Jag kan gå!
...och vi hade tur med vädret, dessutom!
Göteborgsvarvet i lördags, 21 km, joggade vi oss runt i maklig takt, Anders och jag. Många hade mer bråttom än vi, men vi hann titta på de olika banden som spelade längs banan, vinka till publiken, titta på utsikten etc. De sista kilometrarna var tunga, men det gick det med - då var det ju inte så långt kvar!
Vår kära Tarja coachade med den äran. Hon eskorterade oss till startplatsen och mötte sedan upp vid målet med våra överdragskläder, så att vi slapp bli kalla. Därefter blev vi skjutsade till Utby och därstädes förplägade sedan vi duschat. Att gå nerför trappor var ingen höjdare den kvällen, och natten var plågsam för mig när knäna värkte intensivt, men redan igår gick allt bättre. Visst var det lite obekvämt att kliva i och ur bilen under hemresan, men det gick. Och idag är jag i stort sett som vanligt - fast jag har fått medalj, förstås!
Att stanna och äta och så längs rikets vägar kan vara ett lotteri. Vi hade tur den här gången. På nervägen stannade vi vid Svegs Konditori för att fika. Då visade det sig att de även serverar mer matiga saker där, som pasta till exempel. Och just pasta var rätt lämpligt för oss att peta i oss inför loppet. Att äta på ett konditori har dessutom den fördelen att man kan få god efterrätt! När vi några timmar senare skulle stanna och fika någonstans blev det lite värre. E45 går inte förbi så många trevliga fik, inte just längs den sträckan i alla fall. Till slut svängde vi in i Vålberg. lite mer på vinst och förlust, men där hittade vi minsann ett litet café där vi kunde få goda smörgåsar, vilket kändes väldigt rätt just då.
På hemvägen gick det nästan ännu bättre: då fikade vi först i "Gula Huset" i Brålanda. Det är ett fik som ligger alldeles precis efter vägen. Rekommenderas! Vi åt våfflor och varsin kaka, men det fanns mycket annat smaskens också. I Mora var det dags för mat. Då hittade vi å ena sidan en "Ristorante" med pizza, pasta... ja, du vet, allt det där, och å andra sidan Restaurang MålkullAnnas. Vi valde den senare - och blev mycket belåtna med vad vi fick! Ett antal mil tidigare hade jag beskrivit det jag önskade som middag den dagen: fisksoppa med nybakt, fortfarande ljummet bröd till, och så en läcker bit kladdkaka till efterrätt. På MålkullAnnas hade de inte fisksoppa, men väl fiskgryta! Den tog jag. Och till kaffet fick vi som överraskning varsin bit brownie! Vi gillade den restaurangen!
Nu ska jag åka till Norge.
Göteborgsvarvet i lördags, 21 km, joggade vi oss runt i maklig takt, Anders och jag. Många hade mer bråttom än vi, men vi hann titta på de olika banden som spelade längs banan, vinka till publiken, titta på utsikten etc. De sista kilometrarna var tunga, men det gick det med - då var det ju inte så långt kvar!
Vår kära Tarja coachade med den äran. Hon eskorterade oss till startplatsen och mötte sedan upp vid målet med våra överdragskläder, så att vi slapp bli kalla. Därefter blev vi skjutsade till Utby och därstädes förplägade sedan vi duschat. Att gå nerför trappor var ingen höjdare den kvällen, och natten var plågsam för mig när knäna värkte intensivt, men redan igår gick allt bättre. Visst var det lite obekvämt att kliva i och ur bilen under hemresan, men det gick. Och idag är jag i stort sett som vanligt - fast jag har fått medalj, förstås!
Att stanna och äta och så längs rikets vägar kan vara ett lotteri. Vi hade tur den här gången. På nervägen stannade vi vid Svegs Konditori för att fika. Då visade det sig att de även serverar mer matiga saker där, som pasta till exempel. Och just pasta var rätt lämpligt för oss att peta i oss inför loppet. Att äta på ett konditori har dessutom den fördelen att man kan få god efterrätt! När vi några timmar senare skulle stanna och fika någonstans blev det lite värre. E45 går inte förbi så många trevliga fik, inte just längs den sträckan i alla fall. Till slut svängde vi in i Vålberg. lite mer på vinst och förlust, men där hittade vi minsann ett litet café där vi kunde få goda smörgåsar, vilket kändes väldigt rätt just då.
På hemvägen gick det nästan ännu bättre: då fikade vi först i "Gula Huset" i Brålanda. Det är ett fik som ligger alldeles precis efter vägen. Rekommenderas! Vi åt våfflor och varsin kaka, men det fanns mycket annat smaskens också. I Mora var det dags för mat. Då hittade vi å ena sidan en "Ristorante" med pizza, pasta... ja, du vet, allt det där, och å andra sidan Restaurang MålkullAnnas. Vi valde den senare - och blev mycket belåtna med vad vi fick! Ett antal mil tidigare hade jag beskrivit det jag önskade som middag den dagen: fisksoppa med nybakt, fortfarande ljummet bröd till, och så en läcker bit kladdkaka till efterrätt. På MålkullAnnas hade de inte fisksoppa, men väl fiskgryta! Den tog jag. Och till kaffet fick vi som överraskning varsin bit brownie! Vi gillade den restaurangen!
Nu ska jag åka till Norge.
Kommentarer
Postat av: Mona
Jag vet hur det känns i benen när man ansträngt dem så där som man gör i Göteborgsvarvet. När jag hade skidat de nio milen från Sälen till Mora var det knappt att jag tog mig nerför trappan till omklädningsrummet.
Postat av: Anna Stilla
Grattis Ulla! Jag minns hur det kändes i kroppen när jag sprang varvet. Märkligt nog längtar jag efter en sådan ansträngning ibland. Det var bra gjort!
Jag gillar stämningen som infinner sig i Gbg helgen man springer Göteborgsvarvet. Jag brukade gå till Slottskogsvallen även när jag inte sprang. För stämningens skull... Kanske någon gång, igen... man vet aldrig. Det blir nog lättare att springa Tjejmilen. Två gånger i så fall :)
Hur som helst. Ett stort grattis än en gång!
Trackback