Statens kaka är understundom guldkantad
Jag sitter på våning 29 på Sheraton Fallsview Hotel i Niagara Falls (kanadensiska sidan) och ser ut över Niagarafallen. Det är en mäktig utsikt må jag säga. När Marie, min närmsta chef, och jag checkade in igår kväll fick vi erbjudandet att gradera upp vårt rum till ett med utsikt mot fallen. Mellanskillnaden var under 200 kr per natt. Var det ett svårt beslut att fatta? Näääää!
Imorse (lokal tid) vaknade jag och såg en rosa soluppgång över fallen. Igår kväll när jag somnade lyste fallen i blått och rött. Det kändes lite konstigt att ett av världens häftigaste naturfenomen behvöver extra effekter, men det var tydligen bara något för fredag- och lördagkvällar. På sätt och vis passade det i och för sig in i miljön. I synnerhet den kanadensiska sidan är genomkommersialiserad med stora hotell, casinon, vaxkabinett och en massa tingeltangel.
Imorgon börjar själva konferensen om "Responsible Gambling" som vi ska vara med på så vi tog tillfället i akt idag och tittade på fallen från diverse olika håll. Vi konstaterade igår att det borde gå att gå över till den amerikanska sidan, och det stämde. Däremot fick vi ansöka om visum för att släppas in, och inte bara det, vi fick betala 6 dollar var för dem. Men det var det värt. Solen sken och vi promenerade ut på Goat Island, som ligger mellan de amerikanska och de kanadensiska fallen, och sedan ut på Three Sisters Islands, där vi befann oss mitt i inflödet till fallen.
När vi åkte hit igår hade vi lite oflyt när vi skulle checka in, men det var tur för oss, visade det sig så småningom. Både på Frösön och Arlanda stod det "kontakta personal" när vi försökte checka in på automaterna. I Östersund fick vi bagaget checkat ända till Toronto, men oss själva bara till Arlanda. På Arlanda lyckades de checka in oss till London och väl i London fick vi återigen leta incheckningsdisk. Det kändes lite lätt olustigt när tjejen som hjälpte oss bekymrat rynkade pannan, ringde kollega etc, men till sist fick vi vår belöning: vi fick åka i business class över Atlanten! Det hade vi inget emot. Väl ombord på flygplanet blev jag först lite förvånad. Businessklass liknade på intet sätt en vanlig flyg... vad heter det? -salong? Nej, varje säte var ett litet bås. Om det hade varit helt omgärdat skulle det snarare sett ut som ett badkar. Vi satt där i bekväma fåtöljer som gick att luta hur mycket som helst. Det gick att fälla ut ett benstöd, och till varje plats fanns en liten hylla att lägga upp fötterna på. Att det skulle bli en bra flygning anade jag när vi fick champagne redan innan flygplanet startade!
Imorse (lokal tid) vaknade jag och såg en rosa soluppgång över fallen. Igår kväll när jag somnade lyste fallen i blått och rött. Det kändes lite konstigt att ett av världens häftigaste naturfenomen behvöver extra effekter, men det var tydligen bara något för fredag- och lördagkvällar. På sätt och vis passade det i och för sig in i miljön. I synnerhet den kanadensiska sidan är genomkommersialiserad med stora hotell, casinon, vaxkabinett och en massa tingeltangel.
Imorgon börjar själva konferensen om "Responsible Gambling" som vi ska vara med på så vi tog tillfället i akt idag och tittade på fallen från diverse olika håll. Vi konstaterade igår att det borde gå att gå över till den amerikanska sidan, och det stämde. Däremot fick vi ansöka om visum för att släppas in, och inte bara det, vi fick betala 6 dollar var för dem. Men det var det värt. Solen sken och vi promenerade ut på Goat Island, som ligger mellan de amerikanska och de kanadensiska fallen, och sedan ut på Three Sisters Islands, där vi befann oss mitt i inflödet till fallen.
När vi åkte hit igår hade vi lite oflyt när vi skulle checka in, men det var tur för oss, visade det sig så småningom. Både på Frösön och Arlanda stod det "kontakta personal" när vi försökte checka in på automaterna. I Östersund fick vi bagaget checkat ända till Toronto, men oss själva bara till Arlanda. På Arlanda lyckades de checka in oss till London och väl i London fick vi återigen leta incheckningsdisk. Det kändes lite lätt olustigt när tjejen som hjälpte oss bekymrat rynkade pannan, ringde kollega etc, men till sist fick vi vår belöning: vi fick åka i business class över Atlanten! Det hade vi inget emot. Väl ombord på flygplanet blev jag först lite förvånad. Businessklass liknade på intet sätt en vanlig flyg... vad heter det? -salong? Nej, varje säte var ett litet bås. Om det hade varit helt omgärdat skulle det snarare sett ut som ett badkar. Vi satt där i bekväma fåtöljer som gick att luta hur mycket som helst. Det gick att fälla ut ett benstöd, och till varje plats fanns en liten hylla att lägga upp fötterna på. Att det skulle bli en bra flygning anade jag när vi fick champagne redan innan flygplanet startade!
Kommentarer
Postat av: Emma
Ooo lyx! Och ååå champagne! Själv hade jag ingen lust att betala för vatten på sasflyget.
Trackback