Romjula

Här råder lata semesterdagar. Med goda böcker till hands går det alltid att fylla sådana, och nu har jag dessutom en behändig läsplatta att fylla med god litteratur. Jag fick årets julklapp, nämligen! Och hur bra är det då? Faktisk riktigt bra! När jag dessutom kom fram till att jag kan "låna" e-böcker från länsbiblioteket och ladda in dem på läsplattan kändes det riktigt bekvämt.

Så här på fjärdedagjul sitter jag och filosoferar över mina julklappar - och helt plötsligt kom jag inte på vad jag fick av Emma! Jag tittade på min julklappshög och såg inget från henne. ...men sen kom jag på det! Hennes julklapp har jag använt allra mest: röda handskar från Birgers marknadsstånd!

Det är så bra med röda handskar. De passar ju till allt!

Anders blev ett sent offer för parasiterna och sov bort större delen av julen men orkade som tur var med själva julklappsutdelningen. Som vanligt stod han för de mest ambitiösa inslagningarna. Jag fick till exempel en kedja av böcker. Kul, kul!

Pärtlördag

Idag har det varit Pärt för nästan hela slanten. Först övning med Oriatoriekören och Orkesterföreningen i Stora Kyrkan åtskilliga timmar. Hemma några timmar och sen hann jag nästan till ännu en Pärtkonsert, den här gången med Primus 8, en oktett som sjöng från läktaren för en ganska nedsläckt kyrka med ett diskret ljusspel framme på fondmålningen. Och nu snurrar Te Deum på stereon. Det är det som vi ska sjunga imorgon. På skivan är det grymt vackert. Jag tror att det kan bli ganska bra imorgon.

Alfons tar sitt deltagande i matlagning på allvar. Idag har vi gemensamt lagat kalkonbröst, gräddsås, potatis och brysselkål. Kalkonbröstet, eller den bit därav som kommit oss till del, skulle bräseras i äppeljuice - som vi inte hade! Vi tog apelsinjuice och fint rivet äpple istället. Det blev alldeles utmärkt.

Min vigselring

Nu har jag en vigselring igen!

Den jag fick när vi gifte oss 12/6 hade jag bara i två dagar. 14/6 tappade jag den, förmodligen någonstans på stora gräsplan på Campus. Det gav mig en chans att utnyttja försäkringen som ingick i köpet. Det lät betydligt bättre än det i själva verket var. Jag gjorde som man skulle: polisanmälde min förlust och gick sedan ner till Svedbergs Ur och Guld och anmälde via dem till försäkringsbolaget.

Vi tänkte oss att vi skulle kunna ta en tur med Thomé på sensommaren så att jag fick tillbaka ringen i rätt miljö. Så blev det inte. Framåt slutet av juli kom det ett brev från försäkringsbolaget. Jag skulle förklara varför jag inte åtgärdat "problemet", dvs att ringen var för stor. Jag försökte beskriva så detaljerat som möjligt hur det kom sig att jag inte gjorde det: jag hann ju inte! När jag väl insåg att ringen var för stor så hade jag tappat den.

Ytterligare två månader senare kom beskedet: jag kunde beställa en ny ring, vilket jag också gjorde. Ytterligare drygt någon vecka senare var den färdig och jag skulle hämta ut den. Men då skulle jag betala inte bara självrisk (410 kr) utan också en mellanskillnad på drygt 1100 kr "för att guldpriset gått upp". Försäkringen var alltså en beloppsförsäkring, och det som inte täcks av den får man vackert lägga till. Jag tyckte det var fräckt att jag skulle få betala så mycket extra när det inte var mitt fel att det dragit ut på tiden och valde att inte hämta ut ringen till det priset. Efter ett par ytterligare visiter hos Svedbergs Ur och Guld under några veckor utan att någonsin få något annat besked än att jag var tvungen att betala hela summan blev jag slutligen uppring av butikschefen. Hon verkade bara vara vagt insatt i att det var något jag inte var nöjd med, men till slut kom jag undan med en något lägre summa ändå. När vi köpte ringen var det en kampanj med 15% rabatt. Det priset fick jag inte nu, men väl junipriset som ändå var lägre än dagspriset. Jag betalade och hämtade ut ringen. Känner mig nöjd med att äntligen ha en vigselring, men missnöjd med den usla försäkringen. Beloppsförsäkring är löjligt! Det verkar vara en onödig produkt som guldsmeden plusar på. Många gånger blir det billigare att använda hemförsäkringens oturstillägg!

