Nedräkning
Snart bara två veckor kvar...
Idag har vi haft ett möte med floristen, som ska binda brudbuketten, och ett med fotografen som ska ta vackra bilder av oss. Nu återstår bara möte med konditorn, sen ska allt vara bokat och klart. Bröllopsmiddagen proväter vi nästa lördag.
Och så allt annat kul:
I onsdags spelade vi äntligen på Gör't. Under våren har det varit Gör't på Gamla Tingshuset vid fyra tillfällen. Det har varit tillfälle för hugade underhållare att uppträda en liten stund på riktig scen med bra ljud och ljus - och publik. I onsdags var första och enda gången av de här fyra som jag var hemma, så vi anmälde oss för att spela. Kvällen bjöd på punk, diktläsning m m. Allt i en skön blandning. Lagom mycket folk och härlig stämning. Och vi trodde att vi äntligen skulle bli recenserade för det satt två blondiner från ÖP i publiken - men icke! Just bandet före oss och vi blev inte recenserade utan bara nämnda medan alla andra var åtminstone lite kommenterade. Vi misstänker att de var och fikade just när vi spelade, för det var ingen riktig paus utan mer eller mindre uppehåll mellan varje akt för ur- och i-koppling av instrument. Och Tomas Larsson från ÖP kom efter de föranmälda akterna och skrev om ett av banden som intog den då öppna scenen. Så kan det gå. Men det var i alla fall en riktigt rolig spelning. Vi belönade oss med middag på Volos som final den kvällen.
Igår kväll var vi i Ås Kyrka och hörde på avslutningskonserten för musikutbildningarna på Birka. Hög klass genomgående, och äntligen en komplett Birka-konsert med konferencier och allt. Det har varit lite si och så med presentationer och så vid tidigare Birka-konserter som vi bevistat.
Ikväll avslutade vi veckan med att lyssna på nybildade oktetten Primus 8 som sjöng renässansmusik nere i Stora Kyrkan. Det var så vackert att vi hade önskat att folk hade kunnat låta bli att applådera mellan sångerna. Sen tog vi med min jobbarkompis Anna-Karin och hennes man på kaffe och fick en trevlig avrundning på kvällen. Till Anders förtjusning visade det sig att Björn är arkeolog. Vilken bonus!
Idag har vi haft ett möte med floristen, som ska binda brudbuketten, och ett med fotografen som ska ta vackra bilder av oss. Nu återstår bara möte med konditorn, sen ska allt vara bokat och klart. Bröllopsmiddagen proväter vi nästa lördag.
Och så allt annat kul:
I onsdags spelade vi äntligen på Gör't. Under våren har det varit Gör't på Gamla Tingshuset vid fyra tillfällen. Det har varit tillfälle för hugade underhållare att uppträda en liten stund på riktig scen med bra ljud och ljus - och publik. I onsdags var första och enda gången av de här fyra som jag var hemma, så vi anmälde oss för att spela. Kvällen bjöd på punk, diktläsning m m. Allt i en skön blandning. Lagom mycket folk och härlig stämning. Och vi trodde att vi äntligen skulle bli recenserade för det satt två blondiner från ÖP i publiken - men icke! Just bandet före oss och vi blev inte recenserade utan bara nämnda medan alla andra var åtminstone lite kommenterade. Vi misstänker att de var och fikade just när vi spelade, för det var ingen riktig paus utan mer eller mindre uppehåll mellan varje akt för ur- och i-koppling av instrument. Och Tomas Larsson från ÖP kom efter de föranmälda akterna och skrev om ett av banden som intog den då öppna scenen. Så kan det gå. Men det var i alla fall en riktigt rolig spelning. Vi belönade oss med middag på Volos som final den kvällen.
Igår kväll var vi i Ås Kyrka och hörde på avslutningskonserten för musikutbildningarna på Birka. Hög klass genomgående, och äntligen en komplett Birka-konsert med konferencier och allt. Det har varit lite si och så med presentationer och så vid tidigare Birka-konserter som vi bevistat.
