Drivkrafter och sånt
Idag fick vi celebert besök av vår nya prefekt, d v s chefen för institutionen.
Han var duktig på att prata långsamt, tydligt och eftertänksamt.
Det sägs att han är bra på att delegera.
Jag känner mig lite fundersam på vilken roll han kommer att ha, men definitivt imponerad av att han brinner för Mittuniversitetet. Jag vill också känna glöd och engagemang för mitt arbete, kanske till och med min arbetsgivare. Men i gengäld vill jag ha någon form av uppskattning och erkännande. Kanske den nye prefekten känner att han har fått det. Själv är jag mest bara trött på den här organisationen, men konstigt nog ändå lite lätt förväntansfull på vad den skulle kunna betyda.
Eftermiddagens möte med en av doktoranderna nere på "Vård" var ett sånt tillfälle som gav mig lite skjuts ändå - inte minst eftersom det smickrade mitt ego när jag fick delta i ett sammanhang där mina kunskaper uppskattas.
Gårdagens föreläsning i Sundsvall med positiva och engagerande (och avslutningsvis applåderande) studenter var ett annat. I sådana lägen har jag ett kul jobb!
Men alla dessa avdelnings- och institutionsmöten, där jag bara får höra en massa snack om de två stora ämnena på avdelningen, och deras eviga tuppfäktande, gör mig så less! Idag fick vi i alla fall lite påskgodis att tugga på, men bortsett från det var det ännu några bortkastade timmar.
Han var duktig på att prata långsamt, tydligt och eftertänksamt.
Det sägs att han är bra på att delegera.
Jag känner mig lite fundersam på vilken roll han kommer att ha, men definitivt imponerad av att han brinner för Mittuniversitetet. Jag vill också känna glöd och engagemang för mitt arbete, kanske till och med min arbetsgivare. Men i gengäld vill jag ha någon form av uppskattning och erkännande. Kanske den nye prefekten känner att han har fått det. Själv är jag mest bara trött på den här organisationen, men konstigt nog ändå lite lätt förväntansfull på vad den skulle kunna betyda.
Eftermiddagens möte med en av doktoranderna nere på "Vård" var ett sånt tillfälle som gav mig lite skjuts ändå - inte minst eftersom det smickrade mitt ego när jag fick delta i ett sammanhang där mina kunskaper uppskattas.
Gårdagens föreläsning i Sundsvall med positiva och engagerande (och avslutningsvis applåderande) studenter var ett annat. I sådana lägen har jag ett kul jobb!
Men alla dessa avdelnings- och institutionsmöten, där jag bara får höra en massa snack om de två stora ämnena på avdelningen, och deras eviga tuppfäktande, gör mig så less! Idag fick vi i alla fall lite påskgodis att tugga på, men bortsett från det var det ännu några bortkastade timmar.
Kommentarer
Trackback