ulna

Det kändes inte helt förvånande att ankomsthallen på flygplatsen i Reno var fylld med spelautomater. Faktum är att det är det första man ser när man kommer av planet!

Från Reno fortsatte jag sedan med buss till Lake Tahoe. Vid midnatt anlände jag till Harrah's Lake Tahoe där det är internationell konferens om spelande och spelmarknaden den här veckan. På hotellet finns det också ett kasino, och det behöver man inte leta efter. Tvärtom. Det är omöjligt att missa. För att komma till hissarna måste man passera åtminstone en liten del av den stora spelhallen. Det är en märklig miljö med blinkande maskiner och en ganska hög ljudnivå som är en mix av spelmaskinsljud och musik. Igår kväll kändes det nästan overkligt.

Overkligt kändes det också när jag låste upp dörren till mitt hotellrum. När jag tittade in såg jag en massa dörrar som ledde åt diverse håll. Hade jag fått en hel svit? Nej, men till rummet hörde inte mindre än två toaletter, den ena med dusch den andra med badkar, och i den avdelningen fanns det också en walk-in-garderob. Själva rummet var ganska stort. Förutom två sängar fanns det en sitthörna med två generösa fåtöljer och dessutom en divan som skulle varit mycket inbjudande om den inte sett så sjaskig ut. Hela rummet var sjaskigt och luktade av inpyrd rök. Vid min sena ankomst var de rökfria rummen slut. Just då kändes livet lite tungt - men idag har det blivit betydligt bättre. Redan på morgonen träffade jag på mina kollegor Jessika och Carolina - när jag letat mig ner till en restaurang för att äta frukost hörde jag några glada tjut. Där satt de och hade nyss kommit ner! Och frampå dagen fick jag byta mig till ett rum som ser nästan likadant ut som det gamla men betydligt fräschare. I det här rummet är det en ren fröjd att krypa upp på divanen!

Dagarna i London med Hillevi var härliga. Vi hann med en hel del, såsom en tur till Hampstead och en till Hampton Court, där vi hälsade på hemma hos Henrik den 8:nde. På fredag kväll åt vi middag tillsammans med Anders söner och Hillevis Fanny. Kul, kul! Och på torsdag kväll var vi på musikal: Spring Awakening.

Besöket i Hampstead hade jag sett fram emot ända sen jag läste om Marika Cobbolt-Hjörne i DN. Hon berättade så lockande om sin lilla stad, bland annat en pennaffär som skulle vara något alldeles extra - det var den allt, om man med extra menar en extra sur, nästan fientlig expedit. Men hon var inte värst i Hampstead, för det var kvinnan i grannbutiken. Sedan vi inte köpt någon penna dristade vi oss att ge oss i nästa butik som skyltade med fina, glittriga kläder, smycken m m. Men vi hade inte mer än kommit in förrän den expediten högljutt protesterade mot vår närvaro. Hon ifrågasatte starkt varför vi gått in där eftersom vi inte hade på oss sådana kläder som de sålde där! Vilket märkligt sätt att resonera! Hon sa dessutom något surt om Hillevis tights, men exakt vad det var som gjorde henne så upprörd förstod vi inte. Hoppas det är hennes egen affär! Det vore illa om hon hade betalt för att stå och förolämpa och skrämma iväg presumtiva kunder. Vi stannade inte för att ta reda på det. Men efter denna något traumatiska början på vårt Hampsteadbesök kunde vi njuta av att strosa på små rara gator och det fanns andra butiker som vi inte blev utslängda ur.