Vi köpte våra förlovningsringar hos Svedbergs Ur och Guld och sedan vigselringen. Nu har vi lärt oss att kunden inte på något vis självklart har rätt där. Jag har svårt att tänka mig att vi behöver handla något där igen, ever!

När vi hämtade ut den första ringen konstaterade jag att den såg stor ut i förhållande till förlovningsringen. Jag trodde att det hade att göra med att jag valt att ha den på höger hand. När vi provade ut den nya ringen var jag noga med att den inte skulle bli för stor. Minsta möjliga storlek visade sig vara exakt den som jag beställde förra gången då jag fick ringen som trillade av mitt finger. När jag jämförde min nya ring med förlovningsringen var de lika stora! Visst är det konstigt? Två ringar av samma storlek kan alltså bli olika stora - eller gjorde de rentav fel första gången?

Hur som helst klädde maken och jag upp oss i fredags kväll och gick till den nyöppnade Jämtland Indiska Restaurang där vi åt oerhört god indisk mat och till huvudrätten blev jag ringprydd igen. Nu sitter ringen stadigt på mitt högra ringfinger och lär knappast trilla av om jag inte kapar fingret!

Inte så förvånande

Inspiration i konkurs.

Är vi förvånade?

Nää!

Väderprognos för 12 juni

Det här ser inte bra ut:


Om att färga håret

Helt plötsligt vill Alfons färga håret rött. Har han blivit kvinna och kommit in i klimakteriet, måntro?

Med tanke på att jag köpt en kostym så att han är lite extra stilig på vårt bröllop var jag spontant negativ när han tog upp frågan igår och bad honom vänta någon vecka. En annan faktor att beakta är att han ska jobba på Jamtli som sommarjobb. Det kan finnas skäl till att inte färga håret inför en sådan period för att bättre passa in i miljön helt enkelt. Därmed trodde jag att frågan var färdigdiskuterad.

Frågan var inte färdigdiskuterad. Alfons ringde just och berättade att han köpt färg och kunde få hjälp av Jenny att genomföra proceduren. Kanske trodde han att jag hade ändrat mig. Han trodde fel.

Jag försökte förklara för honom att han självklart ska färga sitt hår rött just nu om han tycker att det är väldigt viktigt att göra det just nu och att det är viktigare än att jag blir besviken för hans i mitt tycke dåliga tajming. Han skulle skriva en låt om det sa han, och det har jag inget emot.

Sanning och konsekvens

Vi börjar allmer inse att ett stundande bröllop för med sig en hel del nödvändiga förberedelser. I förra veckan gjorde vi ett ryck och kom en bit vidare, t ex genom att boka tid för att beställa brudbukett... Det här ska göras ordentligt.

Vi ska också boka tid för att avsmaka tårtor - det ser vi verkligen fram emot!

I afton har vi suttit några timmar med toastmastrarna som antecknade flitigt och kommer att hålla koll på allt som vi inte kommer att hålla koll på. Vi ska ju bara ha en underbar dag.

Årets kortaste dag

Nej, jag tycker inte om det.

Jag tycker till och med illa om det.

Att låna ut en timma utan ränta ett helt halvår är så fel. Nu när jag väl blivit av med jetlag och reströtthet så är det lika illa igen - och det här går inte över på länge.

Vi ställde om några klockor igår, men min kropp visste bättre imorse när jag med ett halvt öga konstaterade att klockan var åtta... Var den ju inte! Så jag somnade om prompt.

Om jag var den sorten som drömmer så kunde jag drömt om gårdagens skivsläpp. Jenny Michanek hade releasekonsert tillsammans med Katarina Åhlén, som spelade cello och körade. Som vanligt en sann fröjd att lyssna på duktiga musiker - men lite synd att inte fler tar chansen.

Vi kunde konstatera att vi hade sannerligen inte färre vid vårt skivsläpp.

Frågan är: hur man ska göra för att locka folk?

Vi valde en lördag, mitt på dagen, på café. Jenny hade lördag kväll i Storsjöteaterns källare där baren öppnade en halvtimma före konserten. Men de stora massorna uteblev vid båda tillfällena.

