Ehuru välutbildad
Igår var det vernissage för Färgfabrikens nya utställning "Levitation". Tack vare Emma kunde jag gå dit tillsammans med Anders. Alfons klass hade som uppdrag att städa Campus-området igår, kratta, plocka skräp etc, och varje elev skulle medföljas av en vuxen. Min plan A var att följa med, men allteftersom veckan led med långa arbetsdagara kände jag att jag behövde en ledig lördag - och då var hjälpen nära. Den optimala vuxna medföljaren för Alfons skulle rimligtvis vara Emma eftersom hon är proffs, och hon är aldrig omöjlig, i synnerhet inte om hon får betalt. Alla nöjda.
Den förra utställningen på Färgfabriken, dammen med 103 karpar, var en besvikelse, men den här gillade vi. Den kittlade våra sinnen, inte minst det röda schackrummet skapat av Sonja Nilsson som tidigare var man och bonde. Mitt på golvet i det lilla rummet står det ett bord med ett schackspel och några pjäser belysta av en lampa. Väggarna är täckta med röda draperier. Rätt vad det är ändras några av schackpjäsernas skuggor till bilder, och strax därefter börjar det blinka stroboskopljus i springor mellan draperierna. Det känns lite märkligt, och om man står stilla så händer det inte så mycket mer. Men om man rör på huvudet och blinkar lite så projiceras figurer på väggarna! Vi återvände till rummet när vi gått runt och tittat lite och då fick vi sällskap av ett äldre par. Anders tror att den äldre mannen är insändaren "Arbetare ehuru välutbildad" som exponerat sin minst sagt konservativa kvinnosyn i ÖP:s insändarspalt senaste veckan. Jag tror dessvärre att det finns mer än en gubbe med sådana åsikter! Den vi träffade på fnyste föraktfullt åt utställningen. "Är detta konst?" Och att konstnären gjort könsbyte kommenterade han också "Jaha, han degenererade". Men somliga straffas direkt: eftersom han stod helt stilla och bara föraktade såg han inte det häftiga ljusspelet på väggarna! Han hade stått där och muttrat en stund över att man måste vänta på upplevelsen - förmodligen hade han inte ett dugg bråttom, men ändå - men när det väl hände något var han inte mottaglig.
Anders har fått idé till en ny roman där han bland annat vill ha med en bordell där män säljs till kvinnor. Därav kom vi att diskutera vad en kvinnlig torsk månde heta. Jag tror att man kan kalla henne en kolja!
Den förra utställningen på Färgfabriken, dammen med 103 karpar, var en besvikelse, men den här gillade vi. Den kittlade våra sinnen, inte minst det röda schackrummet skapat av Sonja Nilsson som tidigare var man och bonde. Mitt på golvet i det lilla rummet står det ett bord med ett schackspel och några pjäser belysta av en lampa. Väggarna är täckta med röda draperier. Rätt vad det är ändras några av schackpjäsernas skuggor till bilder, och strax därefter börjar det blinka stroboskopljus i springor mellan draperierna. Det känns lite märkligt, och om man står stilla så händer det inte så mycket mer. Men om man rör på huvudet och blinkar lite så projiceras figurer på väggarna! Vi återvände till rummet när vi gått runt och tittat lite och då fick vi sällskap av ett äldre par. Anders tror att den äldre mannen är insändaren "Arbetare ehuru välutbildad" som exponerat sin minst sagt konservativa kvinnosyn i ÖP:s insändarspalt senaste veckan. Jag tror dessvärre att det finns mer än en gubbe med sådana åsikter! Den vi träffade på fnyste föraktfullt åt utställningen. "Är detta konst?" Och att konstnären gjort könsbyte kommenterade han också "Jaha, han degenererade". Men somliga straffas direkt: eftersom han stod helt stilla och bara föraktade såg han inte det häftiga ljusspelet på väggarna! Han hade stått där och muttrat en stund över att man måste vänta på upplevelsen - förmodligen hade han inte ett dugg bråttom, men ändå - men när det väl hände något var han inte mottaglig.
Anders har fått idé till en ny roman där han bland annat vill ha med en bordell där män säljs till kvinnor. Därav kom vi att diskutera vad en kvinnlig torsk månde heta. Jag tror att man kan kalla henne en kolja!
Kommentarer
Trackback