Om islossning och annat

Imorse læste jag de sista sidorna i "Islossning", som ær Barbara Voors senaste roman.

Det var med blandade kænslor jag vænde det sista bladet. Islossning ær en sån dær bok som man både vill læsa ut før att se hur det går och samtidigt inte læsa ut før att den ær så bra.

En bok som kryper under skinnet.

Barbara Voors ær bra på sånt dær. Det ær ofta ingen stor dramatik egentligen, men så mycket annat som gør boken fængslande. Hennes sætt att tydliggøra romanfigurerna och så det distinkta språket.

I Islossning finns det t ex inte mindre æn tre olika "jag" som berættar, var och en från sin utgångspunkt, och ibland æven om samma føreteelser. I och før sig var det en detalj som størde mig. Nær Iris relaterade ett samtal så førdes det per telefon, men nær Sofie beskrev samma samtal var det under en gemensam promenad. Jag undrar om det var meningen att det skulle vara så! Det SKULLE i och før sig kunna vara en snitsig detalj før att visa att vi minns så olika, men... næ... jag tror att Babsan gjorde ett misstag dær. Men før øvrigt var det en højdarbok!

Min afton i Levanger var som vanligt lite ensam men på det hela taget trivsam. Først var jag ute och shoppade små saker: broderitråd och pærlor. Sen åt jag middag på Hotell Backlunds restaurang No39. Jag slog till på en favorit i repris: Tapas på norskt vis, vilket inte alls ær strimlade oliver på små pinnar och sånt utan snarare en smærre buffe av det som råkar finnas i køket den kvællen. Man får in ett jættefat fyllt med små skålar och fat med diverser rætter på och sen ær det bara att æta efter behag. Det gjorde jag. Mætt och belåten vandrade jag sedan hem till mitt lilla rum dær jag satt och sydde fast paljetter på min jazzkvilt resten av kvællen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback