För en vecka sen var jag i London!
I januari bokade vi vår resa till London. Det kändes som det var långt kvar tills vi skulle resa. Men tiden gick, och helt plötsligt var det dags - och lika snabbt var vi hemma igen! Sen vi kom hem har jag dessutom hunnit vara i Norge igen innan jag ens hunnit smälta intrycken från London, än mindre packa upp väskan.
Lite pirrigt var det att resa iväg. Jag hade bokat såväl resan Arlanda-Heathrow som hotell i London via Supersavertravel.se och vi hade fått bekräftelse per e-post så jag trodde att det skulle vara OK, men helt säker var jag ändå inte. Men jag kunde vara helt lugn. De missöden vi råkade ut för var av light-typ:
1) Bromsarna på flygbussen från Östersund till Frösön skrek så illa att vi var tvungna att byta buss före Frösöbron
2) När vi landade på Arlanda skakade hela planet uppenbart om än inte oroväckande. Detta berodde på att noshjulet hade låst sig
3) När vi landade på Heathrow var det fel på gaten. Efter en stunds väntan fick vi istället gå ner på plattan och gå upp i gaten.
Små problem alltså, men alla biljetter var helt OK, och hotellet var som jag berättat tidigare helt OK. Om vi hade haft ett riktigt fint rum, kanske med badkar till och med, så hade det kanske känts lite onödigt att vi egentligen bara sov där. Något sådant problem hade vi inte. Vårt rum var helt OK att sova i, men vi kände ingen saknad när vi inte hann tillbringa någon tid där.
Första kvällen tog vi tuben till Balham där Hillevi väntade utanför spärrarna. Balham är en rar lite förort. Vi gick hem till familjen Burman och träffade Victoria som hastigast. Hon verkade trevlig, vilket jag hade förväntat mig. Sen tog Hillevi med oss på The Grand Tour i det väldigt engelska huset. Vi klättrade uppför en massa smala trappor och kikade in på sovande små barn här och var. Som tur var lyckades vi väcka Theo, som kom tassande neråt efter en liten stund, så då fick vi i alla fall se lite mer av ett av barnen. Det var lite imponerande att se att han snällt gick och la sig igen när Hillevi uppmanade honom därtill. Trots att timmen var sen gick vi sedan och åt god mat på en Sri Lankisk restaurang som Hillevi hade valt ut åt oss. En torsdagkväll i Balham var det inga som helst problem att få bord! Förutom vi var det bara ett sällskap på den restaurangen.
Fredagen hade vi destinerat för shopping i Londons centrum. Efter en tämligen torftig men ändå ändamålsenlig frukost tog vi tuben till Oxford Circus. Vi var där punktligt kl 10, som vi hade avtalat med Hillevi och stod där ivrigt väntande - men ingen Hillevi kom. Efter en kvart kunde vi inte bärga oss längre med tanke på alla spännande affärer ovanför oss. Vi satte kurs på Top Shop, vilket jag meddelade Hillevi per sms. Hon kom inte långt efter oss, och hon hittade mig snabbt på Petite-avdelningen, där jag till min lycka direkt hittade det jag hade bespetsat mig på att inhandla: lagom långa byxor med saker längst ner på benen, i det här fallet uppslag. Om jag går i svenska affärer och köper byxor är de alltid för långa, så då får jag nöja mig med byxor som går att lägga upp. En fin klänning hittade jag också på Top Shop, och Hillevi smilade åt sig en fin, blommig klänning. Dagens verkliga fynd, bortsett från byxorna, var dock en väska formad som en elbas. Den är jag mycket nöjd med!
På fredag kväll såg vi Mamma Mia. Därmed blev jag klar med uppvaktningen av Hillevi med anledning av hennes 16-årsdag vilket nog var på tiden eftersom hon fyllde 19 år i måndags! Den som väntar på något gott... Vi var alla tre helt överens om att det var en höjdarföreställning!
Medan jag ville handla lagom långa byxor var Anders inställd på att försöka göra second hand-fynd i London. Vi hittade några vintage-affärer i Soho redan på fredagen, men lördagen blev vår stora second hand-shoppingdag. Vi började på Brick Lane i östra London och fortsatte så småningom på Portobello Road västerut. Redan i en av de allra första butikerna för dagen hittade jag tre häftiga klänningar. En av dem är fullsmockad med stenar och paljetter. Det var lite mixter att komma i den. Jag fick liksom lirka ner den över kroppen, men sen satt den som gjuten och jag kände mig tjusig värre. Dessvärre satt den som gjuten - så att få av den var inte så lätt. Jag blev tvungen att kalla in Hillevi i provrummet. Hon såg skeptisk ut när jag köpte denna fantastiska kreation, men jag ser inget oöverstigligt problem. Det enda jag behöver tänka på är att se till att det finns någon som kan hjälpa mig av med klänningen när jag har haft den, och det bör jag väl kunna klara med lite framförhållning?
Vad vi skulle göra på lördag kväll var bestämt sedan länge. Jag beställde biljetter till "En Midsommarnattsdröm" på Shpkespeares "The Globe" för flera månader sedan. The ursprungliga Globe brann ner för flera hundra år sedan, men nu finns den återuppbyggd på samma plats. Vi hade bokat sittplatser. De som väljer ståplats står under bar himmel vilket kan vara lite vågat i London! Å andra sidan är det nog kul att stå där framför scenen, för en del av spelet skedde mitt bland ståplatspubliken. Men visst var det skönt att få sitta! Vi hade dessutom hyrt sittdynor och varma filtar, så vi satt där och hade det skönt och njöt av spelet.
