Alfons är (ett) underbar(n)
Efter en lång arbetsdag gick jag till affären och shoppade middagsmat, men när jag kom hem kände jag hur slut jag var. Igår hade svårt att prata, idag är jag mer allmänt råförkyld. Den middag jag hade tänk mig var pasta med grön tonfisksås, men bara att skölja purjolöken kändes oöverstigligt, för att inte nämna att skiva den! Men Alfons fann på råd: han erbjöd sig raskt att gå och inhandla färdig pastasås, för koka pasta är han bra på - och vips skulle middagen kunna bli färdig medan ICA-kuriren och jag låg på soffan. Vad säger man? Underbart!
På något vis har jag ändå tagit mig igenom dagen. Det viktigaste gjorde jag nog på förmiddagen: då var jag på anställningsintervju på Folkhälsoinstitutet. Där slipper inte vem som helst in! Entrédörren är låst men låses upp med ett surrande ljud för de som befinns värdiga. Sådan var jag idag.
Den jag först mötte var en gammal student. Hade hon inte sagt det hade jag knappast kommit ihåg det eftersom det är nästan 20 år sedan. Den svåraste kurs hon gått, sa hon. Men fhi:s organisation kan hon i alla fall. Hennes uppgift var att beskriva själva organisationen för mig. Sen lämnade hon mig vidare till en gammal kollega samt en f d psykologidoktorand som jag var försökskanin hos härom året. En tredje person hade jag märkligt nog inte träffat tidigare. Men stället kryllar av gamla arbetskamratet. Jag hann se ytterligare två under mitt inte särskilt långa besök på institutet.
Det var lite skojigt att vara på intervju. De var onekligen mer kunniga än jag i när jag gjort olika saker - det är två månader sedan jag skrev ansökan, och då kollade jag upp allt, men sen dess har jag ju börjat spela elbas, så primärminnet rymmer inte så många årtal. Å andra sidan hade de fusklapp, det hade inte jag! Däremot hade jag av en slump ett ex av min doktorsavhandling i min guldväska. Den hivade jag upp vid lämpligt tillfälle.
Jobbet verkar riktigt bra. Får jag det får jag jobba i en analysgrupp som består av 5-6 personer med lite blandad kompetens. ...och vilka härliga lokaler! Det är skillnad på statliga undervisningslokaler och statliga institut, och jämförelsen utfaller inte till undervisningslokalernas fördel. Jag kan tänka mig ett byte! Återstår att se om det blir mitt val.
På något vis har jag ändå tagit mig igenom dagen. Det viktigaste gjorde jag nog på förmiddagen: då var jag på anställningsintervju på Folkhälsoinstitutet. Där slipper inte vem som helst in! Entrédörren är låst men låses upp med ett surrande ljud för de som befinns värdiga. Sådan var jag idag.
Den jag först mötte var en gammal student. Hade hon inte sagt det hade jag knappast kommit ihåg det eftersom det är nästan 20 år sedan. Den svåraste kurs hon gått, sa hon. Men fhi:s organisation kan hon i alla fall. Hennes uppgift var att beskriva själva organisationen för mig. Sen lämnade hon mig vidare till en gammal kollega samt en f d psykologidoktorand som jag var försökskanin hos härom året. En tredje person hade jag märkligt nog inte träffat tidigare. Men stället kryllar av gamla arbetskamratet. Jag hann se ytterligare två under mitt inte särskilt långa besök på institutet.
Det var lite skojigt att vara på intervju. De var onekligen mer kunniga än jag i när jag gjort olika saker - det är två månader sedan jag skrev ansökan, och då kollade jag upp allt, men sen dess har jag ju börjat spela elbas, så primärminnet rymmer inte så många årtal. Å andra sidan hade de fusklapp, det hade inte jag! Däremot hade jag av en slump ett ex av min doktorsavhandling i min guldväska. Den hivade jag upp vid lämpligt tillfälle.
Jobbet verkar riktigt bra. Får jag det får jag jobba i en analysgrupp som består av 5-6 personer med lite blandad kompetens. ...och vilka härliga lokaler! Det är skillnad på statliga undervisningslokaler och statliga institut, och jämförelsen utfaller inte till undervisningslokalernas fördel. Jag kan tänka mig ett byte! Återstår att se om det blir mitt val.
Kommentarer
Trackback