Å andra sidan: hellre kvalitet än kvantitet. Efter spelningen igår rymdes alla som stannade kvar runt ett bord där vi satt kvar ett tag och pratade med kända och tidigare okända. Det var så trevligt att vi inte hann ut och för att se mörkläggningen under Earth Hour.

Nu lyssnar vi på skivan. Jag vann en! Jenny lottade ut en på inträdesbiljetten - och jag var den lyckliga vinnaren.

Det finns ju gränser

Imorgon erbjuder Fristilen ett Easy Line-pass från 06.45 till 17.15!

Vem orkar det?

Och vem har tid att traska runt bland träningsmaskinerna en hel tisdag?

Nej, jag nöjer mig med en timmas BodyPump på eftermiddagen.

Idag har jag bland annat njutit av ytterst delikat trattkantarellsoppa tillsammans med större delen av interimsstyrelsen för Fhi:s konstklubb. Agneta hade godheten att bjuda hem oss. Vi tittade litegrann på vår blogg som Kent har pysslat ihop.

Helgen som gick hann vi gå på bio Regina två gånger. Emellanåt hinner vi glömma bort den. Det är synd, för vi blir sällan besvikna när vi väl tagit oss dit. Häftigaste filmen den här gången var den etiopiska filmen som vi såg igår kväll. Det gjorde inget att vi inte hade bokat biljetter i förväg: vi var ensamma i salongen.

Alla dessa böcker

Just nu läser jag en bok som är så bra att jag inte vill att den ska ta slut: De oförglömliga av Gabriella Ahlström. Jag njuter den i måttliga portioner. På sätt och vis vill jag läsa ut den fort, fort, fort för att få svar på alla frågor. Å andra sidan misstänker jag att det kan vara en bok med ett sådär irriterande slut som istället för att avsluta och besvara istället bara skapar ännu fler frågor. Även om livet på sätt och vis är så ska inte böcker vara det!

Jag läser vidare i trygg förvissning att det alltid kommer att finnas böcker kvar för mig att läsa. Om det rent hypotetiskt inte kommer ut några fler så finns det mängder kvar som jag ännu inte har läst. Min hylla med olästa böcker är fortsatt full. Den fylls på kontinuerligt, och jag njuter varje gång jag tar i någon av dessa skatter.

Trettondagen

Mitt täcke växer efterhand. Jag varvar sying? syning?... näää, sömnad, med läsning. Jag plöjde igenom Marika Kings Supernova med en farlig fart. Främsta anledningen till att jag köpte den var att det stod "Till Ulla" som dedikation. Klart att jag köpte den då! Och den var riktigt bra - och lättläst. Det är för övrigt från den boken citatet om Ludvika kommer. Nu har jag börjat läsa en bok om en kvinna som blev tokig av att gå med i en skånsk sekt. Den är inte alls lika välskriven som Marika Kings bok. Jag vet inte om jag ids läsa klart den. Den är lite väl deprimerande. Jag har lite svårt att ta in att någon kan bli så berövad på sin självbevarelsedrift att hon frivilligt utsätter sig för daglig förnedring och "demonutdrivning". Det som gör att jag troligtvis kommer att fortsätta läsa är väl hur det ändå kom sig att hon bröt sig lös. På sätt och vis finns det paralleller mellan de här två böckerna. Marika Kings huvudperson fastnar i en annan sorts sekt: ett konsultföretag som har en sektliknande företagskultur. Det är kanske lättare hänt än vi tror att fastna nånstans och till slut inte lyckas tänka klart?

Ute är det kallt, kallare, kallast. Emma försökte lura med oss, och Torbjörn, till Rödön på konsert ikväll men det kändes onödigt att ge sig ut på vägarna när termometern visade -25. Då åker jag bara iväg nånstans om det är helt oundvikligt. Vi gick till Hemköp och handlade. Det fick räcka.

Trettondagsafton

Den här dagen började lite märkligt. Jag drömde att jag skulle resa bort, långt bort. Medan jag packade tunna kläder och sandaler funderade jag på vilken buss jag skulle ta till flyget. Jag visste att jag skulle kunna kolla det, men chansade på att det inte skulle vara den allra tidigaste. När jag så småningom vaknade på riktigt var klockan ungefär nio och jag konstaterade att jag förmodligen aldrig aktiverade larmet igår. Eftersom Anders sov jullovsgott beslutade jag mig för att jag inte behövde jobba idag. Mitt projekt på vardagsrumsgolvet lockade: jag har pusslat ihop block från diverse olika projekt till ett blivande lapptäcke. Kul, kul!

