ulna

Eftersom det nu är MINDRE än en vecka kvar tills vi ska springa Göteborgsvarvet så ska vi nog träna idag. Igår hann vi inte. Då var jag på sydag i Näs. En något annorlunda sydag på det viset att jag lyckades dra igång larmet i kyrkan också av bara farten. Nu vet jag hur det låter utifrån, och jag vill inte höra hur det låter innifrån! Stackars Helen, som kom som en räddande ängel och larmade av, hade på sig hörselkåpor när hon gick in. Jag förstår varför! Efter den incidenten var det inte lika helmysigt som vanligt att spela orgel, men det  blev det efter en stund. Nu får jag nog snart ta mig i kragen och kontakta Jenny för ny lektion. Hon fanns inte på plats när jag åkte dit för lektion för ett bra tag sen, och sen har det inte blivit av att jag hört av mig. Det är så mycket enklare när saker och ting bara funkar - som telefoner, t ex... Anders blev lurad av en Teliaförsäljare; när han beställde bredbands-TV skulle det av någon outgrundlig anledning vara fiffigt att beställa bredbandstelefoni också samtidigt. Jojo! För vår del innebar det att vi blev utan telefon! Telia kopplade raskt bort den gamla telefonanslutningen men har inte lyckats se till att bredbandsuppkopplingen funkar för telefonen. Jag tycker det  är dålig stil! Och att koppla tillbaka som vi hade tidigare tills de fixade bredbandsjoxet går tydligen inte alls lika lätt som att koppla bort oss. Felia!!!

Nåja, igår hann vi ändå inte prata i telefon, för då var vi på teatern och såg Krister Henriksson gestalta Doktor Glas. Det var en höjdare! ALLT var bra; scenografi, ljussättning och framförallt lysande skådespeleri av KH. Anders och jag hade lite olika utgångspunkter eftersom jag läst boken men inte han, men det hade ingen betydelse för teaterupplevelsen kunde vi konstatera. Vi var lika lyriska båda två.