Ikväll avslutade vi veckan med att lyssna på nybildade oktetten Primus 8 som sjöng renässansmusik nere i Stora Kyrkan. Det var så vackert att vi hade önskat att folk hade kunnat låta bli att applådera mellan sångerna. Sen tog vi med min jobbarkompis Anna-Karin och hennes man på kaffe och fick en trevlig avrundning på kvällen. Till Anders förtjusning visade det sig att Björn är arkeolog. Vilken bonus!
Ensam och utan ring
Ovations-bandet har tillfälligt återuppstått så Anders är i Hackås och sjunger medan jag sitter här alldeles ensam. Fast egentligen är jag inte helt ensam. Alfons är här, men han är inte så mycket till sällskap där han sitter vid sin dator med hörlurar och stängd dörr. Men vi åt sushi tillsammans för ett ta sen. Det var trevligt.
Och på mitt vänstra finger är det bara en vit rand - ingen förlovningsring. Jag saknar den. Vad fort man vänjer sig. Idag var vi och hämtade min mycket vackra vigselring och lämnade samtidigt in förlovningsringarna för upp-putsning. Anders ring ska dessutom på kompletterande gravyr inför stundande bröllop.
Igår var sista svarsdag för gästerna. Nästan alla har svarat, så nu kan vi planera bordsplacering. Kul, kul!
Vi har också varit på Thomée och träffat kapten Margareta som ska viga oss. Vid en hastig anblick kan man tro att hon är Anders hittills okända syster. Det kändes bra att få träffa henne. Vi kände sympati. Nu vet vi också lite mer om hur vi kan stå och så.
Och på mitt vänstra finger är det bara en vit rand - ingen förlovningsring. Jag saknar den. Vad fort man vänjer sig. Idag var vi och hämtade min mycket vackra vigselring och lämnade samtidigt in förlovningsringarna för upp-putsning. Anders ring ska dessutom på kompletterande gravyr inför stundande bröllop.
Igår var sista svarsdag för gästerna. Nästan alla har svarat, så nu kan vi planera bordsplacering. Kul, kul!
Vi har också varit på Thomée och träffat kapten Margareta som ska viga oss. Vid en hastig anblick kan man tro att hon är Anders hittills okända syster. Det kändes bra att få träffa henne. Vi kände sympati. Nu vet vi också lite mer om hur vi kan stå och så.
Ja, jeg elsker detta landet
Så har jag æntligen kunnat glædjas åt att vara ledig 17 maj. Den hær veckan har jag min ordinarie Norge-vecka, men eftersom det var 17 maj igår så blev jag ledig då. Jag spenderade dagen hemma i Østersund och tænkte snælla tankar om Norge.
Idag har jag dock tagit tåget i arla morgonstund. Efter några timmar i Levanger drar jag nu norrut. Natten ska jag tillbringa på Hotel Sjøåsen som ligger mitt ute i ingenting. Sist jag bodde dær var det mørkt nær jag kom på kvællen och nær jag for på morgonen så jag ser fram emot att få ta en titt på omgivningarna.
På resan genom Trøndelag kunde jag glædjas åt vitsippsbackar och andra sorters vitsippsytor. Så vackert!
Idag har jag dock tagit tåget i arla morgonstund. Efter några timmar i Levanger drar jag nu norrut. Natten ska jag tillbringa på Hotel Sjøåsen som ligger mitt ute i ingenting. Sist jag bodde dær var det mørkt nær jag kom på kvællen och nær jag for på morgonen så jag ser fram emot att få ta en titt på omgivningarna.
På resan genom Trøndelag kunde jag glædjas åt vitsippsbackar och andra sorters vitsippsytor. Så vackert!
PechaKucha
Igår hamnade jag lite lätt oplanerat på en PechaKucha-Night! Igår morse hade jag ingen aning om vad PechaKucha är, så att jag skulle gå på en sådan aktivitet det närmaste dygnet hade jag inte en aning om.
Agneta, som är sekreterare i konstklubben på Fhi, hade fått en inbjudan till PechaKucha på Färgfabriken som hon mäjlade ut. Annette nappade och skrev att hon ville gå och jag hakade på. Exakt vad det var vi skulle på visste vi inte riktigt, men vi förstod att det var någon form av kortföreläsningar till bilder. Svensk Form var arrangör av kvällen.
