Dan före dan
Imorgon är det min födelsedag, minsann! Alfons kom redan ikväll för att kunna uppvakta mig ordentligt imorgon. Det känns bra att han lärt sig vad som är viktigt i livet!
Igår kväll yrade vi. Efter viss tvekan hängde Anders med. Att jag skulle ut var ställt bortom allt tvivel. Det är inte varje kväll man kan få se sin dotter uppträda på Storsjöyran. Det kanske inte ens kan bli varje år, eller i varje liv. Men i mitt liv hände det igår: 22.00 klev Emma ut på Club Chrome-scenen tillsammans med Bedroom Eyes. Publiken tjöt i vild förtjusning, åtminstone somliga (läs: Hillevi och hennes kompisar). Eftersom jag bara hört BE på skiva tidigare var det kul att få höra dem i liveversion. Vi blev inte besvikna! De gjorde bra ifrån sig. Anders hävdar att de var ett av de bästa banden vi såg igår och det tycker ju jag också egentligen, men jag var rädd att jag var lite partisk. Det ÄR häftigt med cello till pop&rock! Emma har klagat på att hon hörs dåligt när de är ute och spelar men det var inget problem igår. Hon både hördes och syntes. Rescensionen av spelningen på ÖP:s hemsida var positiv om än kortfattad. De fick betyget 4 av 5 möjliga.
Vi hörde mycket annat bra också under kvällen. Asha Ali t ex, och Katarina Nuttall - den senare köpte vi en skiva av dessutom. Den är också bra.
Mitt minne av tidigare Storsjöyrekvällar är att de är väldigt långa och att presidenttalet är oerhört sent, men det stämde inte igår. Vid midnatt kom Evert Ljusberg svävande över Stortorget i Robin Hood-stil. Jag insåg att det var fiffigt att ha öronproppar under talet för då hörde jag inte så mycket av allt svammel i publiken. Det är uppenbarligen många som har problem med att stå still och lyssna när någon talar! På talet följde ett maffigt fyrverkeri - då var det riktigt, riktigt bra att ha öronproppar - och sen följde snart svängig reggea av Sierra Leone Refugees! De var för övrigt ett av få band som riktigt lyckades fylla upp den stora scenen på torget.
Vi hörde och såg The Ark också, men bara halva spelningen, för den kolliderade med Bedroom Eyes. Sällsynt dålig planering av de som la programmet - de borde ha insett att jag ville se båda. Men man får göra sina val här i livet!
Igår kväll yrade vi. Efter viss tvekan hängde Anders med. Att jag skulle ut var ställt bortom allt tvivel. Det är inte varje kväll man kan få se sin dotter uppträda på Storsjöyran. Det kanske inte ens kan bli varje år, eller i varje liv. Men i mitt liv hände det igår: 22.00 klev Emma ut på Club Chrome-scenen tillsammans med Bedroom Eyes. Publiken tjöt i vild förtjusning, åtminstone somliga (läs: Hillevi och hennes kompisar). Eftersom jag bara hört BE på skiva tidigare var det kul att få höra dem i liveversion. Vi blev inte besvikna! De gjorde bra ifrån sig. Anders hävdar att de var ett av de bästa banden vi såg igår och det tycker ju jag också egentligen, men jag var rädd att jag var lite partisk. Det ÄR häftigt med cello till pop&rock! Emma har klagat på att hon hörs dåligt när de är ute och spelar men det var inget problem igår. Hon både hördes och syntes. Rescensionen av spelningen på ÖP:s hemsida var positiv om än kortfattad. De fick betyget 4 av 5 möjliga.
Vi hörde mycket annat bra också under kvällen. Asha Ali t ex, och Katarina Nuttall - den senare köpte vi en skiva av dessutom. Den är också bra.
Mitt minne av tidigare Storsjöyrekvällar är att de är väldigt långa och att presidenttalet är oerhört sent, men det stämde inte igår. Vid midnatt kom Evert Ljusberg svävande över Stortorget i Robin Hood-stil. Jag insåg att det var fiffigt att ha öronproppar under talet för då hörde jag inte så mycket av allt svammel i publiken. Det är uppenbarligen många som har problem med att stå still och lyssna när någon talar! På talet följde ett maffigt fyrverkeri - då var det riktigt, riktigt bra att ha öronproppar - och sen följde snart svängig reggea av Sierra Leone Refugees! De var för övrigt ett av få band som riktigt lyckades fylla upp den stora scenen på torget.
Vi hörde och såg The Ark också, men bara halva spelningen, för den kolliderade med Bedroom Eyes. Sällsynt dålig planering av de som la programmet - de borde ha insett att jag ville se båda. Men man får göra sina val här i livet!
Kommentarer
Trackback