Dagarna i London gick så fort! Det var mysigt att få träffa Hillevi, och vi var väldigt nöjda med det vi hann med - men vi är inte trötta på London. Inte ett dugg!
Lite pirrigt var det att resa iväg. Jag hade bokat såväl resan Arlanda-Heathrow som hotell i London via Supersavertravel.se och vi hade fått bekräftelse per e-post så jag trodde att det skulle vara OK, men helt säker var jag ändå inte. Men jag kunde vara helt lugn. De missöden vi råkade ut för var av light-typ:
1) Bromsarna på flygbussen från Östersund till Frösön skrek så illa att vi var tvungna att byta buss före Frösöbron
2) När vi landade på Arlanda skakade hela planet uppenbart om än inte oroväckande. Detta berodde på att noshjulet hade låst sig
3) När vi landade på Heathrow var det fel på gaten. Efter en stunds väntan fick vi istället gå ner på plattan och gå upp i gaten.
Små problem alltså, men alla biljetter var helt OK, och hotellet var som jag berättat tidigare helt OK. Om vi hade haft ett riktigt fint rum, kanske med badkar till och med, så hade det kanske känts lite onödigt att vi egentligen bara sov där. Något sådant problem hade vi inte. Vårt rum var helt OK att sova i, men vi kände ingen saknad när vi inte hann tillbringa någon tid där.
Första kvällen tog vi tuben till Balham där Hillevi väntade utanför spärrarna. Balham är en rar lite förort. Vi gick hem till familjen Burman och träffade Victoria som hastigast. Hon verkade trevlig, vilket jag hade förväntat mig. Sen tog Hillevi med oss på The Grand Tour i det väldigt engelska huset. Vi klättrade uppför en massa smala trappor och kikade in på sovande små barn här och var. Som tur var lyckades vi väcka Theo, som kom tassande neråt efter en liten stund, så då fick vi i alla fall se lite mer av ett av barnen. Det var lite imponerande att se att han snällt gick och la sig igen när Hillevi uppmanade honom därtill. Trots att timmen var sen gick vi sedan och åt god mat på en Sri Lankisk restaurang som Hillevi hade valt ut åt oss. En torsdagkväll i Balham var det inga som helst problem att få bord! Förutom vi var det bara ett sällskap på den restaurangen.
Fredagen hade vi destinerat för shopping i Londons centrum. Efter en tämligen torftig men ändå ändamålsenlig frukost tog vi tuben till Oxford Circus. Vi var där punktligt kl 10, som vi hade avtalat med Hillevi och stod där ivrigt väntande - men ingen Hillevi kom. Efter en kvart kunde vi inte bärga oss längre med tanke på alla spännande affärer ovanför oss. Vi satte kurs på Top Shop, vilket jag meddelade Hillevi per sms. Hon kom inte långt efter oss, och hon hittade mig snabbt på Petite-avdelningen, där jag till min lycka direkt hittade det jag hade bespetsat mig på att inhandla: lagom långa byxor med saker längst ner på benen, i det här fallet uppslag. Om jag går i svenska affärer och köper byxor är de alltid för långa, så då får jag nöja mig med byxor som går att lägga upp. En fin klänning hittade jag också på Top Shop, och Hillevi smilade åt sig en fin, blommig klänning. Dagens verkliga fynd, bortsett från byxorna, var dock en väska formad som en elbas. Den är jag mycket nöjd med!
På fredag kväll såg vi Mamma Mia. Därmed blev jag klar med uppvaktningen av Hillevi med anledning av hennes 16-årsdag vilket nog var på tiden eftersom hon fyllde 19 år i måndags! Den som väntar på något gott... Vi var alla tre helt överens om att det var en höjdarföreställning!
Medan jag ville handla lagom långa byxor var Anders inställd på att försöka göra second hand-fynd i London. Vi hittade några vintage-affärer i Soho redan på fredagen, men lördagen blev vår stora second hand-shoppingdag. Vi började på Brick Lane i östra London och fortsatte så småningom på Portobello Road västerut. Redan i en av de allra första butikerna för dagen hittade jag tre häftiga klänningar. En av dem är fullsmockad med stenar och paljetter. Det var lite mixter att komma i den. Jag fick liksom lirka ner den över kroppen, men sen satt den som gjuten och jag kände mig tjusig värre. Dessvärre satt den som gjuten - så att få av den var inte så lätt. Jag blev tvungen att kalla in Hillevi i provrummet. Hon såg skeptisk ut när jag köpte denna fantastiska kreation, men jag ser inget oöverstigligt problem. Det enda jag behöver tänka på är att se till att det finns någon som kan hjälpa mig av med klänningen när jag har haft den, och det bör jag väl kunna klara med lite framförhållning?
Vad vi skulle göra på lördag kväll var bestämt sedan länge. Jag beställde biljetter till "En Midsommarnattsdröm" på Shpkespeares "The Globe" för flera månader sedan. The ursprungliga Globe brann ner för flera hundra år sedan, men nu finns den återuppbyggd på samma plats. Vi hade bokat sittplatser. De som väljer ståplats står under bar himmel vilket kan vara lite vågat i London! Å andra sidan är det nog kul att stå där framför scenen, för en del av spelet skedde mitt bland ståplatspubliken. Men visst var det skönt att få sitta! Vi hade dessutom hyrt sittdynor och varma filtar, så vi satt där och hade det skönt och njöt av spelet.
Dagarna i London gick så fort! Det var mysigt att få träffa Hillevi, och vi var väldigt nöjda med det vi hann med - men vi är inte trötta på London. Inte ett dugg!
Kommentarer
Trackback