Efter pizza på Spader Kung tog vi oss in på Färgfabriken som just nu är byggplats. Vi fick gå under byggnadsställningar bort till bortre delen av lokalen där vi kunde skönja bord med plockmat och dricka sedan våra ögon vant sig vid det dunkla ljuset. Medan vi minglade som bäst anslöt Marlén L dessutom. Redan där var det riktigt kul. Jag har aldrig varit ute på något med Annette och Marlén tidigare.
PechaKucha är en presentationsform som skapades av två inte så särskilt japanska arkitekter i Japan. Skälet var att de ville skapa en form som skulle göra det enklare att begränsa arkitekters ordflöde. Om man låter en arkitekt berätta om något är det tydligen svårt att få stopp på den. Sen 2003 har det blivit en världsomfattande akivitet vilket du kan läsa om här.
En PechaKucha-presentation tar 6 minuter och 40 sekunder. Det som bestämmer längden är 20 bilder som visas 20 sekunder vardera. De som presenterade igår var lokala konstnärer och designers. Vi fick höra om brudkronor, hur man bygger grönländska kajaker, en skidfärd tvärs över Finland m m. Mitt i var det paus, för mingel ingår i konceptet.
Agneta, som är sekreterare i konstklubben på Fhi, hade fått en inbjudan till PechaKucha på Färgfabriken som hon mäjlade ut. Annette nappade och skrev att hon ville gå och jag hakade på. Exakt vad det var vi skulle på visste vi inte riktigt, men vi förstod att det var någon form av kortföreläsningar till bilder. Svensk Form var arrangör av kvällen.
Efter pizza på Spader Kung tog vi oss in på Färgfabriken som just nu är byggplats. Vi fick gå under byggnadsställningar bort till bortre delen av lokalen där vi kunde skönja bord med plockmat och dricka sedan våra ögon vant sig vid det dunkla ljuset. Medan vi minglade som bäst anslöt Marlén L dessutom. Redan där var det riktigt kul. Jag har aldrig varit ute på något med Annette och Marlén tidigare.
PechaKucha är en presentationsform som skapades av två inte så särskilt japanska arkitekter i Japan. Skälet var att de ville skapa en form som skulle göra det enklare att begränsa arkitekters ordflöde. Om man låter en arkitekt berätta om något är det tydligen svårt att få stopp på den. Sen 2003 har det blivit en världsomfattande akivitet vilket du kan läsa om här.
En PechaKucha-presentation tar 6 minuter och 40 sekunder. Det som bestämmer längden är 20 bilder som visas 20 sekunder vardera. De som presenterade igår var lokala konstnärer och designers. Vi fick höra om brudkronor, hur man bygger grönländska kajaker, en skidfärd tvärs över Finland m m. Mitt i var det paus, för mingel ingår i konceptet.
Folkmusik och metodbeskrivning
"Hej! Jag har folkmusikkonsert på Birka i eftermiddag. Vill du komma?" ...klart att jag ville. Jag fick nästan med mig min nya kollega Elisabeth dessutom, men det blev bara nästan, så till slut blev det bara Torbjörn och jag som drog iväg till Birka. Där var det konsert med två stora orkestrar: "Folkets Folkmusikorkester", typ, och "Kaosorkestern. Den senare spelade jazz och den förra - surprise, surprise: Folkmusik! I båda fallen anförda av Jens Comén som studsade omkring och sa putslustiga saker och däremellan blåste i sin saxofon. Emma spelade cello i folkmusikorkestern som bestod av en något märklig blandning musiker. Men det lät folkigt. Och jazzorkestern hade tre trummisar!
Resten av dagen har jag mest ändrat lite här och lite där i vår rapport om spelande och spelproblem i Sverige som nu äntligen bör vara klar inom överskådlig framtid!
Resten av dagen har jag mest ändrat lite här och lite där i vår rapport om spelande och spelproblem i Sverige som nu äntligen bör vara klar inom överskådlig framtid!
