Otack är världens lön
För några dagar sedan skickade jag ut en inbjudan till alla tänkbara arbetskamrater på Mittuniversitetet. Jag satt länge och försökte få med så många som möjligt via olika grupper, och satt sedan och gick igenom namnlistan för att försöka hitta de som jag eventuellt missat. Avskedskonsert och tårta vill jag bjuda på min sista arbetsdag i fikarummet i det hus där jag varit tvångsplacerad. Jag tyckte att det var en rätt fin gest, och jag har fått snälla svar, dels från endel som inte kan komma men också från några som tyckte det låter trevligt. För övrigt har jag inte krävt svar, så hur många som tänker komma vet jag inte. Det tänkte jag låta bli en glad överraskning.
Vad händer?
Jo, idag kom det inbjudan till firande av en disputation. Tårta - i samma fikarum, samma dag som min sista arbetsdag om än en timma tidigare. Eh... Hur tänker dom? Har de som skickat ut den inbjudan inte ens läst min inbjudan, eller struntar de i den? Jag skickade en vänlig fråga och fick till svar att jooo, de visste att jag ville bjuda på tårta där en timma senare, men disputationstårtan skulle serveras på papptallrikar och det skulle gå fort. Jaha. Vad kul! Så medan vi riggar för spelning och dukar så ska en stor del av de som jag redan bjudit in sitta där och äta tårta. Jag har svårt att föreställa mig hur det på något vis skulle kunna fungera! Och jag förstår inte varför de inte körde över mig helt och la sitt tårtkalas samma tid som mitt helt enkelt. Då hade vi ju kunnat se vilken tårta som var mest populär. Sen hade de förstås fått problem att göra sig hörda med sina tal till den nyblivna doktorn eftersom vi ska ha högtalare. När de hade försökt hålla tal skulle jag bara ha skruvat upp volymen!
Så jag får väl hitta på något annat ställe att vara på, skicka ut ett nytt mäjl till alla som jag redan bjudit in en gång och känna hur rätt det är att jag har sagt upp mig.
Men usch vilken dålig stil! Hoppas du inte har bjudit in dem? Folk utan takt och fason ska inte ha nån tårta.
Btw, går det snabbare att äta tårta om den är på papptallrikar...?
Bra att du lämnar dem mamma. De är inte värda dig!
Det verkar vara en alldeles förfärlig arbetsplats du lämnar. Det är inte första gången jag blir alldeles häpen över något du skivit om den. För att se lite positivt på det hela: Nästa arbetsplats kan bara vara BÄTTRE!
Kram / Mona
Eftersom jag är en snäll människa har jag bjudit in alla - till och med den nya rektorn. Det ska bli intressant att se om han kommer (ända från Sundsvall). Han har i alla fall inte skrivit att han inte kommer.
Det känns helt makalöst att jag äntligen får byta arbetsplats. Jag har svårt att tro att min nya arbetsplats skulle kunna vara något annat än bättre!