ulna

Så är 2008 nästan slut. Det känns som jag hunnit med en hel del under året:

Jag har lärt mig spela elbas. I och för sig begick jag debut med basen redan nyårsafton 2007, men sen dess har jag lärt mig lite mer.

Promoveringen i januari var årets första höjdpunkt. Det var speciellt på ett annat vis än själva disputationen med all pompa och ståt i universitetsaulan.

Annat som gjort året minnesvärt är att jag bytt jobb (definitivt till det bättre!), varit med och gett ut en bok med kviltgruppen, varit i Minnesota, USA , spelat på festivaler och slutligen gett ut en skiva.

Att bli utsatt för brott är givetvis traumatiskt. När Emma och jag var på Lillänge och handlade danföredan var det tjuvar där: medan vi i godan ro handlade julmat på Coop var det någon som stal den bakre registreringsskylten på Torbjörn. Ajajaj! Ring polisen om du ser TJB 912 på någon annan bil än Torbjörn (som är en silverfärgad Renault Megane). Torbjörn är förresten en annan av årets ljuspunkter. Det är fräscht med ny bil. Och ny säng! Den röda sängen som vi köpte i somras är lika härlig att krypa upp i varje kväll.

Det kändes skönt att få markera skivsläppet med en spelning på Café Otto (och inget annat!) igår. Jag passade på att inviga Elis, min nyinköpta elfiol, dessutom. Det var helt förträffligt att få vara lite mer fri med fiolen och slippa försöka stå lämpligt nära mikrofonen.

Nu är det snart kväll och vi laddar för nyårssupé på Arctura. Jag ska iföra mig den fantastiska klänning jag fick av Anders i  julklapp. Jag har uppenbarligen varit snäll för jag fick mycket fint!

Idag kl 16 släpper vi vår skiva officiellt. Några speciellt utvalda, typ släkt i rakt upp- eller nedstigande led, har redan fått den, och vi har sålt några stycken också - men idag blir det spelning på Café Otto på länsbiblioteket och förhoppningsvis stor uppmärksamhet kring det hela. Vi har tipsat lokaltidningarna. Borde kanske ha ringt radion också?

Vi glider fram på västra stambanan i första klass. Ett frostigt landskap passerar vårt fönster i en till synes maklig takt. Förstaklassvagn på tåget innebär strömuttag vid stolen och fritt trådlöst Internet. Det är bra! Av någon anledning är det lättare att hålla tågkomat borta med en dator i knät. På den inledande tågturen mellan Borås och Herrljunga lyckades jag inte hålla mig vaken inför Mot Fyren av Virginia Wolf.

Det här blir en lång dags färd: tre tågbyten känns lite onödigt. Jag hoppas lite på att vi ska bli försenade till Stockholm så att vi blir ombokade till direkttåg till Östersund på det att vi må slippa åka via Sundsvall. Det återstår att se. Än så länge verkar vi vara onödigt väl i tid. Och inte blev vi försenade på nerresan heller. Inte tillräckligt i alla fall. Det är så praktiskt att bli ett par timmar försenad när man åker nattåg och har köpt dyra biljetter för då får man hela biljettsumman tillgodo för en ny resa. På så vis finansierade jag en del av den här mellandagsresan eftersom David och jag lyckades bli rejält sena med nattåg till Örebro ifjol. Den gången var det extra bra eftersom vi slapp komma fram före kl 6 dessutom. På annandag anlände vi till Göteborg vid niotiden och det var en bra tid att komma dit. Vi fick dessutom vårt hotellrum på First Hotell G, så praktiskt beläget ovanpå Göteborg C, direkt och kunde så äta frukost i lugn och ro sedan vi avhändat oss vårt bagage på rummet. Frukostbuffén på G erbjöd såväl fil som bananer. Jag var nöjd! Sen shoppade vi loss på Mellandagsrean i Nordstan i flera timmar. Efter väl förättat värv tog vi buss 58 till Utby och trevlig middag hos Janne och Tarja.

