Det är mycket nu...
Jag kan till exempel berätta hur det var när jag kom till jobbet imorse. Fhi växer, och förra vecka började vi flytta in i ytterligare ett hus, som byggts sen i våras. I slutändan har nog alla flyttat, för de gamla husen ska byggas om också.
Min nya avdelning ska sitta i det nya huset. Jag hade fått besked om att jag skulle få mina grejer flyttade när jag var i Norge onsdag-torsdag, så jag gick till mitt nya rum och hittade inte alls mina grejer där. Så då hade de väl inte hunnit flytta dem då. Jag gick tillbaka till rummet där jag suttit tidigare och upptäckte att det enda som var borta där var skrivbordet! Och därmed var det tämligen omöjligt att sitta där heller. Jag sprang och letade efter vår snälla vaktmästare (telefonen hade jag packat ner i en låda) men hittade istället it-teknikern som dels ringde vaktis åt mig, dels begav sig till mitt nya rum och började sätta upp en dator åt mig. Då kändes det som det fanns hopp! Medan jag väntade satt jag på golvet ett tag och kollade mina mäjl. Visst gick det. Jag hade tangentbordet i knät, satt på skrivbordsunderlägget och lutade mig mot en skärmvägg - men jag föredra att ha ett skrivbord!
Hemma är det också betydligt rörigare än vanligt. David ska få byta rum och Anders och jag hittade ett stort, fint rum när vi rev en vägg. Där ska vi ha vårt arbetsrum. Jag ställde in hälften av mitt skrivbord och det bara försvann in i ett hörn Det är härligt med gott om plats!
På väg hem från jobbet blev jag förresten uppraggad av en man i Audi. Sånt händer inte varje dag må jag säga. Sen förra veckan prenumererar jag på grönskakslåda från Ås Trädgård. Dessa lådor levereras till jobbet dessutom. Förra veckan hämtade jag min låda med bil, men idag fick jag för mig att jag kunde bära hem den. Och det är där audimannen kommer in. Lådan kändes allt tyngre, och det syntes tydligen, för han kom utsvängande från en av parkeringarna på Campus, saktade in och erbjöd mig skjuts. Jag tackade glatt ja och hoppade in i baksätet med min grönsakslåda.. Mannen sa att han var på gott humör, för han hade varit på en intressant konferens under dagen och hade sedan bestämt sig för att åka till Åre istället för hem till Umeå. Och i förbifarten gjorde han alltså en god gärning.
Min nya avdelning ska sitta i det nya huset. Jag hade fått besked om att jag skulle få mina grejer flyttade när jag var i Norge onsdag-torsdag, så jag gick till mitt nya rum och hittade inte alls mina grejer där. Så då hade de väl inte hunnit flytta dem då. Jag gick tillbaka till rummet där jag suttit tidigare och upptäckte att det enda som var borta där var skrivbordet! Och därmed var det tämligen omöjligt att sitta där heller. Jag sprang och letade efter vår snälla vaktmästare (telefonen hade jag packat ner i en låda) men hittade istället it-teknikern som dels ringde vaktis åt mig, dels begav sig till mitt nya rum och började sätta upp en dator åt mig. Då kändes det som det fanns hopp! Medan jag väntade satt jag på golvet ett tag och kollade mina mäjl. Visst gick det. Jag hade tangentbordet i knät, satt på skrivbordsunderlägget och lutade mig mot en skärmvägg - men jag föredra att ha ett skrivbord!
Hemma är det också betydligt rörigare än vanligt. David ska få byta rum och Anders och jag hittade ett stort, fint rum när vi rev en vägg. Där ska vi ha vårt arbetsrum. Jag ställde in hälften av mitt skrivbord och det bara försvann in i ett hörn Det är härligt med gott om plats!
På väg hem från jobbet blev jag förresten uppraggad av en man i Audi. Sånt händer inte varje dag må jag säga. Sen förra veckan prenumererar jag på grönskakslåda från Ås Trädgård. Dessa lådor levereras till jobbet dessutom. Förra veckan hämtade jag min låda med bil, men idag fick jag för mig att jag kunde bära hem den. Och det är där audimannen kommer in. Lådan kändes allt tyngre, och det syntes tydligen, för han kom utsvängande från en av parkeringarna på Campus, saktade in och erbjöd mig skjuts. Jag tackade glatt ja och hoppade in i baksätet med min grönsakslåda.. Mannen sa att han var på gott humör, för han hade varit på en intressant konferens under dagen och hade sedan bestämt sig för att åka till Åre istället för hem till Umeå. Och i förbifarten gjorde han alltså en god gärning.
Kommentarer
Trackback