ulna

Jeanette är död.

Idag var det minnesstund i Gamla Kyrkan för arbetskamrater men även släkt och vänner. Det kändes viktigt att gå dit. Hennes stackars chefer fick säga några väl valda ord. Den uppgiften ville nog ingen överta, men de gjorde det så himla bra. Fredrik, som är avdelningschef, beskrev den Jeanette vi alla saknar med några episoder och kommentarer som kändes på pricken rätt. Imponerande!

Ett inslag i minnesstunden var att vi alla fick gå fram till koret, tända ett ljus och placera det i ett kors på golvet. Detta skedde inte helt fritt från incidenter, bland annat smet några av de fortfarande otända ljusen iväg längs golvet, vilket kändes som något som Jeanette hade kunnat förorsaka om hon hade kunnat.

Efter minnesstunden gick Ulrika och jag och åt lunch. När jag så småningom återvände upp till jobbet var det picknick utanför huset. Efter den mer högtidliga och sorgliga stunden i kyrkan var det nu ännu en minnesstund för Jeanette, nu lite mer i hennes anda med ett glas vin och våra fina minnen av henne. Det kändes väldigt rätt! Jag slängde mig ner i gräset och deltog.