I kanten av Norge
Nær jag tittar ut genom fønstret ser jag klippor och hav. Jag befinner mig længst ut på norska væstkusten, i en liten, liten håla som heter Vingsand. Hær har vi FoU-avdelningsmøte i två dagar - och det ær kul.
Vi startade från Levanger igår morse och åkte på allt mindre vægar tills vi nådde lilla, lilla Vingsand. Hær tar vægen slut. Det som var lite lustigt var att 3 av 4 bilar lyckades hamna fel i denna otroligt lilla by. Gissa vilken bil jag åkte i... Rætt svar! Jag åkte i bilen som hamnade rætt! :-) Hege, som jag åkte med, visste att vi skulle till Vingsunds Kro, och vi fick syn på en liten enkel, hemmagjord skylt dær det stod Kro. Den pekade in mot en liten grusvæg, och vid ændan av dæn, hær vid værldens ænde, låg det ett gult hus. Kunde det vara Vingsunds Kro, månntro? Jodå, vi møttes av en glad kvinna som bedyrade att vi hade kommit rætt. Hon gjorde det utan att fråga vart vi skulle, før øvrigt, så det kan knappast komma så många fræmlingar hit!
Syftet med FoU-dagarna ær nog primært att vi ska træffas, sekundært att vi ska diskutera gemensamma frågor. Helt OK. Så vi satt i møte flera timmar, med avbrott før fisksoppsætning, och sen var det dagens højdpunkt før 2/3 av avdelningen: fisketur. Jag tog avstånd och valde det før min del alternativet att ta en promenad ut på klipporna tillsammans med Kro-værdinnan. Nær solen brøt igenom molnen och vi skuttade fram øver klipporna kændes det som ett helt rætt val! Æn bættre blev det nær vi stannade till i en solig vik och fick kaffe och våfflor. - Norrmænnen och deras våfflor ær før øvrigt en historia før sig! De æter våfflor som inga andra. I kantiner och på kafeer kan man køpa sig en dubbelvåffla med ost eller mesost, till fika æter man kall våffla med sylt och grædde etc. De verkar inte kapabla att trøttna på sina våfflor! - Nåvæl, nær vi gått ett stycke till kom Hurtigruten och passerade. Ænda sen jag skrev Centralt prov i svenska på gymnasiet och hade som uppgift att skriva ett referat av en artikel om Hurtigruten har jag tænkt att jag ska åka den en gång. Det hær var det hittills nærmaste jag kommit. Nu har jag i alla fall vinkat till Hurtigruten.
Igår kvæll åt vi en god trerætters middag på Kro - mer fisk - och sen var det kvællsmys, læææænge. Erling, som ær den mest pysslige på avdelningen, hade bullat upp med snacks och korv och allehanda dricka, inklusive hembrænt! Vi jobbar ju på ett Helseføretak.
Idag ær det en glad men trøtt stæmning. Vi ska nog hinna åka lite båt føre lunch, och sen ær planen att jag ska hinna med tåget hem i eftermiddag.