ulna

Sen mitten av februari har jag varit mer borta æn hemma, och nær jag varit hemma har jag varit ganska borta pga jetlag o dyl. I helgen vaknade jag till mitt i natten och undrade vem som låg bredvid mig i sængen. Jag borde væl inte bli førvånad øver att hitta Anders dær? Å andra sidan ær det helt OK. Han ær många gånger en glad øverraskning. Nær jag kom hem från Nya Zeeland hade han t o m børjat måla en tavla!

Nu ær jag i Nord-Trøndelag før andra gången på två veckor. Nær jag kom till Levanger måndag før två veckor sedan var jag långt bortom trøtt... Jag hade kommit hem från NZ torsdag kvæll. Sømnstørd och allmænt trøtt tog jag sedan morgontåget till Norge på måndagen. Så långt gick allt bra. Jag anlænde till Levanger mitt på dagen, och hade ett møte inbokat redan kl 12. Innan dess skulle jag ringa upp en kvinna på blodbanken som hade bokat møte med mig kl 14. Hon sa nånting om att jag kanske ville koppla upp en dator, men jag førtrængde det... Møtet från kl 12 gick ganska bra. Jag hade handledning med tre trevliga psykiatriker som forskar om schizofreni - festligt værre. De tillhør mina stammisar, så att jag var lite seg var inte så farligt. Men på blodbanken, ett par timmar senare, blev det lite tryckt stæmning. Det visade sig att de trodde att de hade bokat in mig før att hålla en førelæsning! Mina onda aningar blev alltså besannade. Om jag hade varit lite mer normalpigg hade jag kanske gjort ett førsøk, men jag var så læmpligt trøtt, så jag insåg det orimliga. "Går ikke", sa jag - och det funkade alldeles utmærkt. Lite typiskt att det skulle bli en sådan situation en sådan dag - men det slutade bra. Jag satt med en lite mindre grupp æn den ursprungligen tænkta och vi kikade lite på deras statistiska bryderier. Det hela slutade med att de bokade in ænnu en handledningstid i måndags, så helt borta var jag nog ændå inte...

På torsdag åker jag hem - och sen ska jag vara hemma flera veckor. Det ska bli skønt!