ulna

När jag väl kom hem igår var min ambitionsnivå ganska låg. Just som jag skulle åka iväg och hämta Alfons borta vid kulturskolan kom Anders hem, så han följde med på utflykten, som gick via mataffären på hemvägen. Väl hemma visade Anders sin medkänsla genom att fixa middagen medan jag kunde ta igen mig på soffan. Han råkade i hastigheten säga att han skulle hjälpa mig med matlagningen, men ändrade sig snabbt till att han givetvis skulle laga maten när han såg att mina trötta ögonbryn höjdes något. Det har han igen när han kommer hem efter sin innebandyträning vid halvåtta. Mest troligt är middagen färdig ungefär då.

Nu ska jag snart släpa mig hem efter att ha föreläst från 8 till 17. Det känns inte som jag behöver höra min egen röst så mycket mer idag!