Sanning och konsekvens
Vi börjar allmer inse att ett stundande bröllop för med sig en hel del nödvändiga förberedelser. I förra veckan gjorde vi ett ryck och kom en bit vidare, t ex genom att boka tid för att beställa brudbukett... Det här ska göras ordentligt.
Vi ska också boka tid för att avsmaka tårtor - det ser vi verkligen fram emot!
I afton har vi suttit några timmar med toastmastrarna som antecknade flitigt och kommer att hålla koll på allt som vi inte kommer att hålla koll på. Vi ska ju bara ha en underbar dag.
Vi ska också boka tid för att avsmaka tårtor - det ser vi verkligen fram emot!
I afton har vi suttit några timmar med toastmastrarna som antecknade flitigt och kommer att hålla koll på allt som vi inte kommer att hålla koll på. Vi ska ju bara ha en underbar dag.
Sjuuuuuk
I arla morgonstund steg jag upp igår ity jag kände mig allmänt olustig. Det visade sig att jag hade feber, som sedan steg och steg under dagen.
Det mest konstruktiva jag gjorde igår var att jag läste boken om "Glada Hudik", som är ett teaterprojekt för utvecklingsstörda i Hudiksvall. Några från projektet var med som pausunderhållning i en av uttagningarna till Melodifestivalen i vintras.
Boken heter "Skakad, inte störd". Jag förstod att det kunde vara lämplig läsning en dag när man inte mår bra. Anders fick den för ett tag sen och låg och skrockade förnöjt när han läste den på kvällarna. Vissa citat kunde han inte undanhålla mig, så det var endel jag kände igen när jag nu läste boken. Den beskriver dels projektet, dels ett antal av aktörerna. Dessutom är det rikligt med stora, vackra bilder. Den beskriver en framgångssaga som är verklig. Hur en av de anställda reagerade på de meningslösa aktiviteterna man erbjöd de utvecklingsstörda och istället ville göra något som skulle ge dem möjlighet att vara kreativa. Även endel "invecklingsstörda" deltar i föreställningarna.
Boken berättar om marginaliserade personer som har fått och tagit väl vara på möjligheten att stå på scen och sjunga och agera. Någon kan bara säga ett fåtal fraser. Då har man anpassat manus så att dessa fraser passar in. Flera är mycket goda sångare och har blivit lokala stjärnor. "Glada Hudik" har haft uppsättningar i Stockholm, och i New York. Helt fantastiskt!
Så jag fick lite mening i den annars lite trista feberdagen när jag var tvungen att ställa in ett föredrag om statistik på jobbet och skrivarkursträffen.
Det mest konstruktiva jag gjorde igår var att jag läste boken om "Glada Hudik", som är ett teaterprojekt för utvecklingsstörda i Hudiksvall. Några från projektet var med som pausunderhållning i en av uttagningarna till Melodifestivalen i vintras.
Boken heter "Skakad, inte störd". Jag förstod att det kunde vara lämplig läsning en dag när man inte mår bra. Anders fick den för ett tag sen och låg och skrockade förnöjt när han läste den på kvällarna. Vissa citat kunde han inte undanhålla mig, så det var endel jag kände igen när jag nu läste boken. Den beskriver dels projektet, dels ett antal av aktörerna. Dessutom är det rikligt med stora, vackra bilder. Den beskriver en framgångssaga som är verklig. Hur en av de anställda reagerade på de meningslösa aktiviteterna man erbjöd de utvecklingsstörda och istället ville göra något som skulle ge dem möjlighet att vara kreativa. Även endel "invecklingsstörda" deltar i föreställningarna.
Boken berättar om marginaliserade personer som har fått och tagit väl vara på möjligheten att stå på scen och sjunga och agera. Någon kan bara säga ett fåtal fraser. Då har man anpassat manus så att dessa fraser passar in. Flera är mycket goda sångare och har blivit lokala stjärnor. "Glada Hudik" har haft uppsättningar i Stockholm, och i New York. Helt fantastiskt!
Så jag fick lite mening i den annars lite trista feberdagen när jag var tvungen att ställa in ett föredrag om statistik på jobbet och skrivarkursträffen.