Tjocka böcker
När jag var betydligt yngre än nu, typ 12-13 kanske, ville jag helst läsa tjocka böcker för de tog inte slut på en gång. Frågan är om jag hade uppskattat Ett land i gryningen av Dennis Lehane då. Den har 762 sidor, så den uppfyller definitivt tjockiskravet. Och den har räckt länge, runt hela jorden till och med. Det syns på den. Det är inte alls den sortens Lehane vi är vana vid, ingen klassisk deckare alltså, utan en historisk historia. Men spännande, defintivt.
Mitt exemplar är knappast i säljbart skick längre efter att ha delat badkar med mej, delat en kasse med en läckande fruktsallad m m, men det är det som är så bra med pocketböcker! Man måste inte vara rädd om dem, men icke desto mindre är de vänner i vått och torrt så länge de varar. Nu ska vi snart skiljas. Eventuellt lånar jag ut den till Åsa - om hon vill ta i den. Jag lovade henne att bli nästa läsare innan det där med fruktsalladen inträffade.
Mitt exemplar är knappast i säljbart skick längre efter att ha delat badkar med mej, delat en kasse med en läckande fruktsallad m m, men det är det som är så bra med pocketböcker! Man måste inte vara rädd om dem, men icke desto mindre är de vänner i vått och torrt så länge de varar. Nu ska vi snart skiljas. Eventuellt lånar jag ut den till Åsa - om hon vill ta i den. Jag lovade henne att bli nästa läsare innan det där med fruktsalladen inträffade.
Kommentarer
Trackback