Fredag den 13:de
Senaste fredag den 13:de var en kul dag för min del. Jag var för första gången i mitt liv på besök hos Socialstyrelsen. Minsann! Socialstyrelsen bor lite här och var, men jag hälsade på i 10-våningshuset på Kungsholmen tillsammans med min arbetskamrat Gunilla.
Redan när vi kom in i receptionen kände vi oss så smått som celebriteter. Gunilla presenterade sig och hälsade på tjejen i receptionen som sedan vände sig till mig och frågade om jag var Ulla Romild. Tänka sig! Jag var känd där. Vi fick våra namnbrickor som var förberedda och sedan kom vår kontakt ner för att möta oss och föra oss in i Socialstyrelsens djup.
Bortsett från det stora huset, och den gigantiska godisskålen på receptionsdisken, var jag nog allra mest imponerad av all konst på väggarna. Myndigheter har ofta konst på väggarna, men Socialstyrelsen har nog mest! Det hängde maffiga tavlor i svulstiga guldramar överallt nästan! Där var mycket porträtt, många gubbar, men även annat. Nästa gång jag kommer dit vill jag ha en halv dag, minst, bara för att titta på alla tavlor!
Eftersom vi är pliktmedvetna statstjänstemän utförde vi vårt uppdrag. Det tog hela eftermiddagen. Sen letade vi mat. Vi bestämde oss för att flanera mot Stockholms C och så äta när vi kom förbi någon trevlig restaurang. Ganska snart hittade vi en som verkade rätt OK. "Ingång genom baren" stod det, så vi gick längs fasaden tills vi kom till en öppen dörr. Den ledde in till en helt annan restaurang än den vi sett först! Vi gick in genom dörren och kom till vår förvåning in på en afrikansk restaurang. Det kändes som ett bra val att äta där, och det var det.
Igår när jag var på körövning berättade en av mina bekanta i kören att hon sett mig på Arlanda i fredags. Det kunde hon mycket väl ha gjort, eftersom jag var där både vid lunchtid och på kvällen - men hon var där på eftermiddagen! Troligtvis såg hon Eva som åkte till Milano då!
Redan när vi kom in i receptionen kände vi oss så smått som celebriteter. Gunilla presenterade sig och hälsade på tjejen i receptionen som sedan vände sig till mig och frågade om jag var Ulla Romild. Tänka sig! Jag var känd där. Vi fick våra namnbrickor som var förberedda och sedan kom vår kontakt ner för att möta oss och föra oss in i Socialstyrelsens djup.
Bortsett från det stora huset, och den gigantiska godisskålen på receptionsdisken, var jag nog allra mest imponerad av all konst på väggarna. Myndigheter har ofta konst på väggarna, men Socialstyrelsen har nog mest! Det hängde maffiga tavlor i svulstiga guldramar överallt nästan! Där var mycket porträtt, många gubbar, men även annat. Nästa gång jag kommer dit vill jag ha en halv dag, minst, bara för att titta på alla tavlor!
Eftersom vi är pliktmedvetna statstjänstemän utförde vi vårt uppdrag. Det tog hela eftermiddagen. Sen letade vi mat. Vi bestämde oss för att flanera mot Stockholms C och så äta när vi kom förbi någon trevlig restaurang. Ganska snart hittade vi en som verkade rätt OK. "Ingång genom baren" stod det, så vi gick längs fasaden tills vi kom till en öppen dörr. Den ledde in till en helt annan restaurang än den vi sett först! Vi gick in genom dörren och kom till vår förvåning in på en afrikansk restaurang. Det kändes som ett bra val att äta där, och det var det.
Igår när jag var på körövning berättade en av mina bekanta i kören att hon sett mig på Arlanda i fredags. Det kunde hon mycket väl ha gjort, eftersom jag var där både vid lunchtid och på kvällen - men hon var där på eftermiddagen! Troligtvis såg hon Eva som åkte till Milano då!
Kommentarer
Postat av: Eva
Det var ju tur att vi inte var på Arlanda båda två samtidigt, då hade hon kanske trott att hon såg dubbelt.
Trackback