ulna

Tillbaka på jobbet så känns det sådär. Jag känner hur utanför jag är när några kollegor är på väg till Prag på studieresa, en resa som jag fick en inbjudan till men sedan inte fick följa med på ändå när jag tackade ja. Så är det att vara perifer. På det andra stället där jag sitter diskuteras 10-årsjubileum. Trots att jag arbetade heltid där i ett par år är jag inte värd att bli bjuden på middag. Så framöver kan jag välja på att sitta i ett fikarum där det pratas Pragminnen eller ett där det pratas om det jubileum jag inte är inbjuden till. Det är kanske läge att söka asyl i Norge!

Dock finns det ljus i mörkret. Jag blir uppvaktad från ett företag som gärna skulle anställa mig. Problemet är att jag inte längre får gångavstånd till jobbet - men visst lockar det! DET ska jag sitta och fundera på i fikarummen.

Jag har också anhållit om att få ingå i en i mitt tycke närliggande ämnesgrupp här på universitetet. Det skulle kännas bra att få någon sorts tillhörighet.