För läsare med koppling till Ludvika citerar jag följande:

"Ludvika var en småstad i Mellansverige med en sporthall, en gågata, två högstadieskolor och en årligen återkommande knivvecka då folk från hela Norden tävlade om vem som hade täljt den snyggaste kniven."

Stämmer beskrivningen?

Nu är julfröjden slut

Anders dammsög granen på alla barren och slängde sedan ut skelettet på balkongen. Själv skjutsade jag Hillevi och all hennes packning till tåget. Så nu är julen över. Men jag lyckades förhandla kvar stjärnor och änglar i fönstren. Det behövs lite ljus i mörkret. Och pepparkakshuset får leva ett tag till. Förhoppningsvis har Alfons lärt sig att tomtarna ska vara ifred. Inatt hade han roat sig med att tippa omkull alla tomtar och hamnade därmed i onåd.

Imorgon ska jag jobba litegrann.

Tredje advent

Om mindre än en vecka kommer inte jultomten men väl Hillevi och Petter. Samtidigt tar jag två veckors semester från jobbet. Jag ser fram emot att bli ompysslad. Tänk att inte behöva laga mat på två veckor! Det blir verkligen semester. Jag ska tindra med ögonen och öppna paket.

Astrid! Jag tror jag kommer på studiebesök hos dig. Det verkar som om du får en hel del gjort på jobbet. Själv ska jag till Åre och maska, eller nåt. Jag har ingen lust att åka bort nu igen, men Åsa påminde mig om att jag faktiskt får betalt för att bara sitta och tjafsa, så det får väl gå.

Adventspresenter

December började bra, minsann! Östersund är vintervitt och vackert. När jag går till jobbet på mornarna brinner det brasor i små korgar lite här och var på Campus och det känns adventsmysigt värre.

Igår kväll lyckade jag komma iväg på en pysselkväll och tog tillfället i akt och slog in alla adventspresenter till mina små gossar. Kalsonger, strumpor, choklad och några överraskningar. Det blev så fint när jag hängde upp kalendrarna med enbart röda paket i trappan. Och själv hittade jag ett litet paket på mitt skrivbord när jag kom till jobbet! Jessika hade varit i Bryssel och shoppat en liten speldosa åt mig. Så nu spelar jag Strangers In The Night i speldosetappning lite då och då och känner mig lycklig.

En regnig novembersöndag

Det finns så mycket man kan göra en regnig novembersöndag: ligga kvar länge i sängen med frukostbricka och DN, gå på kafé, spela, läsa delar av egna och andras romanprojekt - för att bara nämna något.

Vid 14-tiden sammanstrålade vi med Fikens Intresseförening (FiF) på Törners, Mittpunkten för att utvärdera. Det var trångt! Vi lyckades klämma in oss vid bordet för fyra där det redan satt sex personer. Samtalet rörde sig runt fik, givetvis. Vad är ett riktigt bra fik? Om man som vi ska sätta 0-3 stjärnor, kan vi då sätta mer än 1 för något av fiken i Östersund. Törners, Mittpunkten har en hel del fördelar men kan troligtvis inte kvalificera sig för mer än 1 stjärna så länge de inte lyckas avskärma mer från det omgivande köpcentret. Vissa självklara saker, som gratis toalett för besökare t ex, saknas. Men sen måste man beundra de specialdekorerade bordsskivorna, och Törners goda bröd smakar bra i alla miljöer.

När vi kom hem jobbade vi med att spela våra låtar utantill. Det är inte helt lätt, men det blir mycket roligare när vi får till det!

Nu ska vi snart äta kroppkakor.

Anno

Som kvällsnöje ska vi lyssna på Hillevis senaste radioprogram. Kuäl! Det kanske kan hålla oss vakna ett tag. Vi hamnar i något slags kvällskoma när vi sitter och softar efter middagen.

Idag har vi ätit pasta och kall tonfisksås som är så enkel att göra och så god - men dessvärre lätt att glömma bort. Som tur var påminde Alfons mig  om dess existens när vi var och handlade. Hackad rödlök, tonfisk och crème fraiche blandas och kryddas med citronpeppar. Häpp! Lite lime därtill är inte helt fel - och så pasta. Helst fjärilar.

