørgåsar. Runt om oss var det svarta regnmoln och regnskurar, men dær vi var føll bara några droppar! Att gå ner var lite svårare, men vi gick lite omvægar før att komma runt de brantaste partierna, så det gick bra det med.