Efter en natt på First Hotell G checkade vi ut för fortsatt färd till Borås. Men innan vi lämnade västkustmetropolen gav vi oss ut på jakt efter elfiol till mig. Vi hade ägnat oss åt lite förspaning i gott samarbete med Janne kvällen före. På första stället hade de bara gitarrer, men på 4Sound fanns Fiolen. En kunnig, trevlig försäljare fann vi också. Jag fick testa en läckert röd fiol som jag spanat in på nätet, och den höll vad den lovade. Jag ville ha en elfiol som inte ser ut som en vanlig fiol, och sådan var den. Bra ljud dessutom, så det blev affär. Jag köpte också en matchande röd stråke och fick hartsch (stavas det så???) på köpet.

På väg till tåget köpte jag en ny jacka, för min vinröda kappa var inte snygg till de julröda strumbyxor jag hittat dagen före.

I Borås hade vi bokat hotell på First Grand Hotel. Jämfört med Göteborg var det långt från järnvägsstationen till hotellet - men allt är relativt. Vi checkade in vid 16-tiden och tyckte det var skönt att ha gott om tid inför kvällens evenemang: Eva-Maries 50-årsfest. Marginalen krympte något när jag kollade inbjudningskortet och läste lite noggrannare än tidigare. Festen började inte kl 19, som jag hade trott, utan kl 18.

Vi tog taxi till Sjöbo i matchande kläder. Anders hade med sig en lila skjorta hemifrån och jag hade lyckats hitta en lila klänning i Göteborg dagen före, så Emma hade varit stolt över oss.

Festen var trevlig. C:a 60 personer, god mat, bra underhållning (RomildFrank uppträdde) och tårt- och godisbuffé.

Igår tog vi en sväng till gamlingarna i Dalsjöfors. Piv hämtade oss i sin lilla röda bil. På väg ut till Dalsjöfors satt hon och ondgjorde sig över hur sakta föraren av bilen framför oss framförde sitt fordon. Onödigt, tyckte Piv!

De har fint i sin lilla pensionärslägenhet. På något vis känns denna lilla tvåa rymligare än 4:an de flyttade ifrån i somras. Det enda som fattas nu är ett porträtt på Anders. De hade i och för sig kunnat fått bilden från placeringskortet på E-M:s fest. Hon hade roat sig i Photoshop och förvrängt alla till i det närmaste oigenkännlighet. Anders näsa dominerar bilden på honom. Jag kände igenom honom på Valldaväggen bakom honom.

Vi närmar oss Vingåker. I nästa inlägg ska jag berätta om brottsvågen som sköljde över Östersund danföredan och drabbade oss.

Julkonserterna står som spön i backen! Vi hinner bara med en bråkdel. Men idag kom vi iväg till EFS-kyrkan (nära och bra) och fick njuta av Anna Brandt som sjöng vackert, Magnus Marcks på kontrabas, Anders Gustafsson på gitarr och så Bengt-Eric Norlén som inte bara spelade fiol fantastiskt vackert utan dessutom sjöng duett med Anna. Vi njöt! Anders och jag var där tillsammans med Emma och inte bara hon utan även vi bidrog nog till att sänka medelåldern.

Anders blev förresten lite ompysslad av en dam på bänken bakom. Hon var snabb att hjälpa honom ur jackan när han började försöka lirka av sig den. Hon gjorde det på ett väldigt gulligt sätt och såg så snäll ut. Bara det var en bra början på konsertbesöket.

Den här adventstiden måste vara den i särklass vackraste i Östersund på många år! Snö, mer snö och rimfrost. Överallt. Hur fint som helst. Och så kommer det lite mer snö regelbundet så att det är vitt och vackert överallt. Det gillar vi!

Häromveckan letade jag fram mina suveränt sköna vinterskor som jag köpte förra vintern. De ser ut som tofflor ungefär och är idealt varma ute och inte så fruktansvärt varma inne. Enda nackdelen är att de är ganska hala. Det gäller att vara på sin vakt! I fredags när jag var på väg till jobbet i gryningen gick jag just och tänkte på hur vacker det var när jag var på väg fram mot Stuguvägen. På andra sidan korsningen var det så fint upplyst i den lilla parken som Emma skötte om i somras... och bäst som jag gick och beundrade allt halkade jag omkull - mitt på den i stort sett helt plana trottoaren. Sånt känns ganska onödigt!

