Intressanta saker
När jag gick ner mot staden på lunchen såg jag en kvinna stå och gestikulera i ett vindskyddat prång mellan två byggnader. Det såg lite märkligt ut. När jag kom lite närmare såg jag att hon inte gjorde vilka gester som helst utan snarare talade teckenspråk! Kanske med någon som stod skymd av byggnaden till vänster? Nä, hon pratade i mobiltelefon! Häftigt!
En annan intressant sak som jag funderat lite kring på sistone föranleddes av det svar jag fick på ett imäjl som jag skickade till en kollega för 2-3 veckor sedan. Mitt brev gällde en student som håller på och skriver en uppsats. Kollegan är hennes handledare, och de båda hör hemma på en annan institution än min egen. Denna student hade kontaktat mig eftersom handledaren uppmanat henne att be en statistiker titta på den enkät hon skulle skicka ut. Eftersom jag är statistiker passade det givetvis bra att hon kontaktade mig. För övrigt är denna student en gammal bekant, så visst kunde jag hjälpa henne.
På universitetet styrs vårt arbete av ganska specifik planering. För att genomföra en kurs får vi si och så många arbetstimmar, för att handleda en uppsats utgår också ett schablonmässigt antal timmar. I slutändan summeras alla timmar vi blivit ålagda (och genomfört) och på så vis konstateras huruvida vi kommer upp i den tjänstgöringsgrad vi ska eller ej. Om jag då går in och gör endel av handledningsarbetet för en specifik uppsats bör jag således få del av handledningstimmarna för just den uppsatsen - eller hur? Visst låter det rimligt? Oftast fungerar det just på det viset, så jag skrev till kollegan och föreslog en juste delning av timmarna.
Jag fick inget svar.
Ryktesvis fick jag höra av studenten ifråga att handledaren tyckte det var helt otänkbart, för hon kunde minsann fixa den nödvändiga handledningen själv (trots att hon tidigare uppmanat studenten att söka proffesionell hjälp). Däremot hade den mycket aktiva och duktiga studenten talat med kursansvarig som lovade mig rimlig timersättning, så allt var någotsånär frid och fröjd. Studenten fick hjälp, jag fick betalt - och dessutom en fin bukett av studenten!
Men så häromdagen, närmare bestämt nån gång den senaste helgen, hade den aktuella handledaren skrivit ett imäjl till mig. Det var till och med märkt "Brådskande".
Först beklagade hon att hon inte hade svarat. Hon tyckte att det inte hade varit så nödvändigt eftersom min insats enbart skulle handla om "rådgivning". Jojo! Om jag skulle rådgiva alla studenter som skriver uppsats inom samtliga institutioner så skulle jag få jobba gratis inte bara mycket, utan väldigt mycket.
Sen följde anledningen till att hon svarade (efter flera veckor): hon behövde min hjälp! Senast onsdag, alltså idag, ville hon ha hjälp med en beräkning för en forskningsansökan. Hon utgick nog från att även det uppdraget handlade om "rådgivning" så att jag inte heller den här gången var värd någon ersättning.
Jag har inte svarat på hennes brev.
Sensmoral skulle kunna vara att tjänster och gentjänster lönar sig och svinhugg går igen!
En annan intressant sak som jag funderat lite kring på sistone föranleddes av det svar jag fick på ett imäjl som jag skickade till en kollega för 2-3 veckor sedan. Mitt brev gällde en student som håller på och skriver en uppsats. Kollegan är hennes handledare, och de båda hör hemma på en annan institution än min egen. Denna student hade kontaktat mig eftersom handledaren uppmanat henne att be en statistiker titta på den enkät hon skulle skicka ut. Eftersom jag är statistiker passade det givetvis bra att hon kontaktade mig. För övrigt är denna student en gammal bekant, så visst kunde jag hjälpa henne.
På universitetet styrs vårt arbete av ganska specifik planering. För att genomföra en kurs får vi si och så många arbetstimmar, för att handleda en uppsats utgår också ett schablonmässigt antal timmar. I slutändan summeras alla timmar vi blivit ålagda (och genomfört) och på så vis konstateras huruvida vi kommer upp i den tjänstgöringsgrad vi ska eller ej. Om jag då går in och gör endel av handledningsarbetet för en specifik uppsats bör jag således få del av handledningstimmarna för just den uppsatsen - eller hur? Visst låter det rimligt? Oftast fungerar det just på det viset, så jag skrev till kollegan och föreslog en juste delning av timmarna.
Jag fick inget svar.
Ryktesvis fick jag höra av studenten ifråga att handledaren tyckte det var helt otänkbart, för hon kunde minsann fixa den nödvändiga handledningen själv (trots att hon tidigare uppmanat studenten att söka proffesionell hjälp). Däremot hade den mycket aktiva och duktiga studenten talat med kursansvarig som lovade mig rimlig timersättning, så allt var någotsånär frid och fröjd. Studenten fick hjälp, jag fick betalt - och dessutom en fin bukett av studenten!
Men så häromdagen, närmare bestämt nån gång den senaste helgen, hade den aktuella handledaren skrivit ett imäjl till mig. Det var till och med märkt "Brådskande".
Först beklagade hon att hon inte hade svarat. Hon tyckte att det inte hade varit så nödvändigt eftersom min insats enbart skulle handla om "rådgivning". Jojo! Om jag skulle rådgiva alla studenter som skriver uppsats inom samtliga institutioner så skulle jag få jobba gratis inte bara mycket, utan väldigt mycket.
Sen följde anledningen till att hon svarade (efter flera veckor): hon behövde min hjälp! Senast onsdag, alltså idag, ville hon ha hjälp med en beräkning för en forskningsansökan. Hon utgick nog från att även det uppdraget handlade om "rådgivning" så att jag inte heller den här gången var värd någon ersättning.
Jag har inte svarat på hennes brev.
Sensmoral skulle kunna vara att tjänster och gentjänster lönar sig och svinhugg går igen!
Kommentarer
Postat av: Emma
Va! Vilken en! Har du frågat studenten om lägenheter? Välkommen hit!
Trackback