För en gångs skull drömde jag något inatt - och det var en ganska realistisk dröm dessutom: Anders slängde min norska guldväska! Det tyckte jag inte om. Men han har lovat att inte göra det på riktigt.

Roligt och märkligt

Roligast idag var nog adressändringskortet från Simon. Roligt att han tänkt på oss i och för sig, men allra roligast var adressen: "Övre Hantverksgatan, ett stort märkligt trähus, frisersalong på hörnet", ungefär. Och det funkade alldeles utmärkt som adress till Skolgatan.

Märkligast var nog den grönhåriga damen på ICA. Snacka om misslyckad hårfärgning! Hennes egentligen gråa hår var grönblått en halv decimeter från skalpen och nedåt längs permanentkrullet. Snyggt? Nää. Vad är det för fel på klimakterierött???

För övrigt har jag varit med och startat en konstklubb på jobbet. Jag hade fixat en konst-ig tårta till mötet: en lila marsipantårta med "Skriet" på. Mycket effektfullt och uppskattat!

...och på jobbet går det också bra...

Det gör det! Just nu har vi smekmånad medan ungefär hälften har semester fortfarande.

Igår, som var min första arbetsdag efter semestern, kunde jag konstatera att jag hade inte fått ett enda papper i postfacket på över en månad. Även om jag inte får särskilt mycket post annars heller så var det oerhört lite tycker jag! Däremot hade jag fått endel mäjl - men inte ohemult många, och inte något som legat obesvarat och därmed förorsakat världskrig eller dylikt.

Medan jag som bäst höll på att besvara och kasta blev jag ett offer, intervjuoffer närmare bestämt. Katarina blev uppringd av en kvinna som ville intervjua henne och nyhetsrapporteringen efter vårt pressmeddelande med de första resultaten från undersökningen om spel och hälsa. Redan från början tyckte Katarina att det var bättre att journalisten pratade med mig eftersom jag var mer insatt i det hela. Det tyckte journalisten inte alls, hon skulle prompt ha ett uttalande från Katarina, men hon fick ge sig då Katarina helt fräckt hämtade mig och gav mig telefonen. Givetvis blev journalisten och jag snabbt bästisar och hon fick sin intervju. Det var ett intressant tema, för hon följde upp den nyhetsrapportering som var och ville se om den stämde med min syn på saken. Det kom lite plötsligt för min hjärna som fortfarande mest kände sig som en semesterhjärna, men när jag sedan fick mina svar mäjlade verkade det helt OK.

Imorse fick jag ett annat roligt telefonsamtal. En kvinna ringde och ville engagera oss för en spelning. I det fallet var det inte Katarina och jag utan Anders och jag. Dessvärre visade det sig att det gällde helgen när vi är i Stockholm för att se Barberaren i Sevilla - men ändå! Vi gillar att vara efterfrågade.

Eftersom jag hade nästan bara röda kläder på mig idag åt vi middag på En Liten Röd. De hade en trevlig trerättersmeny för mindre än 300:- per person.

Nyklippt

Det här med frisörer är inte lätt. Att välja frisör är nästan i paritet med att välja livspartner. Det kan bli hur fel som helst, och väljer man fel tar det ett bra tag innan livet kan bli bra igen.

När vi flyttade till Skolgatan fick vi frisör på köpet. Ann-Carina klippte oss i flera år och allt var frid och fröjd tills hon sålde salongen. Där stod jag återigen utan frisör! Håret fortsatte givetvis att växa ändå. Häromdagen bestämde jag mig för att försöka hitta en ny frisör och då en som kunde klippa mig den här veckan. Det gick riktigt bra! För ett tag sen öppnade en kombinerad frisörsalong-klädaffär nere på Storgatan. Det kändes lite lagom udda - och där kunde jag snabbt få en tid.

Igår var det dags, och jag blev inte bara klippt utan nöjd därtill. Dessutom fick jag tillfälle att göra något jag aldrig gjort tidigare: köpa sms-presentkort! De hade just upptäckt att de kunde sälja sådana, så jag köpte varsitt åt Hillevi och Emma som strax till sin förundran fick varsitt sms att de hade fått pengar att handla för. Min frisör tyckte det var en konstig idé, att ge bort presenter som man inte slog in, och bara det gjorde att jag kände sympati för henne. Men icke desto mindre tyckte jag det var kul att ge bort det.

Tidigare inlägg