Glada Hudik
Är Hudik en glad stad?
Är Hudik gladare än andra städer?
På söndagförmiddagar ter sig Hudik som en ganska trött stad. Man skrattar inte ihjäl sig precis! Men trevligt och vänligt är det. Efter en promenad runt centrum (det tog inte lång tid!) fikade vi på Café Skutan som var det enda öppna caféet. Den allra största fördelen med Skutan är onekligen de frikostiga öppettiderna. Om man vill äta en smörgås är det nog också ett bra alternativ. Mackorna ser generösa och välgjorda ut. De mer smarriga alternativen lämnar lite övrigt att önska. Det är lite Delicatostuk över det hela. Men jag förlåter dem det, för de har öppet från tidig morgon till sen kväll - och det finns uppenbara fördelar med det. I somras var Skutan räddningen för Anders och mig när vi hade en sysslolös måndagskväll i Hälsningland t ex. Och glädjen då? En av de anställda på Skutan hälsade vänligt på oss utan uppenbar anledning och det gladde mig. Vi kände oss välkomna.
Igår när vi kom ut från Boa för andra gången var Alfons så glad att han gick och sjöng. Och jag svängde glatt på kassen från Zafi innehållande paljettprytt och glittrigt.
Hudik är en glad stad. Jag ska fundera vidare på om den är den gladaste. Vad tycker du?
Nu sitter vi på hotellrummet och väntar på att tåget ska gå. Som tur är har jag med mig två datorer, min lilla bärbara och den norska som är en mindre variant av de släpbara. Därmed är både Alfons och jag sysselsatta.
Jag håller på och funderar på om jag ska skriva en novellsamling eller en roman i vår! Vi har tänkt gå fortsättningskurs och då är det novellsamling eller roman som gäller. Jag pendlar mellan alternativen. Just nu pekar det mer åt novellsamling, och det beror nog mycket på boken jag fick i julklapp av Hillevi. Vägledd av vännerna på Waterstones hade hon köpt en novellsamling av en brittisk-fransk författare. Eftersom jag sitter så bekvämt i en fåtölj med fötterna på sängen som Alfons sov i orkar jag inte gå och hämta boken och kolla vad hon heter. Michèlle nånting tror jag det är. Hur som helst är det en väldigt bra bok. Tack, Hillevi! Jag får alltmer upp ögonen för charmen med noveller. Eftersom jag läser fort tycker jag ofta att de inte riktigt räcker till. De tar slut just som jag börjat på dem, men jag börjar inse charmen med den kompakta formen. Mmm.... Novellsamling kan bli bra! En av novellerna som jag just läst utspelar sig i Paris men egentligen utspelar den sig till största del i London! Sånt är skickligt att lyckas med.
Är Hudik gladare än andra städer?
På söndagförmiddagar ter sig Hudik som en ganska trött stad. Man skrattar inte ihjäl sig precis! Men trevligt och vänligt är det. Efter en promenad runt centrum (det tog inte lång tid!) fikade vi på Café Skutan som var det enda öppna caféet. Den allra största fördelen med Skutan är onekligen de frikostiga öppettiderna. Om man vill äta en smörgås är det nog också ett bra alternativ. Mackorna ser generösa och välgjorda ut. De mer smarriga alternativen lämnar lite övrigt att önska. Det är lite Delicatostuk över det hela. Men jag förlåter dem det, för de har öppet från tidig morgon till sen kväll - och det finns uppenbara fördelar med det. I somras var Skutan räddningen för Anders och mig när vi hade en sysslolös måndagskväll i Hälsningland t ex. Och glädjen då? En av de anställda på Skutan hälsade vänligt på oss utan uppenbar anledning och det gladde mig. Vi kände oss välkomna.
Igår när vi kom ut från Boa för andra gången var Alfons så glad att han gick och sjöng. Och jag svängde glatt på kassen från Zafi innehållande paljettprytt och glittrigt.
Hudik är en glad stad. Jag ska fundera vidare på om den är den gladaste. Vad tycker du?
Nu sitter vi på hotellrummet och väntar på att tåget ska gå. Som tur är har jag med mig två datorer, min lilla bärbara och den norska som är en mindre variant av de släpbara. Därmed är både Alfons och jag sysselsatta.
Jag håller på och funderar på om jag ska skriva en novellsamling eller en roman i vår! Vi har tänkt gå fortsättningskurs och då är det novellsamling eller roman som gäller. Jag pendlar mellan alternativen. Just nu pekar det mer åt novellsamling, och det beror nog mycket på boken jag fick i julklapp av Hillevi. Vägledd av vännerna på Waterstones hade hon köpt en novellsamling av en brittisk-fransk författare. Eftersom jag sitter så bekvämt i en fåtölj med fötterna på sängen som Alfons sov i orkar jag inte gå och hämta boken och kolla vad hon heter. Michèlle nånting tror jag det är. Hur som helst är det en väldigt bra bok. Tack, Hillevi! Jag får alltmer upp ögonen för charmen med noveller. Eftersom jag läser fort tycker jag ofta att de inte riktigt räcker till. De tar slut just som jag börjat på dem, men jag börjar inse charmen med den kompakta formen. Mmm.... Novellsamling kan bli bra! En av novellerna som jag just läst utspelar sig i Paris men egentligen utspelar den sig till största del i London! Sånt är skickligt att lyckas med.
Kommentarer
Trackback