Ett första utkast
När han nästan missade vägen ner till Eivors stuga insåg han att det var längesen han var här. Det fanns en tid när han hittade hit nästan i sömnen, särskilt första sommaren. Den allra första gången minns han fortfarande med både förundran och tacksamhet. Hur kom det sig att han över huvud taget stannade kvar när det var så tydligt att han bara slösade bort tid och inte skulle få göra någon affär med någon av de tre damerna i Eivors trädgård? Han, som på den tiden sällan eller aldrig drack något starkare än folköl, slog sig utan att betänka ner och drack whisky mitt på blanka eftermiddagen. Ett beteende då lika främmande som den gamle Lars skulle vara i hans nya värld. Kanske var det något i whiskyn som reagerade kemiskt med hans hjärna och öppnade ögonen? Nej, givetvis var det den sprakande Eivor som utlöste något i hans inre. Hennes varma intresse fick honom att öppna sig. De andra två minns han inte lika tydligt. De flyter ihop. Vänliga, varma kvinnor som talade om sina djur och om sina olika projekt. Men visst hade även de sin del i det som han ser som sin omvändelse. Deras berättelser om sina olika projekt visade honom att det fanns andra möjligheter än att som han slaviskt hålla fast vid ett jobb, som varken gjorde honom lycklig eller rik. Men Eivor, hon satt där och brann i försommarnatten. Medan timmarna gick och nivån i whiskyflaskan sjönk stadigt tog hon allt tydligare gestalt i hans sinne. Troligtvis kommer hon aldrig att förstå hur hett förälskad han blev där och då. Så här i efterhand inser han att det var tur att han var blyg på den tiden. På småtimmarna, när de andra vinglat iväg längs vägen, bäddade hon ner honom i sitt syrum. Där vaknade han nästa morgon och kände att någonting hade hänt.
Vid frukosten berättade han till sin egen förvåning att han hade bestämt sig för att sluta som försäljare. Det bara kom. Natten bland tyger och provdockor hade fått honom att inse att det var dags att förverkliga en gammal dröm.
Under åren som följde träffades de flitigt. Han fick en naturlig plats i hennes familj. Eivor delade frikostigt med sig av sin passion för textil och andra delar av sitt liv. Många gånger var hon nog nästan mer intresserad av hans projekt på Textilinstitutet än han själv, och det hjälpte honom vidare när han ibland föll tillbaka i sin gamla håglöshet. På senare år hade deras möten blivit alltmer sällsynta. Att få arbeta i New York under Italo Zucchelli var ett viktigt led i hans karriär och han hade inte haft så mycket tid för sin gamla vän.
Han hoppades innerligt att hon skulle vara i stugan. När han svängde runt den sista kröken såg han till sin glädje att hennes gamla Volvo Amazon som vanligt stod lite slarvigt parkerad vid husknuten som en hastigt avsparkad sko. Han parkerade bredvid den, precis som han gjort så många gånger tidigare, vecklade ut sin långa kropp i sin fulla längd och skakade liv i Sara, som hade hunnit somna. "Vakna nu, vi är framme hos mormor!"
Bra inledning, snygg twist.