Om att koda enkäter och lite annat
De senaste timmarna har jag suttit och jobbat med en kodningsmall för en enkät som en av mina arbetskamrater skickat ut. Enkäten består av delarna A-F, och jag har efter ett par timmars arbete blivit klar med strukturen för del A. För den delen har jag skapat 674 olika variabler som ska fyllas i mer eller mindre... Vad glad jag är att det inte är jag som vare sig ska koda in materialet eller sammanställa det! Eller, ja, viss risk finns ändå att jag kan bli inblandad i sammanställingen, men det får jag väl ta då. Jag misstänker att det kommer att bli luckor i svaren...
Vid min sida ligger en ifylld blankett för promovering. Jag tycker att det börjar bli dags för det. När jag nu väl disputerat vill jag inte missa promoveringen. Vad är väl en bal på slottet - annat än helt underbart?! Nåväl, det har gått lite trögt med min möjlighet till promovering. Det har hunnit passera 3 tillfällen, men nu, nu hägrar nästa tillfälle fredagen den 25 januari 2008.
Innan jag reste till Norge fyllde jag i den för året lila blanketten, stoppade den i ett kuvert, frankerade och tog med mig kuvertet när jag gick ner till järnvägsstationen. Eftersom jag hade väskor och grejer stoppade jag ner kuvertet lätt tillgängligt i min matsäckskasse.
Jag är ganska trött på mornarna. Vissa saker klarar jag av, men jag ska helst inte förväntas utföra alltför avancerade åtgärder. Att komma ihåg att posta kuvert övergår uppenbarligen min förmåga på morgonen, i alla fall tidiga oktobermornar. Kuvertet låg kvar i kassen, så jag fick lagra det i väntan på min återkomst till Sverige.
Väl på hemväg med tåget la jag kuvertet i fickan på stolen framför mig så att jag skulle se det när jag klev av. Jojo... Det var inte alls så himla smart. Väl framme i Östersund klev jag glatt av - utan kuvert.
Men så lätt kan jag ju inte ge upp promoveringen ändå. Skam den som ger sig! Jag har haft mäjlkontakt med en vänlig dam i Uppsala som lovat mig en plats, och nu har jag fyllt i en ny blankett, en vit, blek kopia, men ändå. Nu gäller det bara att posta den!
Emma och Fabian har lämnat stan igen. Vi hann i alla fall träffa dem litegrann. Igår när jag kom hem fick jag en present av Emma, elegant inslagen i en lila Systembolagskasse. En förtjusande vinflaska i form av en snögubbe! Så passande när det luktar snö.
Förövrigt funderar jag på vad som hände mellan Lars, Mona, Ejvor och Britta!
Igår på skrivarkursen fick vi som avslutning hitta på varsin karaktär. Lars är min skapelse. Han heter Lars, och vill inte kallas Lasse. Lars är en lång, lätt böjd man i 37-årsåldern. Han är försäljare, en ensam person, ganska tystlåten men torr-rolig.
När vi alla hade diktat ihop våra karaktärer fick vi sätta oss i små grupper, 3 eller 4 i varje, och låta våra karaktärer mötas. Sedan vi gemensamt kommit fram till plats och situation för mötet fick vi som hemläxa att skriva en sida där vår egen karaktär 10-20 år senare berättar om mötet, och eventuellt vad som hände sen! Spännande!
Utgångspunkten är att Mona och Britta bor ute på landet. Ejvor har sommarstuga i samma trakt. Hon hade nyss flyttat ut i stugan för sommaren och bjudit in Mona och Britta på kaffe i trädgården. Så kom Lars för att sälja dammsugare, vilket inte alls intresserade damerna. Istället bjöd de in honom på kaffe och whisky, och på så vis blev han tvungen att stanna kvar. Mona är 38 år och oerhört vacker. Alla damerna, inklusive Mona, är helt säkra på att även Lars ska vara väldigt intagen av Mona, men han är betydligt mer intresserade av den något äldre rödhåriga och eldiga Ejvor, som dessutom har en Vovlo Amazon!
Vid min sida ligger en ifylld blankett för promovering. Jag tycker att det börjar bli dags för det. När jag nu väl disputerat vill jag inte missa promoveringen. Vad är väl en bal på slottet - annat än helt underbart?! Nåväl, det har gått lite trögt med min möjlighet till promovering. Det har hunnit passera 3 tillfällen, men nu, nu hägrar nästa tillfälle fredagen den 25 januari 2008.
Innan jag reste till Norge fyllde jag i den för året lila blanketten, stoppade den i ett kuvert, frankerade och tog med mig kuvertet när jag gick ner till järnvägsstationen. Eftersom jag hade väskor och grejer stoppade jag ner kuvertet lätt tillgängligt i min matsäckskasse.
Jag är ganska trött på mornarna. Vissa saker klarar jag av, men jag ska helst inte förväntas utföra alltför avancerade åtgärder. Att komma ihåg att posta kuvert övergår uppenbarligen min förmåga på morgonen, i alla fall tidiga oktobermornar. Kuvertet låg kvar i kassen, så jag fick lagra det i väntan på min återkomst till Sverige.
Väl på hemväg med tåget la jag kuvertet i fickan på stolen framför mig så att jag skulle se det när jag klev av. Jojo... Det var inte alls så himla smart. Väl framme i Östersund klev jag glatt av - utan kuvert.
Men så lätt kan jag ju inte ge upp promoveringen ändå. Skam den som ger sig! Jag har haft mäjlkontakt med en vänlig dam i Uppsala som lovat mig en plats, och nu har jag fyllt i en ny blankett, en vit, blek kopia, men ändå. Nu gäller det bara att posta den!
Emma och Fabian har lämnat stan igen. Vi hann i alla fall träffa dem litegrann. Igår när jag kom hem fick jag en present av Emma, elegant inslagen i en lila Systembolagskasse. En förtjusande vinflaska i form av en snögubbe! Så passande när det luktar snö.
Förövrigt funderar jag på vad som hände mellan Lars, Mona, Ejvor och Britta!
Igår på skrivarkursen fick vi som avslutning hitta på varsin karaktär. Lars är min skapelse. Han heter Lars, och vill inte kallas Lasse. Lars är en lång, lätt böjd man i 37-årsåldern. Han är försäljare, en ensam person, ganska tystlåten men torr-rolig.
När vi alla hade diktat ihop våra karaktärer fick vi sätta oss i små grupper, 3 eller 4 i varje, och låta våra karaktärer mötas. Sedan vi gemensamt kommit fram till plats och situation för mötet fick vi som hemläxa att skriva en sida där vår egen karaktär 10-20 år senare berättar om mötet, och eventuellt vad som hände sen! Spännande!
Utgångspunkten är att Mona och Britta bor ute på landet. Ejvor har sommarstuga i samma trakt. Hon hade nyss flyttat ut i stugan för sommaren och bjudit in Mona och Britta på kaffe i trädgården. Så kom Lars för att sälja dammsugare, vilket inte alls intresserade damerna. Istället bjöd de in honom på kaffe och whisky, och på så vis blev han tvungen att stanna kvar. Mona är 38 år och oerhört vacker. Alla damerna, inklusive Mona, är helt säkra på att även Lars ska vara väldigt intagen av Mona, men han är betydligt mer intresserade av den något äldre rödhåriga och eldiga Ejvor, som dessutom har en Vovlo Amazon!
Kommentarer
Trackback