Jag sitter och väntar på att Åsa ska komma och hämta mig. Vi ska på sydag. Därefter ska vi på glöggmingel - och därmed uppstod frågan: Vad har man på sig på glöggmingel? Jag hade inte reflekterat så mycket över det, men för Åsa var det uppenbarligen ett problem:

"Klär du dig för glöggmötet direkt eller? Vad ska jag ha på mig? Långklänning?"

Jag tyckte att hon lämpligtvis kunde gardera sig med att bära två långklänningar. Tydligen tog hon mig inte på allvar, för efter några utbytta sms kom frågan igen:

"Allvarligt. Vad har man på sig på glöggmingel?"

Då tog jag mig en allvarlig funderare och returnerade frågan: "Något klibbigt?". Det är helt enkelt det jag associerar mest med glögg. Åsa verkade inte vilja ta till sig det förslaget heller. Ibland känner jag mig oförstådd!

Hur som helst, det ska bli intressant att se vad hon har på sig!

Tiden går så fort! Men idag har vi i alla fall gjort något VIKTIGT: Hämtat korrekturexemplaret av vår skiva! Vi fick ett komplett fodral med inlagor och skiva med tryck på. Den är otroligt fin! I slutet av nästa vecka kan vi hämta sisådär 100 stycken.

Dagen till ära, bland annat, gick vi till M och åt middag. Där blir vi aldrig besvikna! Innan dess hade Anders och jag varit på förvernissage på Galleri Bohlin & Bastard och tittat på häftiga tavlor. Jag skulle gott kunna tänka mig flera av dem hemma hos oss. Halva konstklubbens styrelse var på plats. När vi kom var Louise och Agneta i full färd med att försöka välja vilken tavla de skulle pricka. Jag fick vara med och välja, så det blev en av de rödare.

Jag har gjort min sista resa till Norge för året. Nästa onsdag, jämn vecka, är det julafton. Då har de inga större behov av rådgiver i statistikk i Levanger. Jag hade tänkt ta en promenad till Magneten och shoppa lite julklappar i onsdags men det blev intet av med det, för jag blev hembjuden till Hege och Marit på middag. Mysigt! Jag fick till och med en adventspresent. De har en väninna som förser dem med adventspresenter varje år och de delade frikostigt med sig av dem. Liksom i Östersund var det full vinter i Levanger. När jag gick tillbaka mot sykehusområdet efter middagen var det stjärnklart och även på marken glittrade det i snökristaller. Det kändes som jag var helt omgiven av stjärnor!

Jamtlis julmarknad är en julmarknad som heter duga! Ojojoj! Stånd ute, stånd inne, stånd med hjärtan och stånd i sinne.

I sällskap med Åsa PETTERSSON (minsann!!) begav Anders och jag oss till Jamtli i skymningen, för då är det som bäst. När det börjar skymma blir hela området så överjordiskt vackert med alla små marknadsstånd överallt. Och i synnerhet den här helgen när det är snöigt som på ett julkort, på många julkort förresten. Finfint helt enkelt!

Medan mörkret föll strosade vi omkring på området och gjorde diverse fynd, inte minst ätbara saker, så när vi var lätt djupfrysta gick vi hem till Åsa och drack kaffe och åt kex med jämtländsk ost och hjortron-, lingon- respektive blåbärschutney. Ja, och så getmese från Stengärde.

Det roligaste jag köpte var nog "rolig gubbe", en mest rosa, tovad tingest. Den är egentligen bara ett huvud, men mycket uttrycksfull! Idag installerade jag den på jobbet, och jag har redan fått erbjudande om gubbvakt om jag blir borta länge på semester t ex. Den är oemotståndlig!

Min nattsömn är oftast god. Jag somnar, sen sover jag och så småningom vaknar jag. Ytterst sällan minns jag att jag drömt något. Men inatt tror jag att jag drömt följande: jag vaknade, det var söndag och jag insåg att jag hade glömt att tvätta igår - och jag tyckte det kändes tungt!

