Livet är ett flöde
Så har hälften av mina barn flyttat hemifrån.
Oerhört tidigt imorse skjutsade jag Hillevi till Åre-Östersunds flygplats.
Man kan bli förvirrad för mindre! Det är tur att Å och Ö är nära varandra i alfabetet - annars skulle nog ingen flyga vare sig hit eller härifrån.
Nåväl, i ottan skjutsade jag Hillevi och hennes tunga väskor till flyget. Hon hade provvägt den väska som skulle checkas in och visste att den vägde en bit över 20 kg, trots att hon flyttat över några tunga saker till handbagaget. Väl framme vid incheckningen försökte vi vara taktiska och välja rätt disk för att hon skulle inte bara få med sig allt utan även slippa betala för övervikten.
Vem skulle mest troligt gå med på det? Den unga, trevliga killen, eller den något äldre kvinnan som såg ganska strikt ut.
Killen verkade instinktivt som det bästa valet, men risken fanns att han var ung man i karriären, ivrig att göra allt rätt till punkt och pricka.
När det gällde kvinnan hade Hillevi en fundering att det kanske var så att hon hade haft en dotter, som liksom Hillevi skulle åka till London och liksom Hillevi haft för tung packning. Kanske hade den arma flickan då fått spendera sina sista pengar på att betala för övervikten så att hon väl i London inte haft råd att ta taxi hem om kvällen och därför blivit överfallen och ihjälslagen. Om det var så skulle kvinnan nog svårligen utmäta överviktsavgift åt någon annans dotter.
Vi lutade trots allt ändå åt killen - och ödet avgjorde det hela. Det blev ledigt vid hans disk först.
Väl framme vid disken baxade Hillevi upp den stora, tunga väskan på bandet och skyndade sig att förklara att hon var medveten om att den var lite för tung. Det var tydligen en bra taktik, för han kollade bara och bedyrade sedan att det inte var så farligt. Den fick åka med.
Efter incheckningen hann vi ta farväl ett par gånger. Till min överraskning fick jag följa med förbi säkerhetskontrollen, så vi satt i de fina, röda fåtöljerna och fotograferade varandra tills det var dags för sista startutrop. Men sen var det oåterkalleligt farväl. Det kändes lite konstigt att se Hillevi gå ut mot planet och veta att det kommer att dröja ett bra tag tills jag får se henne igen.
Väl hemma igen tog jag snabbt itu med Hillevis rum som nu fått bli TV-rum. Vi hämtade hem min gröna bäddsoffa som fått leva i exil på jobbet i ettochetthalvt år. Jag trodde att vi skulle behöva hyra släpvagn, men man kan få in både det ena och det andra i en Passat, visade det sig!
Framåt kvällen ringde så en glad Hillevi och kunde meddela att hon inte bara kommit fram utan även fått ett mycket bra mottagande. När de kom hem till det stora huset kastade de små barnen sig över henne och ville genast visa henne runt. De var tydligen lika förväntansfulla som hon. Kul! Och hon har eget badrum - med badkar!!!
Oerhört tidigt imorse skjutsade jag Hillevi till Åre-Östersunds flygplats.
Man kan bli förvirrad för mindre! Det är tur att Å och Ö är nära varandra i alfabetet - annars skulle nog ingen flyga vare sig hit eller härifrån.
Nåväl, i ottan skjutsade jag Hillevi och hennes tunga väskor till flyget. Hon hade provvägt den väska som skulle checkas in och visste att den vägde en bit över 20 kg, trots att hon flyttat över några tunga saker till handbagaget. Väl framme vid incheckningen försökte vi vara taktiska och välja rätt disk för att hon skulle inte bara få med sig allt utan även slippa betala för övervikten.
Vem skulle mest troligt gå med på det? Den unga, trevliga killen, eller den något äldre kvinnan som såg ganska strikt ut.
Killen verkade instinktivt som det bästa valet, men risken fanns att han var ung man i karriären, ivrig att göra allt rätt till punkt och pricka.
När det gällde kvinnan hade Hillevi en fundering att det kanske var så att hon hade haft en dotter, som liksom Hillevi skulle åka till London och liksom Hillevi haft för tung packning. Kanske hade den arma flickan då fått spendera sina sista pengar på att betala för övervikten så att hon väl i London inte haft råd att ta taxi hem om kvällen och därför blivit överfallen och ihjälslagen. Om det var så skulle kvinnan nog svårligen utmäta överviktsavgift åt någon annans dotter.
Vi lutade trots allt ändå åt killen - och ödet avgjorde det hela. Det blev ledigt vid hans disk först.
Väl framme vid disken baxade Hillevi upp den stora, tunga väskan på bandet och skyndade sig att förklara att hon var medveten om att den var lite för tung. Det var tydligen en bra taktik, för han kollade bara och bedyrade sedan att det inte var så farligt. Den fick åka med.
Efter incheckningen hann vi ta farväl ett par gånger. Till min överraskning fick jag följa med förbi säkerhetskontrollen, så vi satt i de fina, röda fåtöljerna och fotograferade varandra tills det var dags för sista startutrop. Men sen var det oåterkalleligt farväl. Det kändes lite konstigt att se Hillevi gå ut mot planet och veta att det kommer att dröja ett bra tag tills jag får se henne igen.
Väl hemma igen tog jag snabbt itu med Hillevis rum som nu fått bli TV-rum. Vi hämtade hem min gröna bäddsoffa som fått leva i exil på jobbet i ettochetthalvt år. Jag trodde att vi skulle behöva hyra släpvagn, men man kan få in både det ena och det andra i en Passat, visade det sig!
Framåt kvällen ringde så en glad Hillevi och kunde meddela att hon inte bara kommit fram utan även fått ett mycket bra mottagande. När de kom hem till det stora huset kastade de små barnen sig över henne och ville genast visa henne runt. De var tydligen lika förväntansfulla som hon. Kul! Och hon har eget badrum - med badkar!!!
Kommentarer
Postat av: Emma
Du skulle också vilja vara aupair va? Med tanke på badkaret alltså=)
Postat av: Ulla
Ja, badkarsdelen av aupairlivet känns onekligen lockande!
Trackback