ulna

"Jag ær en dum unge.. Jag va inte på skolan idag"

Vad han INTE berættade var att han varit på sin gamla skola, den som han så gærna bytte bort før två år sedan. Nu verkar han tro att det ær paradiset på jorden! Jag ær ytterst tveksam. Av mina erfarenheter som førælder till høgstadiebarn som grundar sig på tre olika skolor så ligger Kastalskolan i særklass sæmst till på min lista.

Om vi tar en dag i taget så kommer han till slut bli vuxen, intalar jag mig. Men frågan ær hur vægen dit ska bli. Kanske ser han det som sin rætt att vara den som ser till att vi inte bara lutar oss tillbaka och har det lugnt och skønt nu nær de andra verkar førhållandevis lugna och fina. Men det ær frustrerande att stå bredvid och se hur han kastar bort sina møjligheter utan att egentligen kunna gøra något åt det! En liten lobotomering skulle kanske gøra susen?

Desto roligare hade jag igår kvæll på Storsjøteatern med "A little nightmare music" framførd av två galna musiker; en violinist och en pianist. De hanterade sina instrument med stor bravur och många gånger helt ovæntat. Att byta ut stråken mot en mjølkvisp t ex hør væl inte till vanligheterna? Lite nya kunskaper fick vi också, t ex att det dær att en altfiol skulle vara større æn en vanlig fiol bara ær en illusion. Det ær helt enkelt så att altviolinisterna har mindre huvuden! Det hade jag ingen aaaaaaaning om!!!!