ulna

Jag känner mig som dagen efter en bättre fest utan att ha varit på den. Ibland är livet lite orättvist!

Ifallomatt Anders skulle drista sig att återigen ringa från Indien vid någon udda tidpunkt la jag den bärbara telefonen vid sängen för natten. Det ångrade jag när den ringde vid fyratiden: "Är det Östersunds Taxi?" Folk som inte kan ringa TILL Taxi när de vill åka kan gå hem, och frysa, helst! Jag tror det kan vara idé att lägga av telefonluren åtminstone på lördagkvällar, för det här var inte första gången det hände. Den som slår vårt telefonnummer istället för 199000 borde ha gått hem för längesen! Nåja, jag har ju telefonnumret till den som gjorde det. Haha!

Mycket roligare än så känns det inte som det blir idag. Febern är fallande men kvar. Idag är jag dessutom aningen piggare så jag inser att jag har tråkigt men orkar inte göra så mycket åt det eftersom jag har fullt upp med att hålla huvudet upprätt. I ren desperation tackade jag ja till en ny prenumeration på tre nummer av tidningen Topp-Hälsa bara för att jag får en träningstischört också. Jag var så oändligt snäll mot killen som ringde och läste en lång harang innantill, lyssnade tyst och sa "ja" vid lämpliga tillfällen. Ackja! Om tidningarna inte är roligare än jag minns dem kan jag bränna dem rituellt på balkongen vid fullmåne.

Söndags-DN kom som den skulle idag i alla fall! Det var en bra sak.