ulna

Måndag-tisdag var jag i Stiklestad på avdelningsmöte för mitt norska jobb. Jag var med hela tiden trots att jag bara jobbar 20%.

Miljön var utsökt. Vi höll till på Stiklestads Hotel som invigdes i våras. Anders och jag tog oss en titt på det i somras när vi var på Stiklestadspelet. Hotellet är ihopbyggt med Stiklestads kulturhus och museum och i somras hamnade vi i hotelldelen när vi följde en konstutställning.

Det känns som om man lätt skulle kunna beskriva interiören så att det lät fult. Det är mycket betong. Man nalkas hotellets samlingslokaler genom en lång gång, som delvis är täckt av en grön heltäckningsmatta. Men det är högt i tak, färgdekor här och var som lyser upp den grå betongen och i sällskapsrum och matsal, som egentligen bara är förlängning av den långa gången, brinner det gaslågor som ger en känsla av öppna brasor.

Jag kom till Stiklestad redan på söndag kväll och satt i det sk biblioteket (de hade nog 4 bokhyllor) en bra stund och läste och bara njöt av miljön. Det kunde jag för övrigt göra i komplett lugn och ro - förutom receptionisten vid ingången, som jag då lämnat bakom mig, såg jag inte en människa. Nästa morgon var det i stort sett lika tomt. Jag åt frukost helt ensam i matsalen bortsett från hotellpersonal som dök upp lite då och då. Det var ändå inte lika ödsligt som det låter. Jag tyckte det var rätt skönt.

Framåt tiotiden dök mina arbetskamrater upp, och sen jobbade vi intensivt med avdelningens strategidokument som ska uppdateras för en kommande treårsperiod. Det var då vi kunde konstatera att vi "mangler ikke spisskompetanse meir". I den nuvarande planen ingick bland annat att förstärka avdelningen med statistiker, nämligen.

På väg hem i tisdags hann jag med lite shopping i Levanger och hittade bland annat lagom långa byxor! Vilken lycka! Jag köpte ett par svarta och kände mig väldigt nöjd när jag kunde gå till jobbet i dem igår utan att ha behövt lägga upp dem. Lycka!

Ikväll har vi fått ventilera våra noveller på skrivarkursen, men jag vet inte om vi blev så oerhört mycket klokare av det. Det var lite lama diskussioner. De flesta var nog mer intresserade av sina egna historier än de andras. Till nästa gång ska vi skriva en roman. ...eller åtminstone börja. Vi fick på slutet snabbt hitta på ett namn på en person, 5 viktiga händelser i personens liv, vilja/dröm/besvikelse och vem som är berättare. Sen fick vi skriva en baksidetext bestående av fyra meningar: "Vera tror att det kommer att ta flera evigheter tills hon blir stor. Hon sitter i trappan och fryser sedan dörren slagit igen bakom henne. Så här ont har det inte gjort sen hon cyklade omkull. Men den gången gjorde det ont i huvudet, nu är det hjärtat som smärtar."