En midsommarafton att minnas?

Eftersom det inte blev någon knytkalas i Bakfåker, som planerat, på grund av ohälsa hos den manliga delen av befolkningen och även herrskapet Helmersson backade som midsommarfirarsällskap fick Anders och jag fira på tu man hand. När Tor ringde och pratade om sitt midsommarfirande i Ånge föreslog vi att vi skulle kunna åka dit också. Tor blev först alldeles tyst och bedyrade sedan att det inte alls var särskilt kul att fira midsommar i Ånge, och med all säkerhet inte för oss. Vi avstod och hade väl inte seriöst övervägt det heller. Istället klädde vi oss midsommarfina och flanerade bort till Jamtli som egentligen är The Place To Be på midsommarafton, åtminstone om man är i Jämtland. Mer midsommar än så kan det inte bli. Vi var nöjda.

På kvällen hade vi planerat att åka på midsommarnattsmässa på Rödön. Vi hade sett en annons om detta och det utlovades orgelspel och dans vilket lät som en intressant kombination. Som tur var kollade jag annonsen ännu en gång just innan vi for, och den gången läste jag allt. Midsommarnattsmässan var inte alls igår, på midsommarafton, utan idag på midsommardagen. Visst är det lite konstigt? Midsommarnatten är väl rimligtvis natten mellan -afton och -dag? Fast det kan ju vara annorlunda på Rödön.

Jag har börjat läsa en bok av Bob Hansson: Gunnar. Det är en lustig bok, BH:s romandebut för övrigt. Tidigare har han enbart gett ut diktsamlingar. Jag har läst kåserier som han skrivit och hade någon vag uppfattning om att han är läsvärd. Denna vaga uppfattning har definitivt förstärkts sedan jag börjat läsa Gunnar. Gunnar är bokens jag och han har nyss fått ett nytt hjärta. I och med det fick han sjukbidrag och gott om tid att fundera över allehanda saker. Till exempel blir han glad när han spiller havregryn på bänken, för då kan han ägna några minuter åt att fundera över vad han ska göra åt det. Ska han borsta ner grynen i handen och lägga dem i påsen, ta en trasa och torka av bänken, kanske bara svepa ner dem på golvet eller rentav låta dem ligga till senare på dagen? På så vis går några minuter av dagen som känns lång... Visst låter det som en spännande bok?!

Kommentarer
Postat av: Hillevi

Haha, stackars Tor.

Jag träffade dock hans kusin igår, hon var mer välvilligt inställd till att sällskapa.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback