Sköna maj, välkommen!
Nu börjar min sista månad som universitetsanställd. Jippi, känns som ett adekvat uttryck.
Kommer jag att sakna den akademiska friheten?
Troligtvis inte. Den är överreklamerad.
I själva verket är vi lika begränsade och kontrollerade som vilka statstjänstemän som helst. Skillnaden är möjligen att vi kan komma undan lite enklare i vissa sammanhang helt enkelt på grund av att organisationen genomsyras av principer som sällan eller aldrig följs upp. Jag har genom åren testat systemet och vet var kryphålen finns vad gäller att slippa diverse tråkiga uppgifter. Å andra sidan är det inte så många som brytt sig om vad jag hållit på med så länge ingen klagat. Det senare är medaljens baksida och det som i längden leder till apati och leda.
Jag kommer att sakna massornas jubel efter väl genomförda föreläsningar och tacksamheten hos de som jag hjälpt i kraft av mina kunskaper. (Det lät väl ödmjukt och bra?!) Om några år kommer jag nog bara att minnas sådant, för jobbet som sådant har många ljuspunkter.
När jag byter jobb kommer jag framförallt mer få jobba med sådant som jag kan och utveckla mig själv snarare än andra. Det ser jag fram emot.
Valborgsmässoafton igår. Av detta märkte jag inte mycket. Jag var endast en passiv betraktare. När tåget från Norge passerade Lungvik och Badhusparken såg jag folk i rörelse, och senare på kvällen hörde vi detonationer här och var i Odenslund.
Kommer jag att sakna den akademiska friheten?
Troligtvis inte. Den är överreklamerad.
I själva verket är vi lika begränsade och kontrollerade som vilka statstjänstemän som helst. Skillnaden är möjligen att vi kan komma undan lite enklare i vissa sammanhang helt enkelt på grund av att organisationen genomsyras av principer som sällan eller aldrig följs upp. Jag har genom åren testat systemet och vet var kryphålen finns vad gäller att slippa diverse tråkiga uppgifter. Å andra sidan är det inte så många som brytt sig om vad jag hållit på med så länge ingen klagat. Det senare är medaljens baksida och det som i längden leder till apati och leda.
Jag kommer att sakna massornas jubel efter väl genomförda föreläsningar och tacksamheten hos de som jag hjälpt i kraft av mina kunskaper. (Det lät väl ödmjukt och bra?!) Om några år kommer jag nog bara att minnas sådant, för jobbet som sådant har många ljuspunkter.
När jag byter jobb kommer jag framförallt mer få jobba med sådant som jag kan och utveckla mig själv snarare än andra. Det ser jag fram emot.
Valborgsmässoafton igår. Av detta märkte jag inte mycket. Jag var endast en passiv betraktare. När tåget från Norge passerade Lungvik och Badhusparken såg jag folk i rörelse, och senare på kvällen hörde vi detonationer här och var i Odenslund.
Kommentarer
Trackback