ulna

Just nu läser jag en bok som är så bra att jag inte vill att den ska ta slut: De oförglömliga av Gabriella Ahlström. Jag njuter den i måttliga portioner. På sätt och vis vill jag läsa ut den fort, fort, fort för att få svar på alla frågor. Å andra sidan misstänker jag att det kan vara en bok med ett sådär irriterande slut som istället för att avsluta och besvara istället bara skapar ännu fler frågor. Även om livet på sätt och vis är så ska inte böcker vara det!

Jag läser vidare i trygg förvissning att det alltid kommer att finnas böcker kvar för mig att läsa. Om det rent hypotetiskt inte kommer ut några fler så finns det mängder kvar som jag ännu inte har läst. Min hylla med olästa böcker är fortsatt full. Den fylls på kontinuerligt, och jag njuter varje gång jag tar i någon av dessa skatter.

Kroppen värker och jag kommer att ha präktiga blåmärken på armarna imorgon. Så går det om man testar Kettlebells som går ut på att hålla på och vifta med järnklumpar som väger en massa kg. För Anders skull ska jag ha långärmat på mig imorgon. Tror jag. Problemet är att jag inte tycker om långärmade plagg i allmänhet eftersom de ofta bli så extra långärmade på mig. Därmed har jag inte så många.

Åsa och jag var på lunchteater idag. Soppa och Bitterfittan. När vi kom in i den ganska fulla lokalen banade vi oss väg till det bortersta bordet från vilket vi räknade med att få en juste vinkel. Just som vi nådde de av oss utvalda stolarna kom det en kvinna med en sopptallrik. När hon försiktigt satt ner den vid platsen bredvid min hojtade hon glatt. Det var vår kära Ewa! Vi var inte så uppdaterade att vi visste att även hon skulle på teatern - men att vi dessutom valde platserna bredvid henne var en extra glad överraskning.

Efter teatern (som var bra f ö) gick jag upp till Wargen där David och jag hade ett möte om hans mattestudier inbokat. Nu ska han testa en ny lärare och lite mer individuell undervisning. Det verkar som om han tror på det, så då kan det bli bra. Vi gick på Törners och firade. När jag kom upp till jobbet igen luktade kappan brandrök. Det brinner i Östersunds centrum, och branden verkar svårsläckt!

Om man vill se bra filmer i Östersund gäller det att passa på. Bright Star om romansen mellan den brittiske 1800-talspoeten John Keates och hans Fanny hade premiär på juldagen. För att inte missa den kollade jag häromdagen och upptäckte att den från och med nu bara går som matinéfilm lördag och söndag - så helgens projekt blev att komma iväg och se den, vilket vi fullföljde redan idag. Det är vi glada för! Det är en vacker, brittisk film regisserad av Jane Campion som tidigare bland annat regisserat filmen Pianot som också var grymt bra. Bright Star är inte lika dramatisk som Pianot, men vacker och gripande.

Dagens middag lagade Alfons. Jag satt vid köksbordet med fötterna bekvämt upplagda på en stol och handledde korvstroganoffande. Det gick alldeles utmärkt. Den kloke gossen konstaterade dessutom att han ska göra om det ganska snart - sen kan han. Imorgon vill han laga lasagne.

David har kommit tillbaka från landsbygden. Han hävdar att han ska bo här nästa vecka trots att det är en jämn vecka. Livet på landet med massvis med minusgrader är tydligen ingen hit eftersom det är för kallt för att köra moped.

Imorgon får jag frukost på sängen - för jag klev upp och fixade frukostbrickorna imorse. Det är nästan allra lyxigast att få frukosten serverad på söndag för då kommer dessutom söndags-DN!

Mitt täcke växer efterhand. Jag varvar sying? syning?... näää, sömnad, med läsning. Jag plöjde igenom Marika Kings Supernova med en farlig fart. Främsta anledningen till att jag köpte den var att det stod "Till Ulla" som dedikation. Klart att jag köpte den då! Och den var riktigt bra - och lättläst. Det är för övrigt från den boken citatet om Ludvika kommer. Nu har jag börjat läsa en bok om en kvinna som blev tokig av att gå med i en skånsk sekt. Den är inte alls lika välskriven som Marika Kings bok. Jag vet inte om jag ids läsa klart den. Den är lite väl deprimerande. Jag har lite svårt att ta in att någon kan bli så berövad på sin självbevarelsedrift att hon frivilligt utsätter sig för daglig förnedring och "demonutdrivning". Det som gör att jag troligtvis kommer att fortsätta läsa är väl hur det ändå kom sig att hon bröt sig lös. På sätt och vis finns det paralleller mellan de här två böckerna. Marika Kings huvudperson fastnar i en annan sorts sekt: ett konsultföretag som har en sektliknande företagskultur. Det är kanske lättare hänt än vi tror att fastna nånstans och till slut inte lyckas tänka klart?

Ute är det kallt, kallare, kallast. Emma försökte lura med oss, och Torbjörn, till Rödön på konsert ikväll men det kändes onödigt att ge sig ut på vägarna när termometern visade -25. Då åker jag bara iväg nånstans om det är helt oundvikligt. Vi gick till Hemköp och handlade. Det fick räcka.

Den här dagen började lite märkligt. Jag drömde att jag skulle resa bort, långt bort. Medan jag packade tunna kläder och sandaler funderade jag på vilken buss jag skulle ta till flyget. Jag visste att jag skulle kunna kolla det, men chansade på att det inte skulle vara den allra tidigaste. När jag så småningom vaknade på riktigt var klockan ungefär nio och jag konstaterade att jag förmodligen aldrig aktiverade larmet igår. Eftersom Anders sov jullovsgott beslutade jag mig för att jag inte behövde jobba idag. Mitt projekt på vardagsrumsgolvet lockade: jag har pusslat ihop block från diverse olika projekt till ett blivande lapptäcke. Kul, kul!

För läsare med koppling till Ludvika citerar jag följande:

"Ludvika var en småstad i Mellansverige med en sporthall, en gågata, två högstadieskolor och en årligen återkommande knivvecka då folk från hela Norden tävlade om vem som hade täljt den snyggaste kniven."

Stämmer beskrivningen?

Anders dammsög granen på alla barren och slängde sedan ut skelettet på balkongen. Själv skjutsade jag Hillevi och all hennes packning till tåget. Så nu är julen över. Men jag lyckades förhandla kvar stjärnor och änglar i fönstren. Det behövs lite ljus i mörkret. Och pepparkakshuset får leva ett tag till. Förhoppningsvis har Alfons lärt sig att tomtarna ska vara ifred. Inatt hade han roat sig med att tippa omkull alla tomtar och hamnade därmed i onåd.

Imorgon ska jag jobba litegrann.

Idag är det gå-på-bio-med-varsin-20-åring-dagen. Jag ska se In the Loop med Hillevi kl 18 och när vi kommer hem löser Anders och Petter av oss genom att gå och se Avatar kl 21. Förhoppningsvis orkar Hillevi vara vaken hela filmen. Lite pinsamt om hon ska sitta och snarka!