Många gånger finns det ändå nån slags förklaring till drömmar. Den här gången var det också så att ungefär det sista jag gjorde igår kväll innan jag la mig var att gå ner och boka tvättstugan till idag - men ändå! Tyckte jag att det var så stort och betydelsefullt att det skulle påverka mina drömmar?! Man skulle ju kunna tro att det inte händer så ofta - och så är fallet. Vi tvättar när vår ganska stora tvättkort är proppfull och/eller när vi börjar få slut på underkläder och strumpor. Ofta inträffar det ungefär samtidigt, nån gång i månaden sisådär.

Jag borde kanske tvätta oftare för att det inte ska bli ångestfyllt?

Hur som helst är vi nu i full gång med tvätten, och imorgon ska vi gå på Jamtlis julmarknad. Det är härligt med helg!

I tisdags, i skymningen, samlades vi i lunchrummet på jobbet för julpyssel. Nettan och Elisabeth hade utlyst pysseltajm och förberett med material, glögg, knäck och annat för ändamålet nödvändigt. Vi var c:a 15 pysselsugna som ivrigt gav oss i kast med pysslandet.

Att göra konstfärdigt vikta pappersstjärnor lockade de flesta. Nettan instruerade och ilade omkring för att bistå oss när vi i vild förtvivlan försökte få till piggar och toppar enligt det något kryptiska instruktionsbladet.

Papper är papper, så efter några försök att vika lite fram och tillbaka var vissa av mina piggar sorgligt mjuka och någon topp gick om intet när en av remsorna gick av.

Men skam den som ger sig! Mitt andra försök blev betydligt bättre, och sen gjorde jag ett par till för att befästa min nyvunna kunskap. De flesta andra hade under tiden gett upp stjärnprojekten och gått över till att göra granna garnänglar, glittriga julklappsetiketter och annat. Annette, som satt bredvid mig, konstaterade att det kanske fanns en förklaring till att det bara var en vid bordet som har doktorsexamen i statistik, och idag fick jag höra av en som inte var med på pysslet att mina stjärnor nu är omtalade på institutet.

Idag ringde min telefon när vi hade ett möte och diskuterade analysplanen för spelberoendeundersökningen. Någon "Hemma" ville ha tag på mig - David, närmare bestämt. Det kändes skönt att han hade en spelrelaterad fråga när han ringde och störde mitt i ett jobbmöte. Han ville nämligen att vi skulle gå på stan, till Game, närmare bestämt. Det blir inte lika kul för honom att gå dit utan mig, inte ett dugg kul om han har ett sådant ärende som han hade idag! Hans plan var att byta in ett XBox-spel och istället köpa Wow - och sådana affärer kan inte en 15-åring göra utan mamma eller motsvarande i sällskap. Ganska praktiskt, för sen fick han följa med mig till mataffären - och bära hem kassen, givetvis.

Väl hemma fick han brått uppför trappan med sin nya leksak. Efter middagen föreslog jag ett mattepass, men just då var det inte så populärt. Däremot kom han lydigt ner kl åtta och satt sedan och kämpade med 10-potenser. När han sedan fick återvända upp till sitt rum frågade han så snällt: "Vill du se min gubbe?". Det ville jag.

Wow, World of Warcraft, tillhör de blodigare onlinespelen - men samtidigt är det vackert! Davids gubbe sprang omkring i ett vackert landskap och gjorde små skutt emellanåt. För att roa mig dansade han lite också! På sätt och vis är det som att leka med Barbiedockor, även om det inte är helt identiskt.

Anders är fullt upptagen med att göra konvolut till vår skiva. Den är färdiginspelad! I måndags åkte vi till Skucku för att hämta den bästa dragspelaren vi vet: Bosse Kronlund. Han skulle fullborda vår skiva med lite dragspelsglitter på Horisontens Glöd. Förra måndagen spelade vi in själva låten och dessutom spelade vi en låt tillsammans med Emma på cello då. Vi är oerhört nöjda med båda inslagen, men för övrigt är det bara vi på skivan.