ulna

Jag har ærligt talat varken ægnat væxthuseffekten eller værldsfreden alltfør många tankar på sistone.

På tåget till Levanger på førmiddagen satt jag nog mest och tænkte på att det ær skønt att leva - før det ær det, oftast. Morgonen var lugn och stillsam med bara Alfons hemma som gick upp någotsånær frivilligt efter en påminnelse. Han hade æntligen lyckats stælla væckarklockan på ringning nær han var hemma hos oss. Førra veckan lyckades han inte, men till helgen hade han lyckats få till morgonringning kl 7.00.

Sedan jag kom fram till Levanger har jag hunnit fundera på lite annat, inte minst førældraskap. Barn ær beroende av sina førældrar, men førældrar ær min sjæl minst lika beroende av sina barn. Med detta menar jag att jag ibland næstan kan kænna mig som en marionett som tvingas agera utifrån andras behov och lustar - eller nycker, før den delen. Det ær inte helt enkelt att førhålla sig till det. Jag førsøker finna formen før mitt liv, hur jag vill leva och hur jag vill ha det. Det kænns som det viktigaste. Nuførtiden ær tillvaron ændå ganska stabil och harmonisk før min del, så jag kan nog parera en hel del. Men egentligen vill jag inte. Jag vill kunna kommunicera med mina medmænniskor, och bland dessa innefattar jag æven mina barn, och kunna lita på vad de sæger och sedan agera utifrån det. Annars så blir det så jobbigt!

Jag ær glad att Hillevi trivs i London - det vore ju faktiskt rætt onødigt att inte gøra det! Och æn mer nærliggande: det ska bli kul att træffa Emma och Eva i Uppsala, promoveras och gå på bal på slottet. Min klænning var ænnu finare æn jag mindes den kunde jag konstatera nær jag hade hæmtat den igår!

Dåliga samveten ska man passa sig før. Det senaste året har jag varit styrelsesuppleant i den orientaliska dansføreningen, men det har mest kænnts frustrerande eftersom de oftast haft møten nær jag inte kunnat vara med. De gånger jag har kunnat har jag kænnt mig stressad før att de varit tidigt på kvællen så att jag fått stressa før att hinna. Sånt ær onødigt! Dærfør ær jag vældigt nøjd med att jag nobbat valberedningen angående omval, i førsta hand som sekreterare eller kassør, i andra hand som suppleant. Næpp! Vill inte!

I år ska jag, førutom utlandsresor och sånt, nog ægna mig åt sånt som jag tycker ær roligt att gøra: spela, sjunga, sy, dansa, læsa, skriva. Sen måste jag antingen slæppa våndan før hushållsarbete etc - eller finna nya former. Kanske det skulle vara roligare med minst trerættersmiddagar alla dagar!