Jag älskar mitt jobb idag!
Det borde vara så att det fanns en akuttelefon för misshandlade och missbehandlade föräldrar. Det kanske till och med finns - gäller bara att hitta den.
Jag har funderat på om det kanske är så att varje unge vill ha sin period som familjens värsta. Det han nog inte funnits så mycket utrymme för David att ha den rollen tidigare, men nu ser han sin chans när Alfons är superduperperfekt med det mesta från att sköta sin egen tvätt till att ha trevliga kompisar. Jag kan bara konstatera att det är lättare med vrånga ungar som man kan lyfta, även om det möjligen krävs två händer. Själv fick jag ge upp och inse att det var Mission Impossible att få iväg David till skolan. "Jag ska gå imorgon"... Är det någon som tror på det???
Så det var så underbart härligt att få gå till jobbet. Jag skulle sitta tillsammans med Maria L och leka med hennes enkätdata idag, så det var en riktigt bra dag. Skönt att vara bland vänner. Vi började samarbetet med tillräckligt långt fika för att jag skulle kunna förpassa mitt bedrövliga hemliv till nånstans litemer i bakgrunden. Sen hade vi lite problem med ickefungerande program, så vi fick springa litegrann mellan husen för att kunna jobba, men det gick det med. Mot slutet av dagen hade vi dels blivit bjudna på jättegoda semlor av Anna, som praktiserat här i några månader, och sen satt vi där vi hade tänkt oss och kunde konstatera att vi fått enheldel gjort som kändes intressant dessutom.
Måste jag gå hem nu?
Jag kan gå via Storsjöteatern och hämta ut våra abonnemangsbiljetter för våren så tar det lite längre till. Om det står en buss till Strömsund inne när jag sedan passerar busstorget tar jag nog den!
Jag har funderat på om det kanske är så att varje unge vill ha sin period som familjens värsta. Det han nog inte funnits så mycket utrymme för David att ha den rollen tidigare, men nu ser han sin chans när Alfons är superduperperfekt med det mesta från att sköta sin egen tvätt till att ha trevliga kompisar. Jag kan bara konstatera att det är lättare med vrånga ungar som man kan lyfta, även om det möjligen krävs två händer. Själv fick jag ge upp och inse att det var Mission Impossible att få iväg David till skolan. "Jag ska gå imorgon"... Är det någon som tror på det???
Så det var så underbart härligt att få gå till jobbet. Jag skulle sitta tillsammans med Maria L och leka med hennes enkätdata idag, så det var en riktigt bra dag. Skönt att vara bland vänner. Vi började samarbetet med tillräckligt långt fika för att jag skulle kunna förpassa mitt bedrövliga hemliv till nånstans litemer i bakgrunden. Sen hade vi lite problem med ickefungerande program, så vi fick springa litegrann mellan husen för att kunna jobba, men det gick det med. Mot slutet av dagen hade vi dels blivit bjudna på jättegoda semlor av Anna, som praktiserat här i några månader, och sen satt vi där vi hade tänkt oss och kunde konstatera att vi fått enheldel gjort som kändes intressant dessutom.
Måste jag gå hem nu?
Jag kan gå via Storsjöteatern och hämta ut våra abonnemangsbiljetter för våren så tar det lite längre till. Om det står en buss till Strömsund inne när jag sedan passerar busstorget tar jag nog den!
Kommentarer
Postat av: Mona
Usch, jag kommer ihåg tiden med Hanna. Jag bokstavligen släpade henne ur sängen. Du har så rätt, det ÄR betydligt enklare att hantera ett trotsbarn som man klarar av att lyfta. Ett telefonnummer att kunna ringa när det är som värst efterlyste även jag och fann Familjecenter som en räddare för min själ. Kanske kan dom hjälpa även dig.
Kram / Mona
Trackback